Här kommer en liten gåta passade till julen. Vilket marsvin
gömmer sig i vilken luva? Antonios, Maja, Lucia, Wilda och Klara finns alla i varsin
luva.
söndag 23 december 2012
torsdag 20 december 2012
Julen är här
Alla är glada, man får presenter och hela huset är pyntat. Det
finns julgranen som man kan provsmaka om man är snabbt eller har tur. Utanför
fönstret ligger snö och matte baka och det ligger lite hemligheter i luften.
Men vi får tyvärr en bedrövlig jul. Presenten finns fortfarande
inte hemma och dessutom ska vi strax efter jul åka till pensionatet Märtha. Vi
bruka kalla det så eftersom Märtha kan man bara inte glömma. Matte säger vi
åker till marsvinshjälpen men eftersom matte pratar om hundkex till Märtha
annars bli Märtha inte glad.
Vår present är så fantastiskt att vi inte kan prata om det
annars bli vi ledsen. I alla fall efter julen åka matte och husse i väg och
hämtar presenten. Vi däremot får inte flöjla med trots alla mögliga och omöjliga
försök.
Till och med Lucia har blivit projekt till hela familjen. Antonios
är jätteglad att han nu för tiden kan jagar och bita henne dygnet rund och inte
bara några minuter per dag. Maja funkar som siren när Antonios närmar sig
Lucia. Hon låter så fruktansvärt att matte kommer springande! Wilda kastar sig med
dödslängtan emellan Antonios och Lucia. Klara tar över med att bita när Toni är
klar och vad gör han? Han ser väldigt oskyldigt ut.
Matte är inte als glad över vårt lilla projekt eftersom hon
ska packa och fixar massor av grejor och dessutom är en förkylning på gång. Listan
på kylskåpet är kilometer lång säger hon. Hon har varken tid till julen eller
förkylning. Sist när vi såg henne letade hon efter fin kjolen som måste med på
resan.
Det finns i alla fall en sak som är absolut säkert. Den här
gången kommer hon inte springer rund med vinterjacken och vinterskor på
stranden när det är över 20 grader! Till stranden går dom säkert, men det är
inte varmt. Och till alla kära läsare som tänkte frågar husse efter
väderleksrapport säger vi så här: Om han pratar om regn hela veckan och kalt. Då
är det bra att ha solkräm och badkläder i bagaget! Matte säger det är inte
roligt att sitter med vinterkläder på stranden skärmskild när din granne badar!
Nu önskar vi alla en fint jul med presenter och provsmakning
av granen. Och vi önskar gott nytt år
och glad påsk. Ack nej då är vi hemma igen!
torsdag 13 december 2012
Årets Kelgris 2012
Ibland tycker jag att matte är lite konstig. Att hon lämnar
mig ensam en hel dag, jag måste bo ihop med marsvinen eller att mitt skrivbord
försvann till exempel. Men det värsta är att matte fortfarande inte förstår att
jag inte är ett marsvin!
Dessutom gladde hon sig över andras olyckor. Jag kan räkna
upp några exempel, men hon säger att ni redan vet det mesta. Har jag någonsin
klagat eller berättat om allt det hemska som har hänt mig?
I alla fall det näst sista eller det näst, näst sista var
att hon anmälde mig på en marsvinstävling. MIG!!! Då sitter 4 marsvin här hemma
och vem ta hon? MIG!!! Och tog hon ett
trevlig kort? NEJ!!! Hon tog det värsta kortet som finns från mig. Jag var arg,
förkrossad och så vidare eftersom matte inte var hemma hela dagen.
Men vet ni vad hände idag? Då fick jag post. Jag fick ett
stort tjockt brev med väldigt mjukt innehåll. Jag älskar mjuka paket. De kommer direkt efter elefanterna. Tydligen
var det ett bra kort som matte valde eftersom jag fick paket.
Matte och jag vi hade det jätteroligt i vardagsrummet. Emellan
jag undersökte paketet fick matte göra kort och när Lucia har kommit hem igen
får jag alla mysgrejer i buren. Jag längtar efter det. Dessutom valde vi kort
den här gången tillsammans.
Matte berättade att ni ville se kort. Jag hörde också ryktet
att det finns någon som gillar rumpor. Så vi valde några sådana kort.
Jag är jätteglad över paketet och jag är tacksam till alla
som valde mig. Det skulle inte vara fel med fanpost om ni nu skriver till mig
eller vi skickar kort på mig med några kloka ord från mig. Jag kan säga till
när jag är i Knivsta. Då får ni gärna hälsa på. Men jag har ett litet problem.
Hur ska jag kalla mig nu?
Årets kelgris Wilda
Årets Kelgris afrikansk skrivbord sköldpadda svin
Afrikansk Kelgris Sköldpadda Skrivbord Svin
Afrikansk Sköldpadda Skrivbord Svin Kelgris Årets
Afrikansk Skrivbord Kelgris Sköldpadda Svin
Afrikansk Skrivbord Kelgris Sköldpadda Svin Wilda
Kelkansk Skrivpadda Sköldbort Svin Wilda
Grisbort Svin Årets Sköldpadda Wilda
Hälsningar från en liten förvirrad Wilda
onsdag 12 december 2012
Morot; Mat eller vapen?
Vad skulle ni säga? Här beror det helt enkelt på vilket
marsvin man frågar. Lucia får ju nuförtiden äta med resten av gruppen igen. Dessutom
får hon vara med dom när jag sitter bredvid. Så kan det går när man anställa
folk för att öppna såret.
En nackdel finns till. Hon har missat chefposten. Chefen är
nu helt oförståeligt Antonios. En sak som han gillar är att anfalla den före
detta chefen Lucia. Men hon är ju inte dum och kom på hur hon kan vara elak mot
honom.
För detta behöver man inte mycket, bara ett hus och lite
morot. Och hur gör man? Man hoppar upp på taket med morot och väntar tills han
sitter framför huset. Sen kastar man moroten ner. Jag kan lova att hon är
träffsäker! Och han förstår inte varför maten kommer nuförtiden flygande och
varför får bara han maten på huvudet.
Det ”oskyldiga” offret
lördag 8 december 2012
Jag är oskyldig
Alltså om hon sitter framför mig och tigger om stryk. Jo då
får hon det förstås. Jag är så snäll och oskyldig och försöker vara till lags
för alla. Inte skulle jag börja bråka helt själv. Nej definitiv inte. Jag är
absolut oskyldig!!!!!
fredag 7 december 2012
En riktig man
Bara så att ni vet, är jag en riktig man!
Äkta man:
- är cool
- sitter bredvid elementen(saknas bara tofflor)
- är rädd om frisyren
- ta det väldigt lugnt
- sitter lidande bredvid matskålen
- fördelar pluttar över hela golvhagen
- kan man inte muta
- behöver länge innan dom förstår något
- svimma ibland
- är känsligt
- kan springa väldigt snabbt till nästa gömställe
- har det lite svårt att förstår var maten befinner sig
- ser intelligenta ut
- är kastrerat
All detta och mycket mera (jag är intelligent och berätta
inte allt konstig som jag bruka göra) tycker jag visar upp en riktig man. Och jag kan all detta! Så nu har ni beviset
att jag är en riktig man!!!!
Hälsningar
Antonios
Vattenflaska
tisdag 4 december 2012
Lucia har en ny idol
Idag har det gått 1 vecka efter operationen. Och såret såg bara
bra ut igår kväll. Och eftersom matte tycker om mig fick jag ha slagsmål med
alla mina kompisar. Det är definitivt min lyckodag! Oh vad roligt det var, att var tillbaka med
alla dom andra.
I alla fall var det så länge roligt tills jag hoppade
framför mattes fötter. Hon tittade på mig, på såret och vips hamnade jag i
vardagsrummet på mattes knä. Mysstund med matte, det tycker jag om. Men hon
kollade bara mitt sår och sen hamnade jag i extraburen igen. Ursäkta men så såg
inte min plan ut. Min plan var att ha slagsmål med Toni, Klara, Maja och Wilda.
Helst samtidigt!!!!
Jag gissade att slagsmålet får vänta ett tag till. Att matte pratade i telefonen hörde jag
också, men jag var upptagen med att skriva en anfallsplan. Förberedning är
allt! Matte hoppade runt med massor olika grejer och till sist hamnade jag igen
i transportboxen med Maja. Maja fick följa med eftersom hon är snäll och
lyssnar inte på mig. Av alla marsvin som bo här måste matte välja Maja. Det
tyckte jag inte om. Ett surmoln Lucia kom ut transportboxen och hoppade direkt
i mattes nacke och en väl tränad matte sprang på golvet och la sig på ryggen
som en sköldpadda precis framför veterinären. Jag själv försvann under bordet. Jag
har väl tränat för ofta med matte och så gick det inte att hoppa ner från 1,50 meter höjd till
golvet. Alltså jag måste ju träna ibland och jag hade ett akut behov att hoppa
lite mer än den vanliga 40 cm!
Där satt jag under bordet och blängde på matte, veterinären
och assistenten. Tyvärr måste jag komma
fram och visa upp att jag faktiskt lyckades att övertala Maja att göra vad jag
vill. Resultatet: 2 veckor ensam i en bur med en matte som ska bygga en krage
på mig i morgon efter hon har handlat och för att jag inte är så ensam fick jag
sällskap i extra buren.
På vägen hem pratade matte och husse om en tjej som heter
Anita. Synd att jag aldrig träffade henne. Hon var expert på att hantera sår
och matte och veterinären. Så därför ska Anita bli min stora idol!
10 sekund senare:
onsdag 28 november 2012
Hjälp vårt marsvin är beroende!
Om man kan väljer mellan grönsaker och metacam väljer Lucia
metacam. Hon sitter på hustaket och
vänta på sin dagliga dos. Hon ramlar till och med nästan från taget. Aldrig har
jag upplevt något marsvin som är förtjust i metacam som hon. Snarare tvärtom
när någon annan fick metacam ville han eller hon springer för glada livet
därifrån och dessutom slutar han eller hon med att äta själv. Lucia äter som en
häst, springer som en känguru och skriker efter metacam som en skrikapa.
Jag har ingen aning vad jag ska göra imorgon. Då ska hon
sluta med metacam, men hur hantera jag ett marsvin med abstinensbesvär? Har
någon en ide?
måndag 26 november 2012
Lucia och rekommendation av veterinären
Igår hämtade vi upp
transportboxen och matte packade en liten väska till Lucia. Sen fick Lucia
hoppa in i transportboxen. Efter en lång stund med många funderingar tänkte vi
att Maja skulle åka med. Men allt blev lite annorlunda. Antonios var ute och
tog en promenad. Nu vet ju alla hur lat han kan vara, så han valde den enklare
vägen (trodde han) in i transportboxen. Ja varför inte. Han upptäckte för sent
sitt misstag, men nu var det försenat. När vi satt hos veterinären hade vi 2
marsvin som låg hoppressade mot en vägg i boxen och resten (3/4 delen) var
tomt..
Lucia fick komma ut och
träffade nya människor. Hon kan verkligen sitta lugnt, men den här gången var
hon bara rädd. I alla fall talgkörteln togs bort. Så hon var lite upptagen,
Antonios var också upptagen. Han satt i transportboxen och sörjde sitt misstag.
Jag själv letade efter omväxling och började baka julkakor. Tiden tills
telefonen ringde var väldigt långt tyckte jag-. Men till sist fick vi springa
till bilen och åka iväg. Med hem fick vi en liten rekommendation till oss och
Lucia.
” Rekommendation från veterinären för Lucia efter operationen idag:” Det kan säkert sträna lite i såret i början. Se till att hon håller sig lugn, men det kan vara bra om hon kommer igång att röra sig lite kontrollerat”
Vi var hemma 15 minuter och Lucia var på såret 4 gånger och hon hittade en plats där och kunde sitta utan att vi såg henne. Så matte samlade in damen och vi satt 2 timmar på soffan. Lucia fick gå tillbaka med hotet över sig att hon hamnar på soffan igen om hon gnager på såret. Det fungerade faktiskt. Men nu började Lucia röra sig kontrollerat. Dessutom öppnade Maja stängslet till Lucias hörn och dessutom fick Wilda ett nytt jobb från Lucia. Wilda tog det med glädje och började direkt gnaga på Lucias sår. Dags för nästa besök i källaren, men den här gången hämtade vi den gamla vanliga gallerburen upp. Lucia fick flytta in där.
Det första vad hon gjorde då var att flytta upp på taket. Till vattenflaskan kan man också bara gå över taket! Det sista vad vi såg igår var resten av marsvinen som tog kvällspromenaden förbi Lucias bur och en Lucia som tronade på taket. Det första vag jag såg i morse var Lucia på taket och en Antonios som försökte kommer in där. Hon har definitivt bättre mat där än han utanför.
söndag 25 november 2012
Jag är hemlös!
Idag är det söndag och jag fick sitta med matte på soffan en
stund. Jag tvättade matte, berättade spännande historia och vi hade det så
skönt. Tyvärr har ju allt som är rolig också en slut. Efter en stund måste jag
gå hem. Men då hände det. Jag rusade in i vårt rum eftersom jag hade det lite
bråttom till toan. Jo då var buren borta. Marsvinen var också borta. Staketet
var också borta kom jag på. Hela rummet såg annorlunda ut.
Matte försökte fånga in mig, men jag måste ju in i buren så
hon hade ingen chans. Till sist sa hon att vi skulle gå till skrivbordet. Då
fick hon fånga mig och vi hittade så
småningom resten av familjen. Kan man tänka sig, då hade dom flyttat medan vi myste
på soffan.
lördag 24 november 2012
Hur definierar man rädd?
Jag tycker att ordet rädd kan man byta ut med försiktig! Det
är jag nämligen. När Wilda gnager på korkrullen jagar jag bort henne. Jag vill
ju inte att hon gör sig illa. När matte sitter bredvid oss håller jag tryggt
avstånd. Vem vet vad hon har för sig. Eller när jag hälsar på matte då bli jag
glad när jag överlever. Vattenflaskan har jag under pallen. Det var min ide att
flytta den så att jag kan sitta tryggt under pallen och dricka.
Jag sitter inte så ofta mitt i buren eller på sängen. Under
sängen jo da kan jag sitta, men egentligen är det också för nära matte. Jag
förstår inte Wilda som skriker så snabbt hon ser matte och jag förstår inte att
hon helst vill sitta hela tiden med matte. Jag förklarar och förklarar att
människor är farliga och man måste vara rä** äh försiktig.
Till exempel för några dagar sedan. Matte satt bredvid oss
och hon ville ha kontakt. Maja, Klara Wilda och Lucia rusade mot matte. Hon
hade något i handen och dom 4 hade slagsmål. När matte såg att jag inte gick
dit kastade hon något mjuk ljus gegga i min riktning. I min stora nåd gick jag
så långt att jag luktade på den! Sen smakade jag också men tänderna blev
väldigt långa i början. Tyvärr måste jag också erkänna att jag upptäckte att
jag tycker om banan. Så jag glömde bort att vara försiktig och kastade mig i
riktning matte. Hon hade kanske mer banan.
I alla fall är jag annars väldigt försiktig. När damerna
bråkar går jag inte emellan. Jag vill ju inte att dom gör mig illa! Jag skriker
inte när jag är hungrig. Jag sitter bredvid skålen och ser lidande ut. Jag är
försiktig med min röst. Och jag är
försiktig med min päls! Jag glömde bort en eller 2 gånger att vara försiktig.
Första gången var det när frissan Klara försökte korta min älskade päls (då bet
jag henne) och andra gången var hon brunstig. Nej ingen rör min päls!
Ha en bra dag och var försiktig!
måndag 19 november 2012
Den dagen som Klara var brunstig
Det var faktiskt igår och jag kände mig precis som i gamla
tider. Antonios utvecklade en röstpotencial som jag inte visste att han hade. Man
kunde faktiskt höra honom i hallen! Dessutom gav han inte upp och försökte sin
lycka många gånger under dagen. Det kunde ju ha hänt att sängen växer
fortfarande och han kan ha det roligt under sängen. Men eftersom det inte gick
så bra och sängen dessutom inte växte trots att Wilda några gånger kissade på
den försökte han sin lycka också på andra platser.
Han har blivit så kär. Han hade kapplöpning med Lucia om vem
som hinner först till Klara. Han hade slagsmål med Lucia eftersom hon trakasserade
Antonios käraste. Antonios väntade tålamodig framför huset som Klara hade räddad
sig in i. Han testade alla möjliga och omöjliga platser. Och till sist varje
gång han var klar åt han det obligatoriska höstråt efteråt.
Ibland hamnade han av misstag på Wilda, så hon blev lite missnöjd.
Men det störde honom inte heller. Inte heller störde det att Klara skrek som en
galning eller kissade på honom. Nej igår var hans dag. Och jag tror faktiskt
att Klara hade det trots allt lite roligt. Jag såg henne många gånger att gå
långsamt förbi honom och han fick fart igen. Inte heller publiken. Maja och Wilda
sprang också många gånger för att sitta på parketten när Toni var i gång. Och idag
har jag 5 trötta marsvin. Det är jobbigt för alla när Klara är brunstig ska ni veta.
fredag 16 november 2012
Kärlek är att tömma en talgkörtel
Det finns saker som jag verkligen inte tycker om. Det finns
saker som jag säger att det kan jag inte göra. Men sen kommer en liten
panikslagen tant och har 2 vackra stora ögon. Jo då springer jag efter sprutor
och koksaltlösning. Och med stor glädje sitter jag en timme i vardagsrummet och
tömmer Lucias uppspruckna talgkörtel på rumpan.
Det är ju inte hennes fel att det hände. Dessutom kan hon
inte göra det själv och jag tycker om henne. Nu i dagsläge har jag spolat ”operationsfältet”
3 gånger och jag är van att göra det. Det är faktiskt inte så farligt. Det
finns andra saker som är jobbigare. Och då menar jag inte att rensa Tonis ficka
på rumpan. Det är bara äckligt. Alltså inte äcklig att rensa. Det vad Toni gör
av situationen är äcklig.
Jag tror vi alla som har husdjur vet att det jobbigaste är
att vara med till slutet. När man sitter med sitt älskade lilla djur hemma
eller hos veterinären. Jag skulle aldrig lämna någon av mina damer och herre
ensam hos veterinären när det är dags. Det är det allra jobbigaste för mig att följa
med. Jag sitter där och storgråter, men jag är där. Jag försöker prata med den stackaren och
berättar om gröna ängarna och säger tack för att jag fick träffa ett underbart
marsvin. Japp jag gråter och ville helst fly, men man har ansvar när man har djur.
Så därför stannar jag och dessutom får han/hon komma hem en sista gång. Kompisar
måste kunna säga hej då.
Vilken tur att det är bara en talgkörtel som måste fixas
idag. Som sagt det finns saker som är jobbigare. Ibland är det bra att tänka
efter vad man tycker är jobbig. Och när man har sorterat prioriteter då är det inte
längre en jobbig talgkörtel som måste tömmas, då bli det en fantastisk
möglighet att komma närmare Lucia. Kanske bli hon lite tamare.
tisdag 13 november 2012
Idag träffade jag en ny kille
Och jag tycker inte om killar! Matte, Lucia och jag åkte
iväg. Lucia och jag i transportboxen. Matte åkte utanför transportboxen. Jag
förstår fortfarande inte varför matte inte sitter i transportboxen.
I alla fall åkte vi igen till den läskiga men snälla tanten.
Jag kände igen bordet. Sist var det ju lite roligt där, så jag klättrade ut och
in i transportboxen, klättrade på matte och jag visade att jag kunde hacka
tänderna igen. Så det blev taxi in i transportboxen direkt.
Medan jag satt där inne och gjorde vad jag måste göra dök en
kille upp. Han tittade i transportboxen och störde mig. Matte bestämde att jag
måste åka ut med taxin.
Han ville åt mina tänder! Först trodde jag att han bara
ville titta, men sen såg jag saxen. Jag bönföll matte att ta mig därifrån. Hon
tog upp mig på armen och jag blev glad
att hon lyssnade på mig. Men vad gjorde matte?
Hon hjälpte killen. Det var väl fräckt gjord av matte!
Killen klippte mina tänder och jag är vant att få muta efter
något hemskt. Pfui då hade matte glömt elefanterna hemma. Efter proceduren med
saxen fick jag bara klättra in i transportboxen. Bra att Lucia var med, hon
kissade ut ur transportboxen på mattes byxor. Det kallas solidaritet vet jag.
Hemma igen försvann jag under hängmattan och den nästa utflykten kan de göra
utan mig!
måndag 12 november 2012
En sorglig dag?
Idag gjorde vi oss av med vår gamla bur. Nu är rummet tomt
och väntar på att bli städat. Många minnen dök upp och jag vill ta er med på en
liten tidsresa.
Det vår för 6 år sedan. Vi hade på den tiden 4 marsvin. Molly,
Anita, Carl-Gustav och Gina. En dag beslöt sig 2 av damerna för att mobba Gina.
Vi måste hitta en lösning och så kom vi på att bygga en bur själv. Carl- Gustav,
Anita och Molly skulle bo ihop och Gina skulle få sin egen kastrat.
Så började vi bygga en bur. Samtidigt hittade vi en kastrat
och vi fick verkligen bråttom. Dessutom mådde Gina inte bra. I 4 dagar byggde
vi typ dygnet runt. Men buren blev klart på fredagen som planerat, min man fick
sin hjärnskakning pg av sitt önskemål att jag inte skulle lägga verktygen på
golvet. Jag lade den på skärbrädan i köket. När han fixade den sista dörren
längst ner och gick upp….
I alla fall 3 av marsvinen flyttade in i buren och Gina satt
ledsen i den gamla buren. När vi kom hem fick hon flytta också tillsammans med
Nils- Bertil den nya kastraten. Dom trivdes väldig bra ihop. Nils- Bertil
tyckte dessutom om Carl-Gustav och båda hade långa dueller genom gallret. Nils-
Bertil förälskade sig i sin veterinär, han förvirrade en hög med
veterinärstudenterna (det är svårt att ta ultraljud på ett marsvin, men Nils- Bertil
la sig frivillig på ryggen) och när han dog tog han med sig Carl-Gustav.
Sen flyttade en liten Tofsen in hos damerna. Han var rädd för
allting och varje gång det fanns något nytt fick han diarré. När vi flyttade
upp hit tog det några timmar innan han flyttade in i buren. Emellan lämnade oss
också Anita. Till henne hade jag en speciell bindning och med hennes operationssår
underhöll hon ett helt marsvinsforum.
Tofsen fick inte stanna länge hos oss. Vi hade lite problem
med veterinären på den tiden. Hade precis flyttat upp och hittade inte någon
veterinär som hade aning om marsvin alternativ trodde på oss att vi faktiskt
hade aning om marsvin.
Jag tänkte ge upp men vi hade ju Molly och hon lyckades
övertala mig att inte ge upp. Molly och Miss Marple fick en ny kompis Bruno P.
Senare kom Maja hit och ändå lite senare flyttade Flora och Wilda in. Lucia och
Klara kom också hit och Bruno P blev en stolt adoptions pappa för Eugen på
taket. Bruno P förälskade sig här i buren i Flora. Och när Bruno P gick bort
flyttade Sune R hit. Sune R förälskade
sig i alla tjejer här som han träffade. Och till sist tog Antonios över hela
flocken.
Den där buren har upplevt mycket och jag tycker det är
väldigt synd att vi måste bli av med den. Men vi har inte längre plats för
den. Nu ska rummet bli det vad det var tänkt
för länge sedan. Och det är ju jätteroligt. Dock idag är jag ledsen och tänker på alla
fina marsvin och stora personligheter som har levt i den.
torsdag 8 november 2012
Besök hos tandläkaren
Wildas berättelse:
Igår kväll hände något helt fantastiskt. Jag hamnade på det
nya skrivbordet, matte var där och jag fick kligröt! Underbart!!! Tyvärr blev
jag presenterad för Miss nagelfil. Vi blev naturligtvis inte kompisar. Jag har
ju aldrig träffat henne förut och hon ville nu åt mina tänder. Matte gav efter
ganska snabbt och lämnade mig ifred.
I morse blev det lika fantastiskt som igår. Matte, skrivbord
och kligröt, det saknades bara Miss nagelfil. Nej stopp hon saknade jag
inte! Efter en fin förmiddag på
skrivbordet och med matte hämtade hon den gråa boxen och jag åkte taxi in i
boxen med en ovilligt Lucia.
När vi var framme
fick jag klättra ut ur boxen. Jag anade det nästan eftersom matte var väldigt bestämd
med att få i mig i boxen. Japp jag träffade den läskiga tanten Hon är ju
egentligen snäll, men jag trivs inte i hennes sällskap. Hon vill alltid så
konstiga saker från mig. Idag ville hon titta på mina tänder. Jag fick spola
munnen med vatten! Sen tittade hon länge på mina tänder tills hon var nöjd och
jag var arg. Jag tycker inte om främmande som stoppar konstiga saker i min mun.
Jag var så arg att jag glömde bort att hacka tänder. Det blev en kissattack
direkt på mattes jobbyxa. När jag var klar med protestkissande stampade jag tillbaka
in i transportboxen. Nästa gång ska jag skicka mina tänder själva!
Mattes berättelse:
Igår lät Wilda lite konstigt och jag gjorde en akut tand-
och viktkontroll. 2 sneda tänder hittade jag och alla alarmklockorna ringde.
Hoppas att baktänderna är ok! En salig Wilda satt lite senare på skrivbordet
och en orolig matte satt framför skrivbordet. Wilda tuggade på extramaten och matte kollade läget
på nätet.
Idag på morgonen ringde jag till veterinären och bokade en tid
för damen med den ljuvliga pälsen. Vi fick en på eftermiddagen. Veterinärbesök
blev precis som jag trodde. Baktänderna såg bra ut. Resten ville hon inte fixa.
Wilda kan ju stänga munnen, så vi ska vänta och vakta Wilda.
Men hon klarade ju inte av sina elefanter sade jag. Dela den
då sade veterinären. Ser du hur hon äter gurka sade jag? Inget svar.
Jag är så trött på allt att jag ville flytta 300 km söderut. Jag funderade
faktiskt att skicka alla 5 till Monica. Skulle bli lite tidigare än planerat, men det
är det värt. Snart ska dom ju bor 5 eller 7 veckor hos henne. Varför egentligen
inte? Kanske skulle man kunna göra reklam i Tyskland och hoppas att någon kunnig
veterinär för marsvin hittar hit. Visste ni förresten att det finns veterinär i
Tyskland som har specialiserat sig på marsvinständer? Och när jag tänker på det
vill jag flytta till Tyskland. För Wildas
skull!
onsdag 7 november 2012
Jag känner mig hemma!
Igår natt tog jag en liten kvällspromenad i buren och
hjälpte till alla tanter med att sova. Konstig nog tyckte dom inte att jag
hjälpte till, nej dom skrek att jag störde.
Jag är mindre rädd än vanligt och matte får se mig ibland. Och
jag kan tydligen uppvakta folk. Igår hörde matte en liten, liten tyst röst som
sade rrrrrrrrrrrr. Det var jag!
Wilda hittade den perfekta sovplats och när matte såg vart
hon sov upptäckte matte (inte bara vi upptäcker nya saker) att hon sov precis
på den plats som förut har stått hennes tält. Hon minns tydligen något i alla
fall. Vi är stolta över henne.
Dessutom fick vi tillbaka vårt tiggsten och Wilda använda
den flitig när hon är vaken. Hon har en liten lista som hon måste avarbeta. Vi
andra gilla den där listan också, eftersom den är bra. Wilda avarbeta sin lista
med att skrika flitig efter allt som står på listan. Vi andra skriker efter
resten, alltså extra mat som inte står på listan.
Jag måste kanske visa upp listan tro jag:
Frukost
Hö
Gurka
Kornkross
Morot
Hö
Visst är den fin? Allt i allt blir jag modigare och modigare. Jag
har varit 3 gånger på övre våningen igår och jag var bara en gång rätt när jag
skulle gå ner på trappan. Jag kan till och med äta när matte sitter bredvid
skrivbordet. Och jag lämnade den trygga sängen för att hämtar 1 bit gurka i
morse! Till omväxlingen är till och med Klara räddare än vad jag är. Jo jag tro
jag börja gillar mitt nya hem. Men säg det inte till matte. Hon sa det ju hela
tiden att jag kommer och vänja mig. Jag hatar när matte har rätt.
måndag 5 november 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)