Jag känner mig lite bortglömd

Matte pysslar hela tiden med min kompis. Det tycker jag(Flora) är lite orättvist. Jag har också känslor! Hela tiden hämtar hon Wilda och då händer massor grejer.

Wilda blir vägd – inte jag (okay det måste jag inte ha)

Wilda åker bil – inte jag

Wilda får critical care – inte jag

Wilda får uppmärksamhet – inte jag (okay så mycket som hon inte vill jag ha)

Wilda fick urinsten – det fick inte jag

Wilda träffar nya människor – inte jag

Alla pratar bara om Wilda. Will ni veta hur min dag ser ut? Först går jag upp. Sen bli det frukost. Då får Wilda först. Matte fördelar matten i hela rummet. Hon lämnar lite mat åt mig i matskålen. Det gillar jag! Sen får vi vila och Wilda får mat. När hon har kommit tillbaka får vi gurka. Matte hämtar mig från 3;våning. Därefter kommer nytt hö och matte gå till jobbet.

Efter jobbet får Wilda mat och matte pratar med oss en stund. Sen bli det vila och när vi kommer och tigger om kvällsmat sitter jag ofta på mattes knä och blir klappad och får berätta vad jag har upplevt. Kvällsmaten får jag i matskålen. Under kvällen får Wilda stödmat och resten får hö. Men oftast får vi resterna av Wildas mat. Och istället för att dom ta hänsyn till mig får jag mata chefen. Det ser ut så här: han äter och jag håller skeden. Precis så har jag det just nu. Förut var jag chef och nu är jag ingenting, bara ett litet bortglömt marsvin.

Ifall någon undrar sig vad jag gjorde i helgen när jag inte stödmatade Wilda. Andra hälften finns på balkonen!

Och min kära hjälppersonal.