Killen är som vanligt, han äter bara inte själv

I morse tyckte jag att Antonios var lite trög med att kommer till frukosten. och de sista dagarna gaggade han faktiskt på ingenting när jag tänkte efter. Sistnämnda kändes inte als bra. Vikten rund 1 kg, precis som vanligt. Maten från Peru tyckte han om som vanligt, men jag tyckte att något fattades. Och precis mot kvällen lagom  när veterinären stängdes började han nyser 2 gånger och kröp ihop i ett hörn.

Och där sitter han nu. Ensam och blängde bara på den dumma matte. Killen vill ha det lugnt och jag tycker inte det. Nej, han har kvalificerat sig på special behandlingen. Viktkontroll, värme och de dumma cc. Det smaka inte gott och varför ska man äta när man mår dålig. Mattes hälsoföredrag fick han höra redan 2 gånger och är inte ett dug intresserat. Vem är intresserat av marsvins matsmältningssystem? Vad är det bra för?

Antonios är den första här som inte vill ha musik när vi sitter och äta. Mer eller mindre frivillig från hans sida. Han bor i extra buren som är öppet med en mysrulle och damerna kan komma in till honom om de vill eller inte är för lat.

Själv fundera jag varför alltid killarna bli sjuk när de är rund 4 år gammal här. Det känns sorgligt och väldig tråkig. Det är en sorgligt dag och det bli inte bättre när jag tänker på mina jobbtider. Samtidigt är Toni ju korkad som vanligt. han valde den sämsta tiden som man kan bli sjuk.  Så egentligen är han som vanligt, han äter bara inte själv.