Vi gjorde lillhusse lycklig idag

Som många vet har vi inte alla samma ägare här i huset.  Två flickor tillhör minstingen i familjen. Nu är det tyvärr de som är räddast. matte försökte tränar upp flickorna så att den rätta ägaren äntligen får bekanta sig med de. Jo och idag var den stora dagen. Om tiden efter den stora upplevelsen kan man bara säger så här: vi hade ett samtalsämnet också för den här kvällen. men det är skönt att det går till rätt hål. Snart får han också klappa de.

En vanlig dag i mitt (antonios) liv

kl 6.00

Jag skriker efter frukost. det är för tidigt.

kl 7.00

Jag använder Maja som stege. Det är förbjuden.

kl.8.00

Jag skriker efter fler mat. det är förbjuden.

kl 9.00

Jag gnager på buren. matta kastar strumpan,. Tro hon vill att jag ska slutar..

kl 10.00

Jag vill att klara bär runt mig på ryggen. Hon vill inte.

kl 11.00

Jag vill sover i huset, men Tabea ligger där. Jag jagar bort henne. Det är förbjuden.

kl 12.00

kissar på höet. det är förbjuden.

kl 13.00

Jag biter matte. det är förbjuden.

kl 14.00

Äter upp hängmattan, smakar inte. det är förbjuden.

kl 15.00

Tackar nej till kloklippning. Det är förbjuden.

kl 16.00

Spelar fotboll med matskålen. Det är för högljudd.

kl 17.00

gnaggar på Majas päls. hon biter mig. Tro hon vill inte att jag fixa hennes frisyr.

kl 18.00

Skriker efter mat. Ser lidande ut.

kl 19.00

kissar i matskålen. Det är förbjuden.

kl 20.00

Skriker efter nattgodis och bevakar matskålen. Det är förbjuden.

kl 21.00

ligger mitt i buren och funderar över mitt liv. allt är tydligen förbjuden.

vårt hjälte

Mycket har hänt under den sista veckorna. Jag kom inte in i bloggen. Idag tittade min man på den och hittade lösningen inom 2 minuter...

Antonios och Maria är kära. Han flyttar sig frivillig ur hängmattan när hon kommer. Hon tvättar honom på näsan.  Han blir rädd då och vet inte om han tycker om det eller inte. Trots allt finns de bara tillsammans. Ibland upptäcker han att hon är en flicka, men på något sätt vet han vad hon tänker angående killar. Så hon blir inte uppvaktad. Om han skulle ha sånt behov går han till någon annan. Men i dagsläget vet alla hur han funkar och att han inte riktig vet vad man kan göra och framförallt vilken sida.

Sist när vi klippte klor hade vi 4 marsvin som tyckte det var jobbigt. Matte var besvärlig, men jag fick klippa klor. Utom Klara. Hon korsade klor. Antonios sjöng för glada livet och visade hur duktigt han kan strida emot och hur högt han kan protestera. Nummer 6 tycker att han är fantastiskt och gjorde likadant.

På den dagen föddes en ny affärsidé hos de båda. Maria lärde sig att gnaga på buren, trappan, huset och golvmattan. Antonios lärde sig att gnaga på hängmattan, handduken och bilen.

Han lärde sig att det är ofarligt när en strumpa kommer flygande eftersom man får inte gnaga på tyg. I stället springer han runt med strumpan på ryggen. Hon lärde sig att man inte ska gnaga på tyg när matte är i närheten.

En sak har de  i alla fall gemensamt. Det är rädslan för allt som bara har två ben. Han kan svimma, men det gör inte hon. Hon vet att hon är ett flyktdjur. Den biten kommer han däremot inte ihåg. Medan hon gömmer sig eller alternativ inte alls visar sig när vi har främmande.

Jag jobbar just nu med hennes flyktinstinkt. Daniel vill ju så gärna klappa sina marsvin. Men det är en lång väg dit. Under den dagliga gurkrundan äter Maria i dagsläget en bit gurka (om det är en bra dag). Förresten har Antonios också börjat  bita folk. Gissa varifrån det kommer. Som sagt de passar väldigt bra ihop. Han kan faktiskt lära sig nya saker. Kan man tänka sig det? Allt i all kan jag säga att det skulle räcker för dem att de bara har varandra. Resten behövs inte. Men det tycker inte matte. Jag tycker det är lagom med  Antonios och 5 flickor.

Och här har vi några kort på kärleksparet.

Ett nytt hem för Antonios

Jag berättade ju att vår kära Antonios var hemlös. I förra veckan kom äntligen hängmattan. Jag byggde upp den så snabbt  som mögligt eftersom han sitter ju lidande mitt i buren. Hoppas att han blev glad. Vad ska jag säger ?  Glöm det! Rädd blev han och sprang snabbt in i huset bredvid.

Den som först använde hängmattan var Klara. Så jag la kameran åt sidan. Ni känner ju Klara och ingen som känner till henne skulle tro att hon var glad.  Tabea älskade också hängmattan och Maja älskar att sover i den.

Och den som förut bodde i hängmattan var rädd och gömde sig i huset. Det är ju bra att Antonios använder huset nu nuförtiden.

Efter 3 dager provade han hängmattan och med lite godis lyckades jag övertala honom att han stannade i den en stund. Han behöver ju lite tid och jag tänkte efter en stund tycker han om hängmattan ingen. Men nej, han gillar huset och inget annat!

Ett stort tack till lillhuse!

Tack att du städade hos oss. Tack för trevlig sällskap, kuttspån och hö. Men nu har vi det snyggt och sköt igen. Hoppas du hade det roligt, precis som vi.

Hemlös och O-älskat

Mitt hem är borta. Maria och Tabea åt nästan upp min hängmattan och nu  finns den inte längre kvar. Om jag läger mig i stora huset jagar Tabea bort mig. Det är hennes hus. Lägger jag mig i ett av den lilla hus jagar Maria eller Lucia bort mig. Klara ligger på min plats bredvid elementet. Sätter jag mig under trappan som sista skydd, då turas damerna om att jagar mig. Ja och på övervåningen, då törs jag inte att gå dit. Det finns ingen plats för mig! Antagningen gör jag mig osynlig bakom korkrören eller jag sitter mitt i buren och alla kan ser mig och ramla över mig. Jag är ledsen och frisyren vill inte heller sitter. Förut sa matte att jag ser ut som Elvis, men nu hänger håret bara rakt ner. Jag är så olyckligt. Ingen som tycker om mig. Inget hem. Vad har jag gjort för fel?

Oh om jag för engångsskull kämpa för min plats bredvid elementet, då ligger Klara framför pallen så där konstig så att alla tycker synd om henne.

Antonios

anmärkning från matte: Det finns fortfarande 6 gömställe i buren och en ny hängmattan är beställt för honom. Så synd är det inte om Toni, men han vill lida med stil! Ja och Klara lever! Jag vet det ser inte ut så. Men damen är pigg och brunstig. Det är också en grej som Antonios har lite problem med just nu. Men det blir en annan historia.

Äntligen hemma

Då är vi lycklig hemma igen. Det är ju alltid roligt att åka på semester. Efteråt vet vi nämligen hur bra vi har det hemma. Till exempel det svart/vita långhåriga marsvinet vi ska inte berätta vem av oss 6 det var) saknade tofflor och platsen bredvid elementet. 

I alla fall avresan blev ju lite plötslig. Lillhusse var ledsen och saknade oss jättemycket. Vi tyckte inte heller om att åka iväg. Men, men bättre det än bo i en lägenhet där badrummet blev sanerat.

Men när matte, husse och lillhusse hade flyttat hem och badrummet var klart fick vi göra resen hem. Emellan hade lillhusse ropat efter Tabea i sömnen och igår ville han inte gå på dagis. Vilken tur att vi hade matte. Hon visste precis vad man ska göra när det är kris. Hon lovade ju lillhusse att städa av buren och fördela kuttspån i buren.  De gjorde det inte dagen innan och lillhusses minne är bra! Ok han hade fördelat kuttspån i hallen och köket. men inte i buren. Så de ändrade sina planer och matte väntade med hö och vatten på lillhusse.  Då sprang han nästan till dagis. På eftermiddagen blev det som planerat den här gången och till och med gurka hamnade i buren. Dessutom hamnade lite hö i vardagsrummet.

Jo och idag på eftermiddagen ska vi få gurka från lillhusse. Då blir det kallas. Och till sist har vi en liten hälsning till M. Morot är jättegott. Det tog bara 2 timmar tills den var slut.