Det finns saker som jag verkligen inte tycker om. Det finns
saker som jag säger att det kan jag inte göra. Men sen kommer en liten
panikslagen tant och har 2 vackra stora ögon. Jo då springer jag efter sprutor
och koksaltlösning. Och med stor glädje sitter jag en timme i vardagsrummet och
tömmer Lucias uppspruckna talgkörtel på rumpan.
Det är ju inte hennes fel att det hände. Dessutom kan hon
inte göra det själv och jag tycker om henne. Nu i dagsläge har jag spolat ”operationsfältet”
3 gånger och jag är van att göra det. Det är faktiskt inte så farligt. Det
finns andra saker som är jobbigare. Och då menar jag inte att rensa Tonis ficka
på rumpan. Det är bara äckligt. Alltså inte äcklig att rensa. Det vad Toni gör
av situationen är äcklig.
Jag tror vi alla som har husdjur vet att det jobbigaste är
att vara med till slutet. När man sitter med sitt älskade lilla djur hemma
eller hos veterinären. Jag skulle aldrig lämna någon av mina damer och herre
ensam hos veterinären när det är dags. Det är det allra jobbigaste för mig att följa
med. Jag sitter där och storgråter, men jag är där. Jag försöker prata med den stackaren och
berättar om gröna ängarna och säger tack för att jag fick träffa ett underbart
marsvin. Japp jag gråter och ville helst fly, men man har ansvar när man har djur.
Så därför stannar jag och dessutom får han/hon komma hem en sista gång. Kompisar
måste kunna säga hej då.
Vilken tur att det är bara en talgkörtel som måste fixas
idag. Som sagt det finns saker som är jobbigare. Ibland är det bra att tänka
efter vad man tycker är jobbig. Och när man har sorterat prioriteter då är det inte
längre en jobbig talgkörtel som måste tömmas, då bli det en fantastisk
möglighet att komma närmare Lucia. Kanske bli hon lite tamare.
Aj! Inte visste jag att de kunde spricka upp. Stackars Lucia. Du har inte bara två vackra ögon. Du är vacker hela du och så har du en matte som har en MYCKET vacker själ :-)
SvaraRadera