Jag undrar om buren är lite för stor

I morse vaknade jag efter en natt med inte så mycket sömn. Ingen aning varför, men marsvinen passar på såna dagar alltid på att vilja ha frukost så tidigt som möjligt. När jag kom in till dom satt Lucia precis som vanligt bredvid gallret och väntade. Resten var också vakna, det kan jag lova. Från 4: våningen däremot hörde jag en ilsken röst som skrek efter mig. Wilda har ett bestämt skrik när hon behöver hjälp. Okay allt såg ut som vanligt. Wilda under höet. Men varför skrek hon? Jo igår matade min man de och han lade i kanske för mycket hö. Inte vet jag. I alla fall gick Wilda vilse under höet och hittade inte ut.  Så jag plockade upp höet och Wilda. Hon passade på att tigga om skrivbordet när jag hade henne på handen.  Men det kunde hon glömma!

Sune däremot hade lite andra problem igår. Jag var ute på uteplatsen och plockade lite gräs och fördelade gräset i marsvinsrummet. Tyvärr råkade jag att tappa ett blad i hölådan. När marsvinen kom ner till gräset hamnade Sune i hölådan.’

Tanterna däremot satt utanför och åt.

Sune undersökte hela lådan och han letade länge! Tanterna åt och bråkade. Det fanns tydligen bara ett maskrosblad som var ätbar.

Men när han hittade vägen till gräset blev han jätteglad.

Wilda däremot hade ett annat problem. Hon bråkade med ett marsvin. 

Så när gräset var slut behövde hon lite semester på skrivbordet. Hej matte stäng tältet, jag vill sova!

Vi vill ha mat

Jag försökte ta kort på lilla Wilda. Hon är nämligen så söt när hon tigga mat. Tyvärr blev det ingen bra kort. Men lite gran kan ni se hur hon ser ut. I verkligheten har hon fötterna på gallret! Jag misstänker att jag var för långsamt med kameran.

Däremot vet jag nu varför hon inte längre sitter på stenen och tigga. Har någon en ide?

Precis! Sune har erövrat stenen.

Vilken lugn och fridfull morgon!

Jag blev väckt av en grävskopa kl 7.00 i morse. Vilket fantastiskt ljud för att börjar på en ledig dag.

 Marsvinen däremot känner sig inte alls störda. Tvärtom när jag kollade läget på balkongen blev de jätteglada. Balkongen – uteplatsen – gräs!  

Men det kunde de glömma. Jag presenterade bara det gamla vanliga frukosten lite senare. Innan dess fick jag min speciella morgonhälsning från lilla Klara. Kommer någon ihåg att hon var det räddaste marsvin som jag träffade? Glöm det. Jag skrev texten om henne och 3 dagar senare ville hon nosa på min hand. Nu sitter jag där varje morgon och hon får slicka på handen och jag får klappa henne lite grand.  Hon ser så glad ut. Bredvid henne springer föresten Sune och jagar tjejer. Han ser också glad ut! Resten ser inte alls glada ut, eftersom tanterna tycker att han är så påflugen.

Wilda har hittade en ny metod att tigga efter mat. Förut satt hon på sin sten och nu sitter eller står hon bredvid. Framfötterna är på gallret, Wilda i marsvinsrummet och magen i köket. Den där hållningen ser inte särskilt hälsosamt ut men hon trivs. Hon blir snart 5 år föresten ska jag hälsa och då har vi fest!

Omplaceringsmarsvinen fick stanna kvar hemma föresten. Jag fick ett samtal i söndags att de inte kommer hit. Det kändes riktig bra för dem. Och för lilla Sune också. Annars skulle han sitta bredvid gallret, blick mot vardagsrummet och bara dregla. Så 2 eller 3 tjejer till vare inte så dumt tycker han. Men jag tycker att det räcker! Han kan vara glad att det finns 5 tjejer som ställer upp (mer eller mindre frivillig) när han har sina behov. Ha en bra dag!

Livet är underbart tack att ni ringde till marsvinshjälpen

Så står det på ett kort som jag skickar till veterinären. Jag pratade nämligen med vår veterinär att de gärna får ringer till mig om de får in några friska marsvin som ska bli avlivad. Och varje gång när de ringer får de kortet med beträffande marsvin och texten! I de 2 sista åren har jag träffad många fina marsvin som letade efter ett nytt hem genom veterinären! Ett stort tack till vår veterinär att de ringer!

Och nu är det dags igen. Men den här gången var det inte veterinären som ringde. Nej de kommer från annat hållet till oss. J 2 fina tjejer i sina bästa år letar efter ett nytt hem.

Så snabbt kan det går. Först kommer de bor hos oss 5 veckor och i slutet av juli åker vi ner till Stockholm. Sune och tanterna har semester och följer med till Stockholm till sommarresidensen. Vi gör en sammeltransport!

Jag är glad att folk ringer hit. Själv har jag några omplaceringsmarsvin och deras glädje när de kommer hit och träffa kompisar eller livet blir bättre. Nej det vill jag aldrig missar. Ta vi till exempel lilla Sune. Han hade lite problem med sin förre detta kompis. Han löste det på sin sätt ( det gick inte så bra för kompisen) och så hamnade han hos marsvinshjälpen och till sist här. Hans blick när han träffade tanterna, helt obetalbart.

För ett år sedan fick vi hit en liten blind marsvinskille. Han var 5 år och visste inte vad ett hus är. Men det första vad han gjorde var att hoppa upp på taket. Han var så full livsglädje och energi. Ner vi kom till marsvinsjälpen ett halvt år senare träffade vi honom igen. Han kände igen oss och skrek ihop hela huset. Det är bara 2 exempel. Jag kan gärna berätta flera men jag tycker att det räcker.

När jag började med att ta emot marsvin så att de fick en andra chans var jag lite rädd om jag kunde skicka de vidare. Men det gick bra. Varje gång säger jag till mig själv att de måste flytta eftersom vi behöver platsen till den som följa efter. Att skicka vidare betyder att flera marsvin får en andra chans. Och jag får träffa flera fina och fantastiska marsvin!

Flora eller jag är en dam!

Flora är väluppfostrad (tycker hon) och hon bita inte främmande folk. Hon biter bara folk som hon känner. Dessutom är hon vår före detta chefmarsvin. Och det älskade hon!

Flora sprider mycket glädje omkring sig och ibland är det bara bra att hålla sig långt bort eftersom hon kan vara lite bestämt.

Hit flyttade hon med sin kompis Wilda och det var inte så lätt. På den tiden fanns här en kille som var jobbig, påflugen, nervig och han hade ingen bordskick. Till exempel: Flora äter ut matskålen, han står i matskålen. Dessutom ville han saker från henne som hon inte vill!

Idag gjorde hon ett lite misstag. Hon lyssnade på lilla Wilda och istället bredvid matskålen satt hon på 4: våning. Wilda fanns också där, men hon är vant att gå vilse.  Det är inte Flora!

Först kam hon för sent till graskallaset, sen satt Sunne hela tiden på toaletten och nu kommer hon också för sent till kvällsmaten. Dessutom var matte inte hemma hela dagen. Nej idag är det inte hennes dag.

Storstädning

Det är alltid roligt! I alla fall när man fråga Maja. Först ta matte ut alla grejer (och det är många) och sen ta matte en paus. Hon sitter i rummet och titta bara på oss. Dessutom finns det gurka på golvet. Och det vet Maja. Hon kommer ut buren som en skott. Vem bry sig att mattan är borta? Nej nu bli det roligt att hoppa runt.

Sune tycker också det är roligt, men han bry sig inte om gurka. Äntligen är vägen fritt till vardagsrummet! Ut buren som en skott och sen se man bara försvinna honom. Tätt bakom honom kommer Klara. I alla fall följer hon med till burkanten. Mattan är borta – livsfarlig!

Flora sitter bredvid kanten och titta ut. Hon är en dam och äter inte från golvet. Och när hon har bestämt sig, så bli det! Der är en katastrof varje morgonen eftersom matte sprider ut frukosten över hela rummet.

Och eftersom Flora är så petig, har Maja upptäckt en ny lek. Hon sätter sig precis framför Floras näsa och äter gurka. Men det funkar bara när man sitter på golvet och inte i buren. Flora är lite arg men kommer inte ut.

Ja och vad gör egentligen chefen? Gurka vill han inte ha. Man hör ingenting från vardagsrummet och tillbaka har han inte heller kommit. Han gör helt enkelt det vad han kan bäst. Han dreglar ähm uppvaktar sommargästerna.  Men vem bry sig när en konstig typ sitter framför buren. Lycka till Sune!

Bodygard

När våra sommargästerna hade golvtid igår kväll kunde man se den här bilden.

Sune vaktar ingången till buren. Om han inte får gå till damerna i vardagsrummet, så får dom inte kommer in i buren heller. Han satt där en halv timme och vaktade sina tanter. Ingen av dom fick lämna buren!

Klara Angstschwein

När jag träffade Klara första gången hade hon tyvärr inte så mycket tur som sin syster. Klara blev nämligen upplockat av expediten och han var väldig hårdhänt. Klara försökte till och med rymma. Hennes rädsla och panik ser jag fortfarande framför mig. När vi kom hem sprang hon under buren. Hennes syster Lucia blev utplockad av mig och hon är inte als lika rädd.

Nu har det gott ett och ett halvt år. Fortfarande springer hon när man bara vissa sig i dörröppningen. Att hämta gurka ut handen känns hemsk och hon springer med varje bit som hon får långt in i buren. Men hon törs nu att hämtar gurka! Den gången som jag får klappa henne kan jag räkna på en hand. Ändå tycker jag mycket om vår lilla tjej.  Hon är den levande bevis att marsvin ha ett bra minne. Att sitter på knä hos matte går bra. Men först måste man bli upplockat. Nej händerna tycker hon inte om.

När det gäller mat finns det direkt bredvid gallret en plats som hon kan gömmer sig under. Så kan hon sitta med sina kompisar och tigga om mat. Man kan säga att marsvinsburen och rummet är specialanpassad till henne.

Taxi

Jag träffade en olycklig Wilda efter frukosten. Hon testade Majas klättertorn och fastnade i transportboxen. Det var inte det första gången att jag räddade henne därifrån. Det kan jag lova. Blicken såg lite skuldmedveten ut (Wilda vet att hon inte ska klättra) och det var inget fel på rösten. Varför känner jag mig igen? Precis, vägen dit bruka alltid går bra men tillbaka det är en annan sak. Hur var det sist när vi var ute på stranden? Nej jag vet hur Wilda känner sig och dessutom ska det väl vara så att man lika sina husdjur?

Våra sommargäster däremot börjar känner sig hemma. En vecka är de här nu och igår kväll flirtade de med lilla Sune som var helt frustrerad att han inte hade tillgång till alla tjejer. Tänk då sitter 2 i vardagsrummet och han fick inte gå dit. Men genom gallret hade de väl några samtal.

Jag är helt säkert att Maja snackade med dom. Annars skulle dem väl inte bete sig som Maja. Utom klättrande (det gör de inte) bete dom sig precis som Maja. Ok de är lite lat och går bare ett varv när de har golvtid.

Matsignalen däremot känner dom igen! Lizzy sträckte huvuden fram under höet, med hö i munnen och tiggde om frukosten. Och det känner jag också igen. Som sagt de känner sig hemma!

Ha en bra dag!

Lucia

Livet är fullt med överraskningar. Att bli placerat i en djuraffär med bara 4,5 veckor är en dålig överraskning. Men att kommer ut därifrån och hamnar här är en bra överraskning.

Till sist hade Lucia en överraskning till oss. Nu i dagsläge är överraskningen 1,5 år gammal och bor i Göteborg. Och tjejen som kom hit med bara 300 g överlevde födelsen, uppfostrade ett unge och är nu en snygg dam med en vikt över 1,2 kg.  Hon tycker till och med om vår kastrat!

Så var det inte i början. Killarna tyckte hon inte alls om. Hon satt många timmar i höhäcken och gömde sig. Hon var rädd och tänkte precis som sin syster att allt och alla är livsfarlig.

Jag glömmer aldrig den dagen när hon började slicka mig på handen eller när jag fick klappa henne. Trots en dålig start (vem vill bli dräktig med bara 4 veckor) fick hon till sist ett bra liv. Och ett bra jobb! Vårt lilla Sune kan inte skrika efter mat, men han kan placera Lucia bredvid stängsel och låter henne skrika efter mat.

 När jag kom dit blev han och hon glad att se mig. Matte är vaken och nu är det dags för mat. Tyvärr var klockan bara 6.  Men jag kunde inte säga nej till duon. Resultat är nu att Lucia sitter bredvid stängsel och väntar på mat redan när det bli ljust ute. Snart får hon sitter där hela natten eftersom det bli inte mörkt här på sommaren. Lycka till tjejen!

Hur man äter gräs

Gräs är ett- eller fleråriga örter med kraftigt varierande storlek, och rötterna är samlade i en jämn knippa. Så står det i alla fall på Internet. Men hur äter man gräs?

Precis som med allt annat är förberedelse jätteviktigt. För mina marsvin betyder det att de varje gång när matte öppnar dörren börjar dom skrika. Ifall jag har glömt dom. Men det inte det störste problemet kan jag lova. Jag skulle aldrig glömma dom. Jag har till och med pratat med vaktmästaren att han klipper gräs bara på halva uteplatsen.

När matte kommer tillbaka genom dörren kan man höra en mindre jordbävning hos marsvinen. Det är 5 marsvin som kommer springande till marken. Wilda har lite problem och letar fortfarande utgången från buren (4 våningsbur).

När hon äntligen är på marken stoppar hon minst 10 grässtrån per gång in i munnen. Hon missade lite tid när hon letade efter utgången.

Maja däremot är missnöjd att hon måste äter på golvet. Men om hon inte får sitta på taket och äter så kan man i alla fall bära runt lite gräs.

Klara ta ett strå åt gången och har stenkoll på alla riktningen särskild mot dörren. Matte är nämligen livsfarlig. Hon väntar på dagen när alla ser att hon har rätt!

Flora och Lucia måste såklart äta på samma grässtrå. Det går inte så bra för tanterna men vad gör man inte allt bara för en god bit mat!

Chef Sune har däremot ett annat problem. Han måste dela gräs! Det är inte så lätt. Han bråka med alla som sitter framför hans näsa. Han är full upptagen med att jagar tanterna och så glömmer han att äta. Och när han är inte jagar tanterna så måste han ha koll hur mycket de äta. Han är den som få minst av gräset. Allt som sitter bakom hans rygg ser han inte och så turas tanterna helt enkelt om vem ska sitter framför eller bakom honom.

Och vad lär vi oss från Sune? Det är inte så lätt att äta gräs!

Maja Grädnos

Maja började dagen på höhäcken.  Sen blev det lite klättring på hennes egen lekplats. Maten åt hon såklart inte på golvet, nej det blev höhäcken och hustaket. En helt normal dag för henne.

När jag träffade henne första gången satt hon i en pytteliten bur utan hus och bara lite hö som hon kunde dra över sig. Hon såg rädd ut och så liten och ensam. Jag visste inte om hon skulle klara sig.  När vi kom hem fick hon träffa kompisar och det förste som hon gjorde var att hacka tänderna mot vårt elakaste marsvin Molly som vi hade då. Maja våg 260 g!  Molly våg över ett kilo! Men båda bli faktiskt bästa kompisar och när Molly gick bort sörjde Maja henne väldig mycket. Men tillbaka till början.

Nästa dag hade vi ett hål i vattenflaska (Maja). Lite senare blev det promenader på höhäcken utanför buren och på andra våningen(vi har en 4 våningsbur). Bara för Majas skull fixade vi barnsäkringar till eluttaget. Nästan värja dag hittade hon på någonting.

Men hon klarade sig och hennes första födelsedag fick rubriken ” Åh herre gud hon har faktiskt överlevt”

Nu är hon nästan 3 år och lever fortfarande. Dessutom är hon helt frisk. Hon klättrar, springer och jagar Sune (2 gånger i månaden J ). Maja är en liten solstråle och en stor personlighet. Det skulle vara tomt här utom henne.

Taxi eller Wilda

Många tror att hon heter taxi. Själv tro hon att hon inte är ett marsvin. Men hon heter Wilda och hon är ett marsvin! Wilda är bestämd och dessutom tro hon att hon har bra hörsel. Jag håller mig henne att hon är bestämt men resten….

Hur många gånger fick jag väcka henne när det gäller mat eller när Sune var nyinflyttad väckte han Wilde varje gång när maten var på väg. Nu har han slutat. Hennes Blick när resten redan har börjad med maten är obetalbar. En ilsken blick och en förvirrad tjej som inte hittar utgången ut buren.  5 marsvin ramlade över henne, matta gav matsignalen men ingen har sagt något till henne. När hon äntligen har kommit ut buren storma hon till gallret förbi maten och tjata på matte om första matbiten. Son sagt hon är bestämt. Jag skulle kunna skriva varje dag lite Wilda berättelse. Hon bjuder på många skratt. Vem annars än henne skulle bråkar om sista platsen i rangordningen? Den vill hon ha och ingen får kommer och ta den från henne.

Men det som hon älskar mest är väl hennes tält på skrivbordet. Varje dag vill hon ha taxi till skrivbord. Då sitter hon i tältet och njuter. Ibland blandar hon sig i marsvinschaten. Wilda har delat upp skrivbordet på sitt sätt. Hennes tält såklart och en toalett eftersom hon är skrivbordsren. Resten får matte ha. Tillbaka till buren går hon själv. Hon frågar efter taxi, hoppa på handen och jag sätter henne på golvet. Sen ser man en tjej vandra tillbaka. Oftast raka vägen tillbaka, men ibland går hon en sväng förbi kylskåpet. Hej matte här finns maten! Jag fick för lite mat idag.

sune och tanterna

Jag har funderat länge att börjar en blogg. men nu ska jag börjar. Det kommer vara en blandning mellan tyska och svenska och jag har problem med svensk grammatik.
Idag har vi en varmt och fint sommardag. Bredvid mig sitter 5 tanter och en rädd Sune. Sune är chefkastrat och om ni säger oj 6 marsvin, så kan jag bara säga att det stämmer inte. jag har bara 1 marsvin och han har 5 tjejer! Normalt är han nyfiken och påflugen men inte idag. Skället är att jag byggde upp extraburen till sommargäster. Sune tycker inte om extraburen eftersom han fick bo 2 veckor i buren innan han flyttade in hos tanterna. han är helt enkelt rädd, att han ska flyttar ut ur paradiset. Själv kom han hit i slutet av december och han trivs bra här. Marsvinstjejer är det bästa vad han vet. Utom maten! han kan bara en låt och det är rrrrrrrr. det betyder allt mögligt hos honom. Om man ta en annat marsvin som kan lite mer marsvinsspråk betyder det att en annat marsvin bli uppvaktat. Särskilt i början var det lite jobbig. Hjälp man vet ju inte om han menade mig, maten eller kompisen.Alla har överlevt, Sune lärde sig att man kan faktiskt gå förbi en tjej och tjejerna började tycker om honom.idag har jag en fantastisk marsvinsgrupp med 6 olika personligheter. och precis om de kommer bloggen att handlar.