Igår natt tog jag en liten kvällspromenad i buren och
hjälpte till alla tanter med att sova. Konstig nog tyckte dom inte att jag
hjälpte till, nej dom skrek att jag störde.
Jag är mindre rädd än vanligt och matte får se mig ibland. Och
jag kan tydligen uppvakta folk. Igår hörde matte en liten, liten tyst röst som
sade rrrrrrrrrrrr. Det var jag!
Wilda hittade den perfekta sovplats och när matte såg vart
hon sov upptäckte matte (inte bara vi upptäcker nya saker) att hon sov precis
på den plats som förut har stått hennes tält. Hon minns tydligen något i alla
fall. Vi är stolta över henne.
Dessutom fick vi tillbaka vårt tiggsten och Wilda använda
den flitig när hon är vaken. Hon har en liten lista som hon måste avarbeta. Vi
andra gilla den där listan också, eftersom den är bra. Wilda avarbeta sin lista
med att skrika flitig efter allt som står på listan. Vi andra skriker efter
resten, alltså extra mat som inte står på listan.
Jag måste kanske visa upp listan tro jag:
Frukost
Hö
Gurka
Kornkross
Morot
Hö
Visst är den fin? Allt i allt blir jag modigare och modigare. Jag
har varit 3 gånger på övre våningen igår och jag var bara en gång rätt när jag
skulle gå ner på trappan. Jag kan till och med äta när matte sitter bredvid
skrivbordet. Och jag lämnade den trygga sängen för att hämtar 1 bit gurka i
morse! Till omväxlingen är till och med Klara räddare än vad jag är. Jo jag tro
jag börja gillar mitt nya hem. Men säg det inte till matte. Hon sa det ju hela
tiden att jag kommer och vänja mig. Jag hatar när matte har rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar