Vi har flyttat! (del1)

Från och med nu är vår nya adress arbetsrummet hos matte.  Det var en jobbig kväll igår. Först försvinner saken från marsvinsrummet och ur buren, sen låter matte hela dagen och till sist måste vi lämna buren. Matte tyckte att vi kan gå själva och det gjorde vi. På vårt sätt!

Wilda raka vägen och kastar sig över maten direkt. Resten var lite långsammare och svårflörtade. När matte tittade på oss när vi satt i hallen sade hon att man kan beskriva oss med en enda mening:” E.T.s hemlängtan är ingenting i jämförelse med våra marsvins”.

Bara att vi inte ville lämna vårt kära hem och vandra i ovisshet och mörkret och dessutom utan kvällsmat det betyder ju inte att vi inte vill. Vi hatar bara nya situationer. Till sist kom vi alla fram efter en lång och livsfarlig vandring.

Vi ber dig kära läsare att ta en extra titt på Klara latmasken. Hon hittade faktiskt ett transportmedel, i alla fall halva vägen. Hon hittade också ett nytt hem efter ¾ delen av vägen. Men matte var väldigt emot Klaras nya hem. Hon babblade om en golvyta på minst 0,5 m²  och det hade Klara tydligen inte i sitt nya hem. I alla fall kunde man Klaras nya hem bära och så flyttade Klara plus hennes nya hem in till oss.

Vi tror att det kommer bli bra. I alla fall när vi har förstått att man också kan leva i buren. Just nu bor vi utanför buren och mattan är tyvärr inte särskilt bekväm. Hö finns tyvärr också nästan bara i buren. I alla fall till 3 av oss. Lucia och Wilda kan hoppa på sängen dom lyckostarna.  Den stackars resten måste tyvärr klättra in i den konstiga buren, äta och klättra ut. Att lära sig den konsten gjorde vi på olika sätt. För en av oss tog det lite längre tid, han var upptagen med att svimma. Men han kommer att lära sig att buren är ofarlig och hans nya hem. Och vi kommer också lära oss så småningom.

Förresten fanns pressen på platsen och vi har många kort på oss. Det blev så många så att vi delar upp det på del 1 och 2.  Och nu i helgen ska vi ha inflyttningsfest. Så alla kära marsvin ni är hjärtligt välkomna till oss. Matte ska fixa lite tårta åt oss!

Test 1

Idag fick Wilda och Lucia den stora äran att testa den nya halvklara buren. Först fick Wilda testa med lite muta av elefanter och något annat gott.

Ursäkta, hur kommer jag upp dit?

Ja men titta, jag hittade mat

Efter maten fick hon det väldigt bråttom. Aldrig mer ska jag sätter min fot i den där konstiga lådan!

Lucia testade ähm provsmakade trappan.

Resultatet: Snälla matte jag vill hem.

När det inte hjälpte, hjälpte bara flykten i Wildas tält på övre våningen.

Här slutade testen p.g. av saknaden av testpersonalen. Och jag går väl och fixa lite staket och andra småsaker. Den stora frågan för idag är: vart hitta jag testpersonalen som inte är rädd och hur fixar jag hö i buren på bästa sätt till mina damer och herre?

Klärchen

Vi tycker om dig! Från alla sidor!

Nej Klara har det verkligen inte lätt idag. Två stycken som jagar henne och en matte som tycker synd om henne. Dessutom blev hon utplockad från matte ut buren. Nej du, då måste man springa in snabbt precis framför Lucias näsa....

En liten tröst i allt elände till Klara: Om några timmar är allt över!

Akut undernäring hos oss!

Då fick vi frukost från husse 3:e gången i rad. Han var till och med så elak att han berättade det för matte. Första morgonen gick det faktiskt bra att få extra frukost från matte. Men det funkar inte längre nu. Nej när hon kommer hem från jobbet och ser 5 väldigt hungriga marsvin som ha akut behov av mat då bryr hon sig inte längre. Wilda hänger över gallret och skriker, Maja hänger framför gallret och skriker, Klara kommer till gallret och nosar(!) på handen och till och med Antonios tigger nästan framför gallret.  Allihop visar vi tecken på akut undernäring, men hon går bara förbi mot sängen.

Så kan man väl inte göra. Stackars Klara väger ju redan bara 1250 g. Och om resten ska vi inte prata. Antonios håller sig med nöd och näppe över 1 kg. Lucia är också bara ca 100 g över 1 kg! Maja väger inte ens 1 kg och det låter ju bara bedrövligt. Jo och om min vikt ska vi verkligen inte prata om. Man ska inte berätta vikten av en dam!

Hälsningar Wilda

Om semester och lite annat som är viktig för mig

Som ni alla vet åkte vi på semesterresan. Semester betyder att man lämnar sin älskade bur, gör en långt bilresan och flyttar till sist i en mindre bur. Dessutom försvinner matte och husse och man har bara främmande människor omkring sig.  Och till sist vet man inte om dom kommer över huvudtaget tillbaka. För att matte inte skulle glömma oss bet jag henne i fingret som sista hälsning. Så mattes sista ord var väldig betydelse och jag hoppas att det dyker upp i världshistoria så småningom. Och här kommer mattes stora sista ord: ”AJ”

Tyvärr måste jag också berätta att det var en bra vecka. Vi hade det faktiskt roligt och vi träffade/hörde några snälla marsvin som bodde där. Matte hade det också rolig, men dom hade väl mer stress än vi hade det.  Matte är flygrädd(mer får jag inte säger) och därför kom dom hem lite senare än planerat. I alla fall kom dom tillbaka och Wilda ramlade nästan ut buren. Jag var lite tveksam på dom främmande som hälsade på. Efter en vecka hade jag lite svårt med att anknyta till matte. Men, men vi hamnade i transportboxen och åkte helt enkelt hem.

’

Wilde behövde en dos matte mitt på E4 och det fick hon. Alla som känner till Wilda, vet vilken röst hon har. Så länge ville matte inte vänta och Wilda fick sin dos matte. Strax efter Söderhamn hade 4 stycken av oss bestämt sig att dom hade åkt bil färdig. Tyvärr tog det fortfarande en lång stund innan vi kom hem.

Hem kände jag igen. Glad blev jag dessutom och matte fick klappa mig! Hoppsan. Dumma mig! Ni ser vad som kan hända när man bli glad. Så kärra vänner akta er för att bli glad.

På eftermiddagen åkte matte och husse för att handla till oss och sig själva. Dessutom kom dom hem med 3 meter vaxduk. När Wilda var klar med att kasta allt hö från sängen och tigger sen om nytt hö gick hon till matte.

Tillbaka kom hon med stora nyheter!

1.      Inget tält mer till henne!

2.      Skrivbordet är borta

3.      Vi ska flyttar!

4.      Vi får en ny bur.   

Tack och lov lyssnade vi inte på henne. Men vi ska få en ny bur. Och en ny bur betyder också att vi flyttar till arbetsrummet. Matte ska kasta vår gamla bur. I den har bott marsvin över 6 år säger henne och ingen ville ha den. Allihop har vi testat våra tänder på kanterna och vi ha också gaggat på trapporna och golvmattan. Vi ha kissat på allt som man kunde kissa på. Men jag ska våga ett försök!

Trevlig hem till salu!

Här har bott stora personligheter. Jag! Sune Raket och Bruno P. Buren är 2 meter lång och har 4 våningar.  Det finns trappor mellan alla våningar. Eftersom vi har tränat våra tänder på allt och kissat på allt har det här hemmet stort personlighet. Här föddes Eugen på taket, här träffade Bruno P sin stora kärlek Flora, här gick Sune Raket bort och här bor jag just nu! Alltså om någon vill ha den, så är det bara att kommer hit och hämta sen. Matte bjuder på kaffe och nybakat kaka! Jag ska förbereda henne skonsamt!

Hälsningar Antonios Vattenflaska

Tyvärr är kortet redan 2 år gammalt. Jag hittade inget nytt och matte vill jag inte fråga.

Kära vänner!

Idag åker vi på semesterresa. Det kommer att bli roligt. Alltså vi hoppas på det. Tyvärr måste vi lova att ta inte så många grejor med oss. Wilda har förstås sitt apotek med sig och vi har såklart hundgodis till Märta med oss. Men annars ska det vara bara lite bagage. Matte och Husse ska nämligen hämta några grejer och dom måste får plats i bilen.

I alla fall till våra fans: Den som vill träffa oss ska prata med Märtas matte. Och till sist har vi lite kort så att ni inte glömma oss.

Ska vi verkligen tycka synd om Klara?

Natten har varit väldig rolig. Det tycker vi i alla fall. Matte säger tyvärr något helt annat. Hon somnade till Klaras melodiska skrik och vaknade till Klaras melodiska skrik! Klara är jätteduktig att skrika! Men ibland lyckades vi att får henne tyst. Särskilt det där momentet när Lucia satt på den ena sidan och jag på den andra. Och vi blängde på varandra vem har mer anspråk på Klara.

Matte tyckte väldigt synd om Klara och hjälpte henne att gömma sig. Men det ville förstås inte Klara. Hon sprang rakt fram för våra näsor. Det gick så långt att vi skrämde upp gamla tant Wilda som sov under hängmattan. Men vi kunde verkligen inte ta hänsyn på henne. Klara är nämligen tyvärr inte brunstig hela tiden. Snart är kalaset över. Tack och lov säger matte och tyvärr säger Lucia och jag. Ha en bra dag!