lördag 31 mars 2012

Efter städningen

Varje gång när jag städar buren har vi samma bild. Lucia kan inte vänta på att jag sätter tillbaka trappan och Sune R vill inte att Lucia springer runt ensam i buren. Men deras blickar när dom har landat på 2: våningen …..

Varsågoda här kommer dom 2 tålamodiga marsvinen:


fredag 30 mars 2012

Varför man ska ha ett husapotek

När Flora i söndags inte kom till maten kunde jag reagera direkt. Hon fick minifom eftersom hon hade gaser i magen. Om jag inte hade minifom hemma skulle jag först leta efter en veterinär som jobbade på söndagen, sen övertala veterinären och sen åka i väg. Apotek har stängt på söndagar och dessutom har distriktsveterinären ingen critical care. Katastrof!

Viken tur att jag inte måste uppleva det! Det första vad jag gjorde var att ge henne minifom, sen kollade jag på nätet och jag satte henne ensam. Inga grönsaker till damen. Critical care blev det senare och så höll vi på till nästa dag. När veterinären öppnade på måndag morgon mådde Flora redan lite bättre. Så vi fortsatte helt enkelt med diet och minifom. Men med den minsta förändring skulle Flora ha åkt till veterinären direkt.

Det är mycket stress för henne att bli stödmatad och få medicin, så jag ville inte mer stress för henne. Tack och lov känner jag till henne väldigt bra.

I dagsläget sitter hon med dom andra och äter hö eller alternativt hon sover. Flora gjorde nämligen det som hon brukar göra när jag städar. Hon hjälpte till och stred om varje bit kutterspån som jag tog ut. Aldrig har jag varit så glad över hennes hjälp som idag.

I tisdags morgon:



Idag:

söndag 25 mars 2012

Sjukhuset är öppet

Då har vi först Wilda sedan 3 dagar tillbaka med sitt öga. Och nu får hon sällskap av Flora. Flora kom inte till kvällsmaten och jag tyckte att hon var lite rundare än vanligt. En liten snabb kontroll visade ingenting. Ok hon biter när man rör magen, men biter gjorde hon ju alltid.

Flora hamnade på Wildas toa och för säkerhets skull fick hon minifom. Sen forskade jag på nätet och upptäckte att gaser i magen finns också hos marsvin när magen är mjuk. Då fick jag panik och ringde till Monica. Nu är jag lite lugnare. Men damerna får väl turas om att sitta på skrivbordet. Den ena får minifom och vatten och den andra får ögondroppar och elefanter.

Wilda tar allt frivilligt, jag måste bara bråka med henne så att hon inte kliar sig i ögat. Med Flora måste jag bråka att hon äter minifom. Och i morgon bitti får vi väl ringa tillbaka till veterinären. 

Jag funderade först om jag skulle ta båda samtidigt, men Wilda går ju hem raka vägen. Flora irrar först rund i bostaden. Det är bra eftersom hon ska röra sig. Och det gör hon inte i buren. Just nu funderar jag om jag ska öppna en avdelning för sjuka marsvin men tyvärr sitter damerna inte på samma våning.

Jag själv vandrar mellan marsvinsrummet och resten av bostaden och hoppas att Flora klarar sig. Om hon inte äter kl 22.00 bjuder jag henne på critical care. Och nej jag vill inte ha något sjukhus här, jag är desperat.

fredag 23 mars 2012

Allt som är roligt är förbjudet!

För en timme sedan lärde jag mig att det också finns manliga sjuksköterskor. Först kom matte in till oss och hämtade en transportbox och sedan hämtade hon Wilda. Jag började fundera lite och flyttade mig till en strategiskt bra flyktposition. Måste jag säga att det hela inte var så lyckat? Innan vi lekte fånga in Sune R hoppades jag på att matte bara skämtade med mig. Så jag hoppade frivilligt (det var dumt gjort) på hennes hand och hamnade framför transportboxen. Min blick ”är du säker att jag måste gå in här” tydde matte riktigt men det hjälpte inte. Jag fick klättra förbi en dam som redan var på väg ut…

När vi båda satt i transportboxen åkte vi iväg. Wilda upptäckte lite paprika i boxen och märkte inte när vi var framme och hon skulle komma ut. Nu får ni gissa vem måste ut först. Precis stackars lilla jag. Men då hörde jag veterinären och det måste jag berätta för er. Jag är en snygg, stilig och fin marsvinskille! Jag svävade tillbaka in i transportboxen. Jag gillar Wildas veterinär!

Wilda satt däremot ute och fick uppleva samma procedur som sist. Det gick mycket bättre och hon var duktig. Wilda har problem med hornhinnan och får ögondroppar. Matte berättade vilken duktig sjuksköterska jag är och då säger veterinären att jag måste sluta med det. Aldrig i livet! Jag tycker ju om mina tanter och då måste jag vårda henne.

Medan jag funderade på om jag skulle bli arg på veterinären och inte längre tycka om den hörde jag en annan sak. Wilda skulle flytta till veterinären och då hände det: ”Wilda nu ska du ta taxi till mig” Vi var båda mållösa. Wilda flyttade glatt på den andra armen och jag svävade inne i transportboxen. Vilken veterinär. Om jag skulle bli sjuk vill jag dit. Om hon accepterar Wilda som Wilda med alla konstiga egenskaper, så blir jag också accepterad som jag. Det betyder i fall jag har några konstiga egenskaper. Efter min beräkning är jag en helt normal och anspråkslös marsvinskille.

I alla fall när Wilda kom tillbaka pratade vi lite om veterinären, jag visade upp hur jag tvättar Wildas öga och nu får Wilda sitta på skrivbordet minst 1 timme efter hon får sina droppar. Långt bort från mig. Och det tycker jag fortfarande inte om. Som sagt allt som är roligt är förbjudet.

Ett nytt husdjur eller ett nytt yrke?

Vi är så fantastiska mot matte. Idag fick hon välja vad hon ville ha. Men vi rekommenderade ett nytt djur! Och vi vet också vad vi vill ha. Vi vill ha en hund till lilla Wilda. Wilda har nämligen hittat på något nytt.

Matte är inte glad över det och vi hörde när hon sa till husse: Ett halvblint, halvdövt, dement och envist marsvin? Hur ska det gå. Men vi tycker att det går utmärkt. Sune R tvättar Wildas öga regelbundet. Lucia leker frisör och resten tar bort alla hinder ur vägen. Lätt som en plätt.

För säkerhets skull ska Wilda plus sjuksköterska åka till veterinären på eftermiddagen. Sjuksköterska låter jättebra, eftersom sällskapsdam ähm herren strejkar för tillfälle. Sune R tycker att det är bra att tanterna tar också lite ansvar. Vi berättar mer när dom är hemma igen.
Hälsningar
Sune R, Flora, Maja, Lucia och Klara

Ps I fall någon behöver en frisör då ställer jag, Lucia gärna upp. Mest tycker jag om marsvin med virvel. Deras päls smakar bäst tycker jag! Hälsningar Lucia


fredag 16 mars 2012

Nej tack!

Att bo ihop med Sune R är inte så lätt. Det kan jag lova. Först bli man uppjagad tidigt på morgonen och parkerad bredvid gallret. Sune R ville nämligen ha frukost och han kan inte skrika själv. Jo och på kvällen var Wilda brunstig och vi hade den här bilden i olika variationer!



Resten av oss var kloka och försvann när han började uppvakta Wilda. Jag försvann också men tyvärr i fel riktning. Så då satt jag på första parkett bakom transportboxen. Nej tack, jag är ähm var en oskyldig tant tills igår. Nu kan jag inte räkna, men om jag tittar på mina framtassar då kan man säga 2 gånger vänster fot och 2 gånger höger fot det skulle kunna passa. När dom var klara fick jag gå hem och vila.


Vilken tur att Wilda sov i hölådan i natt annars skulle vi inte ha en enda lugnt minut i buren. Men det hade vi egentligen inte. Han letade ju efter henne!
Hälsningar från en upprörd Klara

torsdag 15 mars 2012

Vad var bäst med semestern?

Lucia:

Det är alltid spännande att åka i väg. Men bäst tyckte jag om när jag försökte kissa ner matte! Jag hade sparat 3 timmer, men tyvärr lyckades jag bara att träffa golvet.






 Maja:

Att träffa gamla bekanta och att Antonios äntligen var tyst när vi var framme.





Flora:

Att träffa någon som jag kunde charma lite. Maten var god och jag måste inte klättra upp och ner för på några trappor!






Wilda:

Att matte kom tillbaka! 2 veckor utan matte det tyckte jag definitiv inte om.





Klara:

Att jag inte måste ta några promenader i hallen och att jag fick god mat.





Sune R:

Att dela transportboxen med Maja. Och inte så stor yta att leta efter tanterna på.



tisdag 13 mars 2012

Finns det någon här som kan ringa till veterinären åt mig?

Igår morse upptäckte jag Tant Wilda dödssjuk. Hon ser bara hemsk ut och jag måste hjälpa henne. Tyvärr skrattar matte bara över oss och säger att det hela verkligen inte är livsfarlig. I alla fall lyssnar matte inte på mig. Men jag är ju chefen här i huset och egentligen måste man väl lyssna på mig! Kan ni inte säga någonting till matte? Hon lyssnar säkert på er.
Hälsningar Sune R






Hjälp mig! Snälla!

Vi är så glada

Sune R skuttade igår och i morse mer än vanligt under docksängen. Han kunde nästan inte sluta. Sen skuttade han tillbacka till buren. Allt vad han träffade fick höra hans rrrrrrrrrrr. Det spelade verkligen ingen roll om det var ett marsvin, hölådan, pallen eller något annat.

Klara kastade sig på sin älsklingsplats och röde sig inte en enda centimeter. Dumt var bara att den ligger bredvid trappan och resten kom ju inte förbi. Men det spelade inte heller någon roll.

Resten försökte ta sig förbi Klara men dom gav upp ganska snabbt. Lucia tränade höjdhoppning. Det var ju 2 veckor sedan att hon fick träna.

Wilda var helt salig. Först fick hon sitta på skrivbordet, sen på toaletten och det fanns elefanter också! Jag fick klappa henne en lång stund och sen ville hon upp på axeln. Där satt hon, ändå mer klappning och hon slappnade av. Nej hon ville inte därifrån och därför bara 1 minut till…. Till sist var det helt enkelt för sent. Då satt en ledsen Wilda framför mig och slickade på min hand.

Jag tröstade henne och tyckte synd om henne. Jag vet ju varför olyckan hände. Och eftersom jag känner ju Wilda fick hon tälta 3 gånger igår. Dessutom fick hon blanda sig in i marsvinschatten men det ville hon inte. Så jag la mig framför gallret och allihopa fick klättra på mig. Wilda först upp på mig, Sune R undrade sig och Lucia funderade om hon kan använda mig som språngbräda. Maja testade sina tänder på mig och Klara placerade sig framför (!) mig. Jag frågade henne om det var en bra ide att lämnar hagen och vandra runt i bostaden. Det visste hon inte riktigt och jag övertalade henne att gå tillbaka in i buren. Jag minns nämligen fortfarande den där dagen när Klara gömde sig under sängen och vi fick bygger isär sängen…  Allt som allt tyckte dom att det var en toppen dag hemma.  Och det bästa med att åka bort är när man kommer hem igen. Jag misstänker jag är helt enkelt är den som är bäst dresserad.




måndag 12 mars 2012

Vi har matte tillbaka!

Efter 2 veckors semester var det äntligen dags att åka hem. Först kom ju förstås matte att hämta oss. Wilda hoppade glad på armen och där satt hon och åt saligt en elefant. Elefanter och matte hör ihop för henne, så på hela 2 veckor åt hon ingen elefant. Men igår satt hon där och strålade. Dessutom fick hon träffa Camilla. Det är bra att veta varifrån elefanterna kommer.  I alla fall ville hon helst sitta jättelänge på armen eller åka hem direkt. Resten blev glada också. Alla kollade upp om matte inte hade försvunnit eftersom det tog så långt tid. Till och med Lucia hoppade nästan frivillig in i transportboxen. I alla fall gick det bättre än sist. Lucia måste bara träna det här med höjdhoppningen. Eller bättre sagt först ska man kolla hur man kan hoppa…

Antonios har vuxit en hel del och hans kompis är så söt. Båda var så otroligt söta och det gjorde lite ont att åka därifrån utan honom. Men i den här fallen är det bäst för Antonios.

Det betyder inte att vi hade bara våra marsvin i bilen. Upp till Gävle hade vi sällskap av en liten lunkaryhona. När vi lämnade henne över till sin nya matte bestämde Wilda sig att hon var hemma och hon ville ha taxi. NU! Jag lyckades övertala henne att vänta lite och med en ilsken blick lade hon sig igen. Hemma däremot skuttade hon ut och försvann under hängmattan. Äntligen hemma! Resten undersökte buren och sprang och sprang. Dom hade inte riktigt tid att äta kvällsmat.

I morse var det någon annan som sprang. Matte skuttade ur sängen och tittade glad till Sune R och tanterna. Att höra dom äta frukost – härligt! O vad skönt att alla är hemma igen. Ha en bra dag!

Antonios och sin kompis:




Jag vill stannar här!

fredag 2 mars 2012

Man kan uppleva mycket när man reser!

Då var det söndag morgon och vi skulle ge oss i väg. Lucia tyckte det var tråkig att resa och så fick vi leka ”letar efter Lucia”. Men vi hittade henne till sist. Väldig frustrerad stapplade hon in i transportboxen.  Men sen var det ok för henne trodde jag.

Antonios däremot var missnöjd över allt. Bilen, lådan, oss och inte vet jag vad allt.  Och om han var missnöjd, fick vi alla höra det!  Väldigt praktiskt när han börjar skrika efter att bilen började röra sig. Bra att bara 300 km låg framför oss…

Men jag fick tyst på honom till sist. Tyvärr försökte han då klättra ut ur lådan. Och så gick det halva vägen. Då hände nämligen något nytt. Hon lyckades ta några armhävningar och lämnar lådan. Jag fångade in Antonios, han skrek. Tacksam var jag i alla fall att han upptäckte sina nya kunskaper först i bilen och inte några dagar tidigare…

I alla fall han skrek eller försökte ta sig ut. Han klättrade ut andra, tredje, fjärde gången och jag satte honom tillbaka varje gång. Till vänster om mig försökte Sune R övertala sitt ressällskap att bära honom runt på ryggen, men hon ville inte.

Antonios var ute igen och jag tröttnade på honom. Han fick vara ute en stund. Först kissade han på min hand och sen lade han sig på en handduk på mina knä och sov tills vi var framme. Där spelade han snäll kille och satt lugnt och tyst i lådan.

Jag plockade upp alla tanter och Sune R. Wilda kom ut och började äta hö. Hemma skulle hon ha gått och lagt sig! Lucia reste som vanligt under kudden och dessutom var hon helt torr. Jag blev så glad över henne. Hon kollade upp vem det var som plockade ut henne. En ilsken blick. Jo det var den där dumma matte och sen satte hon i gång. Min räddning var att jag skulle visa M en sak på Lucias mage. Det är mycket som rinner ur ett ilsket marsvin som inte har kissat de senaste 3 timmarna!

Och i fall Lucia läser det här så kan jag bara säga att vi tycker om henne och det spelar ingen roll om hon försöker kissar på oss eller icke. Förhoppningsvis blir hemresan lite lugnare. Lucia får klättra ut själv här hemma eller jag sätter regnkläder på mig. Man vet ju aldrig med damen.