En sorglig dag?

Idag gjorde vi oss av med vår gamla bur. Nu är rummet tomt och väntar på att bli städat. Många minnen dök upp och jag vill ta er med på en liten tidsresa.

Det vår för 6 år sedan. Vi hade på den tiden 4 marsvin. Molly, Anita, Carl-Gustav och Gina. En dag beslöt sig 2 av damerna för att mobba Gina. Vi måste hitta en lösning och så kom vi på att bygga en bur själv. Carl- Gustav, Anita och Molly skulle bo ihop och Gina skulle få sin egen kastrat.

Så började vi bygga en bur. Samtidigt hittade vi en kastrat och vi fick verkligen bråttom. Dessutom mådde Gina inte bra. I 4 dagar byggde vi typ dygnet runt. Men buren blev klart på fredagen som planerat, min man fick sin hjärnskakning pg av sitt önskemål att jag inte skulle lägga verktygen på golvet. Jag lade den på skärbrädan i köket. När han fixade den sista dörren längst ner och gick upp….

I alla fall 3 av marsvinen flyttade in i buren och Gina satt ledsen i den gamla buren. När vi kom hem fick hon flytta också tillsammans med Nils- Bertil den nya kastraten. Dom trivdes väldig bra ihop. Nils- Bertil tyckte dessutom om Carl-Gustav och båda hade långa dueller genom gallret. Nils- Bertil förälskade sig i sin veterinär, han förvirrade en hög med veterinärstudenterna (det är svårt att ta ultraljud på ett marsvin, men Nils- Bertil la sig frivillig på ryggen) och när han dog tog han med sig Carl-Gustav.

Sen flyttade en liten Tofsen in hos damerna. Han var rädd för allting och varje gång det fanns något nytt fick han diarré. När vi flyttade upp hit tog det några timmar innan han flyttade in i buren. Emellan lämnade oss också Anita. Till henne hade jag en speciell bindning och med hennes operationssår underhöll hon ett helt marsvinsforum.  

Tofsen fick inte stanna länge hos oss. Vi hade lite problem med veterinären på den tiden. Hade precis flyttat upp och hittade inte någon veterinär som hade aning om marsvin alternativ trodde på oss att vi faktiskt hade aning om marsvin.

Jag tänkte ge upp men vi hade ju Molly och hon lyckades övertala mig att inte ge upp. Molly och Miss Marple fick en ny kompis Bruno P. Senare kom Maja hit och ändå lite senare flyttade Flora och Wilda in. Lucia och Klara kom också hit och Bruno P blev en stolt adoptions pappa för Eugen på taket. Bruno P förälskade sig här i buren i Flora. Och när Bruno P gick bort flyttade Sune R hit.  Sune R förälskade sig i alla tjejer här som han träffade. Och till sist tog Antonios över hela flocken.

Den där buren har upplevt mycket och jag tycker det är väldigt synd att vi måste bli av med den. Men vi har inte längre plats för den.  Nu ska rummet bli det vad det var tänkt för länge sedan. Och det är ju jätteroligt.  Dock idag är jag ledsen och tänker på alla fina marsvin och stora personligheter som har levt i den.