Klara är en liten söt och vansinnigt rädd marsvinsdam. Hennes ansiktsuttryck är speciellt och jag fick många frågor vad hon har varit i sitt tidigare liv. Det kan hända att hon visar mod ibland och ibland har hon det till och med roligt. Hon kommer till mig ibland och hälsar på eller hon lämnar rummet tillsammans med de andra och letar hö utanför gallret. Hemvägen däremot är en helt annan historia. Hon har svårt att hitta något ätbart ibland och därför är hon så smal. Klara väger bara 1300g den stackaren. Men jag älskar den där damen. Kanske därför att dom där roliga ögonblicken är så sällsynta. Klara ler inte så ofta. Mest grälar hon med sin syster. Eller tvärtom. Det beror hur damerna mår. Jag brukar säga att man ser att dom bor ihop hela sitt liv och dom behöver lite avstånd.
Men det där med avstånd fixar Lucia och Klara oftast själva. Lucia på taket och Klara under taket. Ibland sitter den ena på tredje våningen och den andra på andra våningen, i alla fall 5 minuter. Sen ska man träffas igen. Samma sak med maten. Jag vill sitta bredvid min syster, men det går ju bara några minuter bra och sen har vi lite slagsmål. Sune R har gett upp för länge sedan att gå emellan när dom tjafsar på varandra.
I torsdags handlade vi julgranen. Jag är nyfiken på Klaras reaktion. Vågar hon sig ut ur buren och kommer hon till matskålen? När man sitter bredvid staketet har hon ju full blick på granen. När vi satte upp adventsbelysningen hos dom försvann hon under trappan och visade sig inte resten av dagen. Så jag skulle kanske göra vår lilla julgran Klara-anpassad. Någon med en ide?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar