Hur man överleva i en marsvinsbur med bara flickor

1. letar efter alla gömställe

2. kolla upp om du verkligen  bor ihop med tjejer

3. ha koll när de bli brunstig

4. letar efter den högsta taket

5. göm dig där varje gång någon är brunstig

6. skriker varje gång om de kommer för nära

7. bönfall matte om en extra bur långt därifrån

8. undra dig vad du har gjord för fel, eftersom du måste lever ihop med de

9.  börjar sakta dra ut långa hårstrå och samla den i ett hörn

10. fläta snöre och planera flykten

11. ring djurskyddsmyndigheten eftersom flykten misslyckas

Sammelthread

Efter matte några gånger försökte spotta kaffe över skrivbordet tycker jag att vi ska berätta lite om oss som bor eller bodde här. Alltså ställ bort kaffe/tekoppar, nu ska vi bjuda på en liten rolig stunds läsning. Och när ni är klara, så svara gärna och berätta lite om  era äventyr.

Vi börjar med vår första kastrat, Carl- Gustav:

Han sprang gärna med Blimp genom köket och gnagde på köksskåpet. Han satt framför skåpet och undrade över att matte såg vad han gjorde.

Tillsammans med honom bodde Anita:

Anita försökte äta upp mattes deklaration. Dessutom tog hon en förbjuden promenad i vardagsrummet. När matte hörde henne gick hon dit och träffade en skuldmedveten Carl-Gustav. Hon satte honom tillbaka till köket och gick därifrån. bakom hennes rygg hörde hon igen tassande av små söta tassar. Det var en Anita som försökte smyga tillbaka till köket.  Hon sprang helt enkelt den kortaste vägen bakom högtalaren och väntade på att matte skulle försvinna igen. Nu fick Carl-Gustav beröm. Han försökte ju bara hämta Anita. Anita var också världsmästaren i att öppna ett sår. Hon åt också mattes hår när matte sov.

Tofsen:

Han bet matte i halsen varje gång hon försökte klippa hans klor. Det spelade ingen roll hur hon satte sig eller försökte, han lyckades varje gång.

Molly.

Hon kunde sitta upp till 3 dagar i det mörkaste hörnet i buren efter att hon fick sin sommarfrisyr.

Nils-Bertil:

Han älskade att springa runt med strumpor på ryggen.

Gina:

Hon försökte äta upp datorsladden

Flora.

Hon öppnade buren och försökte klättra in hos en nästan nykastrerad kille.

Bruno p:

Han försökte äta upp trappan mellan 2 våningar i buren. (han sitter till vänstra från Flora. De älskade sig jättemycket)

Maja:

Fixade frisyren på en eluttag. Tog promenader på höhäcken. Obs den hängde på 3. våning utanför buren. Började slagsmål med Molly. Maja 266 g och Molly över 1 kg.

Lucia:

Hon satt flera gånger på morgonen under matbordet. Ingenting var för högt på henne - hon kunde hoppa över alla staket.

Klara:

Hon rymde ur transportboxen på en semesterresa och flyttade in i buren först efter några timmar. Kanske var matte lite klantig när hon försökte flytta över Klara?

Wilda:

Hon känner väl alla här tror jag och då måste vi inte berätta så mycket.

Eugen på taket:

Han kissade på mattes res byxor. Vi var på väg till Tyskland och jag fick åka med nedkissade

byxor.

Antonios:

Han gnagde på allt, tangentbort, myssgrejer, kamera, mattor, trappan, buren, strumpor,plast, hus...

Tabea:

Hon älskar att gnaga på strumpor och springa med dem genom buren. Jag fick sluta kasta strumpor på Antonios när han gnagde på något.

Matte:

Hon fick några roliga springturer efter allihopa. eller när jag försökte fånga in ett marsvin. Jag kom in i hörnet, men vägen tillbaka var lite svårare. och nej det finns ingen film. men vi har ju husse som hjälpte matte.

Det finns säkert mycket mer att berätta, men nu är det era tur!

Skrivbordssässongen har öppnat igen

Vår lilla söta gamla Tant Maja har flyttat till skrivbordet. Där finns 2 gånger om dagen lite mat och något extra gott. Hon tycker att det är trevligt och hon stannar precis så länge hon själv vill. Lite mys med matte innan flyttlasset går hem igen. 

Maja är snart 7 år (i augusti) och det märks att hon har blivit lite äldre. Jag själv tycker hon förtjänar lite extra ompysslande och jag ger det gärna till henne. Vår lilla söta rara Tant Maja.  Vi tycker alla om henne.

Men det finns en liten dam till som måste flytta till skrivbordet. Hon tycker inte om att bli upplockad. Hon tycker inte om när man tittar längre än 3 sekunder på henne och hon tycker inte om att sitta på skrivbordet. Tyvärr har hon 1 kompis som älskar att tvätta ögonen på andra marsvin. Därför ska Tabea sitta upp till en timme på skrivbordet eftersom hon får ögonsalva.  Hon tycker verkligen inte om det och lämnar till och med godiselefanterna. Kommer de däremot in i buren är hon den första som kastar sig över elefanterna.

Det finns en sak till som hon inte tycker om. Hon tycker inte om att kissa på mysrullen eller på handdukar. Så om hon har några behov flyttar hon långsamt rumpan ut ur mysrullen och kissar mitt på skrivbordet. Det tycker inte jag om!

Förresten saknade jag Majas mat i förrgår och frågade lite runt i familjen. Var finns Majas mat? Svaret kom efter några sekunder: "I höet! Marsvin är också hungriga, de behöver också mat." Såklart att jag tittade efter och vips där fanns en tom skål. Den andra hittade jag i huset bredvid en väldigt nöjd Antonios.

Japp, Antonios är äntligen nöjd med lillhusse. Det finns fördelar med att ha en lillhusse. Särskilt när han vet vad ett marsvin behöver!

Hjälte blir man intera född till - det är man bara

Kvällsmaten var fördelad, höförrådet var uppfyllt och alla var nöjda och glada. I alla fall tills matte tittade på lilla Tabea. Då var Tabea inte längre glad. Hon blev på en gång kvällens stjärna.

Några timmar senare pratade matte med Tanten i Vitt. Att Tabea ska följa med det visste vi alla. och sällskapsdam blev så klart Antonios. Lillhusse följde också med. Det är ju hans flicka som är lite krasslig med sitt vänstra öga.

De åkte i väg och vi här hemma slog vad om Antonios skulle svimma eller inte. Men vilken överraskning det blev. Han kastade sig tydligen framför Tabea och kom ut ur transportboxen först. Definitivt dagens hjälte!!!! 

Men det hjälpte inte. Ögat blev undersökt. Tabea fick medicin och nu får ni hålla tummarna att hon slipper åka tillbaka. Mellan allt hållande av tummarna hoppas vi att det finns någon som kan tillverka ett snöre av hö så att Tabea inte ska hoppa från bordet. Nej hon gjorde det inte, men hon funderade!

Och till sist får ni gissa vem det var som åt upp Tabeas mutor (gurkbitar). Hon tog ingenting själv, men en liten nästan 1 meter lång kille blev väldigt nöjd med sitt första veterinärbesök.

Kära matte!

Tant google säger så här:

"Gnagare är den mest artrikaste av alla däggdjuren. De är ofta väldigt små och har lätt för att anpassa sig till olika biotoper. Kapybaran  är den största av alla gnagare som har en kroppslängd upp till 135 cm och kan väga 65 kilo. Den minsta dokumenterade gnagare är den afrikanska pygmémusen med en kroppslängd på sex centimeter och vikt på enbart sju gram. Tanduppsättningen är för gnagarna speciell i och med att emaljen endast finns på framsidan. På så sätt slipar gnagaren själv sina tänder när baksidan nöts ner. Det hårda slitaget av tänder gör att för de flesta gnagare växter tänderna hela livet ut. Antalet tänder och placering varierar beroende på art. Antalet olika arter gnagare som finns är inte fastställt men beräknas vara mellan 2 000-3 000 stycken."

 Särskild ska vi hänvisa till meningen 7. Det är livsnödvändig för oss. Vi måste göra som vi gör. Därför vill vi ha golvmattan tillbaka! Det är mot våra natur. Vi måste gnaga på golvmattan. Tant google säger att vi får det. Om du inte ger oss tillbaka mattan inom 3 dagar ska vi ringer till djurskyddsmyndigheten.

ett väldig upprört gäng marsvin

Har någon en ide?

Matte upptäckte att kuttspånen möglade. Nu har ju vår kuttspån liverant stängt under helgen. Vi behöver något att ha i buren. Förslag tas gärna emot.

Och så ser det ut här hemma:

Antonios äter tyg, fleece, sandpapper och plast.

Maja äter tidningspapper.

Maria äter tyg

Tabea äter tyg och sandpapper

Jag äter bara tyg när alla sitter samtidig och mumsar på den.

Matte gräver i kuttspånspåsen och letar efter torr och ickemögligt kuttspån.  Det ser ganska roligt ut, men vi tycker också lite synd om henne.

Hälsningar

Klara

Frukost a la Antonios

Varsågoda, idag bjuder jag på frukost. På mitt sätt!

Hälsningar Antonios

(matte vet inte riktig om hon ska skratta eller gråta. Mattan nummer 5 är trasig och vi behöver nummer 6. I alla fall äter han inte längre upp allt, han delar med sig.)