Test 1

Idag fick Wilda och Lucia den stora äran att testa den nya halvklara buren. Först fick Wilda testa med lite muta av elefanter och något annat gott.

Ursäkta, hur kommer jag upp dit?

Ja men titta, jag hittade mat

Efter maten fick hon det väldigt bråttom. Aldrig mer ska jag sätter min fot i den där konstiga lådan!

Lucia testade ähm provsmakade trappan.

Resultatet: Snälla matte jag vill hem.

När det inte hjälpte, hjälpte bara flykten i Wildas tält på övre våningen.

Här slutade testen p.g. av saknaden av testpersonalen. Och jag går väl och fixa lite staket och andra småsaker. Den stora frågan för idag är: vart hitta jag testpersonalen som inte är rädd och hur fixar jag hö i buren på bästa sätt till mina damer och herre?

Klärchen

Vi tycker om dig! Från alla sidor!

Nej Klara har det verkligen inte lätt idag. Två stycken som jagar henne och en matte som tycker synd om henne. Dessutom blev hon utplockad från matte ut buren. Nej du, då måste man springa in snabbt precis framför Lucias näsa....

En liten tröst i allt elände till Klara: Om några timmar är allt över!

Akut undernäring hos oss!

Då fick vi frukost från husse 3:e gången i rad. Han var till och med så elak att han berättade det för matte. Första morgonen gick det faktiskt bra att få extra frukost från matte. Men det funkar inte längre nu. Nej när hon kommer hem från jobbet och ser 5 väldigt hungriga marsvin som ha akut behov av mat då bryr hon sig inte längre. Wilda hänger över gallret och skriker, Maja hänger framför gallret och skriker, Klara kommer till gallret och nosar(!) på handen och till och med Antonios tigger nästan framför gallret.  Allihop visar vi tecken på akut undernäring, men hon går bara förbi mot sängen.

Så kan man väl inte göra. Stackars Klara väger ju redan bara 1250 g. Och om resten ska vi inte prata. Antonios håller sig med nöd och näppe över 1 kg. Lucia är också bara ca 100 g över 1 kg! Maja väger inte ens 1 kg och det låter ju bara bedrövligt. Jo och om min vikt ska vi verkligen inte prata om. Man ska inte berätta vikten av en dam!

Hälsningar Wilda

Om semester och lite annat som är viktig för mig

Som ni alla vet åkte vi på semesterresan. Semester betyder att man lämnar sin älskade bur, gör en långt bilresan och flyttar till sist i en mindre bur. Dessutom försvinner matte och husse och man har bara främmande människor omkring sig.  Och till sist vet man inte om dom kommer över huvudtaget tillbaka. För att matte inte skulle glömma oss bet jag henne i fingret som sista hälsning. Så mattes sista ord var väldig betydelse och jag hoppas att det dyker upp i världshistoria så småningom. Och här kommer mattes stora sista ord: ”AJ”

Tyvärr måste jag också berätta att det var en bra vecka. Vi hade det faktiskt roligt och vi träffade/hörde några snälla marsvin som bodde där. Matte hade det också rolig, men dom hade väl mer stress än vi hade det.  Matte är flygrädd(mer får jag inte säger) och därför kom dom hem lite senare än planerat. I alla fall kom dom tillbaka och Wilda ramlade nästan ut buren. Jag var lite tveksam på dom främmande som hälsade på. Efter en vecka hade jag lite svårt med att anknyta till matte. Men, men vi hamnade i transportboxen och åkte helt enkelt hem.

’

Wilde behövde en dos matte mitt på E4 och det fick hon. Alla som känner till Wilda, vet vilken röst hon har. Så länge ville matte inte vänta och Wilda fick sin dos matte. Strax efter Söderhamn hade 4 stycken av oss bestämt sig att dom hade åkt bil färdig. Tyvärr tog det fortfarande en lång stund innan vi kom hem.

Hem kände jag igen. Glad blev jag dessutom och matte fick klappa mig! Hoppsan. Dumma mig! Ni ser vad som kan hända när man bli glad. Så kärra vänner akta er för att bli glad.

På eftermiddagen åkte matte och husse för att handla till oss och sig själva. Dessutom kom dom hem med 3 meter vaxduk. När Wilda var klar med att kasta allt hö från sängen och tigger sen om nytt hö gick hon till matte.

Tillbaka kom hon med stora nyheter!

1.      Inget tält mer till henne!

2.      Skrivbordet är borta

3.      Vi ska flyttar!

4.      Vi får en ny bur.   

Tack och lov lyssnade vi inte på henne. Men vi ska få en ny bur. Och en ny bur betyder också att vi flyttar till arbetsrummet. Matte ska kasta vår gamla bur. I den har bott marsvin över 6 år säger henne och ingen ville ha den. Allihop har vi testat våra tänder på kanterna och vi ha också gaggat på trapporna och golvmattan. Vi ha kissat på allt som man kunde kissa på. Men jag ska våga ett försök!

Trevlig hem till salu!

Här har bott stora personligheter. Jag! Sune Raket och Bruno P. Buren är 2 meter lång och har 4 våningar.  Det finns trappor mellan alla våningar. Eftersom vi har tränat våra tänder på allt och kissat på allt har det här hemmet stort personlighet. Här föddes Eugen på taket, här träffade Bruno P sin stora kärlek Flora, här gick Sune Raket bort och här bor jag just nu! Alltså om någon vill ha den, så är det bara att kommer hit och hämta sen. Matte bjuder på kaffe och nybakat kaka! Jag ska förbereda henne skonsamt!

Hälsningar Antonios Vattenflaska

Tyvärr är kortet redan 2 år gammalt. Jag hittade inget nytt och matte vill jag inte fråga.

Kära vänner!

Idag åker vi på semesterresa. Det kommer att bli roligt. Alltså vi hoppas på det. Tyvärr måste vi lova att ta inte så många grejor med oss. Wilda har förstås sitt apotek med sig och vi har såklart hundgodis till Märta med oss. Men annars ska det vara bara lite bagage. Matte och Husse ska nämligen hämta några grejer och dom måste får plats i bilen.

I alla fall till våra fans: Den som vill träffa oss ska prata med Märtas matte. Och till sist har vi lite kort så att ni inte glömma oss.

Ska vi verkligen tycka synd om Klara?

Natten har varit väldig rolig. Det tycker vi i alla fall. Matte säger tyvärr något helt annat. Hon somnade till Klaras melodiska skrik och vaknade till Klaras melodiska skrik! Klara är jätteduktig att skrika! Men ibland lyckades vi att får henne tyst. Särskilt det där momentet när Lucia satt på den ena sidan och jag på den andra. Och vi blängde på varandra vem har mer anspråk på Klara.

Matte tyckte väldigt synd om Klara och hjälpte henne att gömma sig. Men det ville förstås inte Klara. Hon sprang rakt fram för våra näsor. Det gick så långt att vi skrämde upp gamla tant Wilda som sov under hängmattan. Men vi kunde verkligen inte ta hänsyn på henne. Klara är nämligen tyvärr inte brunstig hela tiden. Snart är kalaset över. Tack och lov säger matte och tyvärr säger Lucia och jag. Ha en bra dag!

Hej Matte!

Den där tiden att du skrattar över mig den är över nu! Jag vet precis vad jag ska göra!!! Först väljer man en tjej och sen gör man det på Antonios sätt. Inte så som jag visade dom sista veckorna, nej jag upptäckte ett nytt sätt. Alltså man väljer en tjej och ett hinder eller ett hörn. Sistnämnda är jätteviktigt! Och när man har valt då jagar man tjejen, mot hinder. Och när hon inte kommer längre då kan man ha det jätteroligt.

Det hela kallas också för framsteg tror jag. Att klamra sig fast med tänderna och framfötterna och försöka klättra upp på en tjej medans hon springer det var igår, idag kommer mitt nya sätt som tydligen är effektivare.  Maja 2 gånger, Klara en gång säger jag bara. Det var en toppen morgon. Livet är fantastiskt och jag är minst i sjunde himlen. Skulle du kanske bygga upp några hinder till? Jag har valt perfekta platser till hinder. Och ta gärna bort Klaras säng. Man kan in te ha det roligt under sängen. Den är för låg!

Hälsningar Antonios

Hur man uppfostrar sina tjejer

Idag ska jag berätta hur jag gör det! Det första av allt är att man måste acceptera att Lucia är chef. När jag tittar på henne och ser hur hon jobbar, då vet jag att jag är en klok marsvinskille! Till exempel den där biten med att tvätta Wildas ögon är äckligt eller att jaga Klara. Nej det är bara jobbigt. Det finns tusentals andra saker som man också måste göra. Jag har spanat på Lucia och tycker att jag väljer den lätta vägen.

Till exempel när Lucia och Klara bråkar (det gör dom jämnt) då måste jag ju gå emellan när jag är chef. Nu i dagsläget kan jag också gå emellan, men på mitt sätt. Det betyder att jag sitter på tryggt avstånd eller jag vandrar baklänges och uppvaktar dom. När dom är klara går jag till vinnaren och säger grattis! Det räcker väl med den här biten.

Om ni tror nu att jag är mes, så glöm det verkligen. Jag gör faktiskt några saker själv. Äter till exempel gör jag själv, så länge Klara hämtar maten. Gurka hämtar jag också hos matte. Och jag försökte också göra matte glad. Jag bet henne. Jag menar hon vill ju hela tiden att jag går till henne och så gjorde jag det. Tyvärr blev hon inte alls glad. Så jag ska uppfostra matte också. Om jag har tid.

Hälsningar Antonios

Jag svimmade inte!

Jag blundade bara och blev lite mjuk i kroppen! Ni får verkligen inte lyssna på vad matte säger. Ja, jag vet jag påminde matte om Carl-Gustav, men jag är så modig och stark och lite känslig kanske. Det är min tvillingbror som springer bara när matte rör sig i vardagsrummet. Det är han som inte tål kloklippning. Och det är definitiv han som inte vågar sig ut buren när matte sitter framför gallret!

Men det är jag som är kär i Wilda. Det är jag som vill vara i hennes närhet! Hon är fantastiskt och så snäll och kärleksfull ( obs dom andra tjejerna säger något helt annat, så lyssna inte på dom) och så klok. Klok eftersom hon valde mig. Lite korkad eftersom hon skriker hela tiden efter matte och vill umgås med fienden ähm matte.

Det är definitiv tvillingbrorsan som klättrade på fåtöljen och balanserade på ryggstödet för att kommer åt hö som låg på andra våningen. Oj vad han kunde bli lång och ”väldigt” stadigt på benen. Tjejerna slog vad om han ramlade ner på golvet. Men det gjorde han inte!

Det är jag som lärde tjejerna att använda bottenvåning och det var brorsan som gnagde på mattes kläder.

Det var bara några utdrag från mitt jobbiga liv med tanterna och ähm brorsan. Han gör så många konstiga saker. Tur att jag är helt annorlunda. Jag är helt perfekt och alla tycker om mig!

Carl-Gustav med Blimp (normal)

Carl- Gustav utan Blimp ( onormal)

Jag!!!