Maja fick sista maten på kvällen. På vägen tillbaka till buren såg jag en ledsen Wilda. Det är ju förstås orättvist att Maja sitter på skrivbordet 3 gånger om dagen. Jag tyckte väldig synd om Wilda och tänkte så 10 – 15 minuter får hon väl tälta. En glad Wilda skuttade in i tältet. Äntligen hemma! När jag kom med en elefant blev damen extra lycklig. Jag klappade till och med henne lite. Om marsvin skulle kunna spinna då skulle Wilda säkert ha gjort det. Hon var så lycklig och glad och jag var trött.
Några minuter senare vaknade jag av ett brak. Majas korg (jag bruka använder den på vågen) flög över skrivbordet. Papper, pennor, en kopp med pennor följde efter. Jag såg en vit skugga som försvann i vänstra hörnan av skrivbordet. Precis där stod en tallrik med Majas matrester.
Bredvid tallriken satt en skuldmedveten Wilda och tuggade på en stor bit paprika. Jag tog bort tallriken och ställde den på fönsterbänken. 30 sekunder senare satt Wilda på tastaturen och försökte hoppa på fönsterbänken. I munnen hade hon zucchini. Jag fångade in damen och skickade henne hem. Den här gången hörde man att en ilska dam var på väg till buren. Tydligen gick det inte som hon hade planerat. Stackars liten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar