onsdag 28 november 2012

Hjälp vårt marsvin är beroende!



Om man kan väljer mellan grönsaker och metacam väljer Lucia metacam.  Hon sitter på hustaket och vänta på sin dagliga dos. Hon ramlar till och med nästan från taget. Aldrig har jag upplevt något marsvin som är förtjust i metacam som hon. Snarare tvärtom när någon annan fick metacam ville han eller hon springer för glada livet därifrån och dessutom slutar han eller hon med att äta själv. Lucia äter som en häst, springer som en känguru och skriker efter metacam som en skrikapa.

Jag har ingen aning vad jag ska göra imorgon. Då ska hon sluta med metacam, men hur hantera jag ett marsvin med abstinensbesvär? Har någon en ide?



måndag 26 november 2012

Lucia och rekommendation av veterinären



Igår hämtade vi upp transportboxen och matte packade en liten väska till Lucia. Sen fick Lucia hoppa in i transportboxen. Efter en lång stund med många funderingar tänkte vi att Maja skulle åka med. Men allt blev lite annorlunda. Antonios var ute och tog en promenad. Nu vet ju alla hur lat han kan vara, så han valde den enklare vägen (trodde han) in i transportboxen. Ja varför inte. Han upptäckte för sent sitt misstag, men nu var det försenat. När vi satt hos veterinären hade vi 2 marsvin som låg hoppressade mot en vägg i boxen och resten (3/4 delen) var tomt..

Lucia fick komma ut och träffade nya människor. Hon kan verkligen sitta lugnt, men den här gången var hon bara rädd. I alla fall talgkörteln togs bort. Så hon var lite upptagen, Antonios var också upptagen. Han satt i transportboxen och sörjde sitt misstag. Jag själv letade efter omväxling och började baka julkakor. Tiden tills telefonen ringde var väldigt långt tyckte jag-. Men till sist fick vi springa till bilen och åka iväg. Med hem fick vi en liten rekommendation till oss och Lucia.
Rekommendation från veterinären för Lucia efter operationen idag:” Det kan säkert sträna lite i såret i början. Se till att hon håller sig lugn, men det kan vara bra om hon kommer igång att röra sig lite kontrollerat
Vi var hemma 15 minuter och Lucia var på såret 4 gånger och hon hittade en plats där och kunde sitta utan att vi såg henne. Så matte samlade in damen och vi satt 2 timmar på soffan. Lucia fick gå tillbaka med hotet över sig att hon hamnar på soffan igen om hon gnager på såret. Det fungerade faktiskt. Men nu började Lucia röra sig kontrollerat. Dessutom öppnade Maja stängslet till Lucias hörn och dessutom fick Wilda ett nytt jobb från Lucia. Wilda tog det med glädje och började direkt gnaga på Lucias sår.  Dags för nästa besök i källaren, men den här gången hämtade vi den gamla vanliga gallerburen upp. Lucia fick flytta in där.
Det första vad hon gjorde då var att flytta upp på taket. Till vattenflaskan kan man också bara gå över taket! Det sista vad vi såg igår var resten av marsvinen som tog kvällspromenaden förbi Lucias bur och en Lucia som tronade på taket. Det första vag jag såg i morse var Lucia på taket och en Antonios som försökte kommer in där. Hon har definitivt bättre mat där än han utanför.

söndag 25 november 2012

Jag är hemlös!



Idag är det söndag och jag fick sitta med matte på soffan en stund. Jag tvättade matte, berättade spännande historia och vi hade det så skönt. Tyvärr har ju allt som är rolig också en slut. Efter en stund måste jag gå hem. Men då hände det. Jag rusade in i vårt rum eftersom jag hade det lite bråttom till toan. Jo då var buren borta. Marsvinen var också borta. Staketet var också borta kom jag på. Hela rummet såg annorlunda ut.

Matte försökte fånga in mig, men jag måste ju in i buren så hon hade ingen chans. Till sist sa hon att vi skulle gå till skrivbordet. Då fick hon fånga  mig och vi hittade så småningom resten av familjen. Kan man tänka sig, då hade dom flyttat medan vi myste på soffan.




lördag 24 november 2012

Hur definierar man rädd?



Jag tycker att ordet rädd kan man byta ut med försiktig! Det är jag nämligen. När Wilda gnager på korkrullen jagar jag bort henne. Jag vill ju inte att hon gör sig illa. När matte sitter bredvid oss håller jag tryggt avstånd. Vem vet vad hon har för sig. Eller när jag hälsar på matte då bli jag glad när jag överlever. Vattenflaskan har jag under pallen. Det var min ide att flytta den så att jag kan sitta tryggt under pallen och dricka.

Jag sitter inte så ofta mitt i buren eller på sängen. Under sängen jo da kan jag sitta, men egentligen är det också för nära matte. Jag förstår inte Wilda som skriker så snabbt hon ser matte och jag förstår inte att hon helst vill sitta hela tiden med matte. Jag förklarar och förklarar att människor är farliga och man måste vara rä** äh försiktig.

Till exempel för några dagar sedan. Matte satt bredvid oss och hon ville ha kontakt. Maja, Klara Wilda och Lucia rusade mot matte. Hon hade något i handen och dom 4 hade slagsmål. När matte såg att jag inte gick dit kastade hon något mjuk ljus gegga i min riktning. I min stora nåd gick jag så långt att jag luktade på den! Sen smakade jag också men tänderna blev väldigt långa i början. Tyvärr måste jag också erkänna att jag upptäckte att jag tycker om banan. Så jag glömde bort att vara försiktig och kastade mig i riktning matte. Hon hade kanske mer banan.

I alla fall är jag annars väldigt försiktig. När damerna bråkar går jag inte emellan. Jag vill ju inte att dom gör mig illa! Jag skriker inte när jag är hungrig. Jag sitter bredvid skålen och ser lidande ut. Jag är försiktig med min röst.  Och jag är försiktig med min päls! Jag glömde bort en eller 2 gånger att vara försiktig. Första gången var det när frissan Klara försökte korta min älskade päls (då bet jag henne) och andra gången var hon brunstig. Nej ingen rör min päls!
Ha en bra dag och var försiktig!


måndag 19 november 2012

Den dagen som Klara var brunstig



Det var faktiskt igår och jag kände mig precis som i gamla tider. Antonios utvecklade en röstpotencial som jag inte visste att han hade. Man kunde faktiskt höra honom i hallen!  Dessutom gav han inte upp och försökte sin lycka många gånger under dagen. Det kunde ju ha hänt att sängen växer fortfarande och han kan ha det roligt under sängen. Men eftersom det inte gick så bra och sängen dessutom inte växte trots att Wilda några gånger kissade på den försökte han sin lycka också på andra platser.

Han har blivit så kär. Han hade kapplöpning med Lucia om vem som hinner först till Klara. Han hade slagsmål med Lucia eftersom hon trakasserade Antonios käraste. Antonios väntade tålamodig framför huset som Klara hade räddad sig in i. Han testade alla möjliga och omöjliga platser. Och till sist varje gång han var klar åt han det obligatoriska  höstråt efteråt.

Ibland hamnade han av misstag på Wilda, så hon blev lite missnöjd. Men det störde honom inte heller. Inte heller störde det att Klara skrek som en galning eller kissade på honom. Nej igår var hans dag. Och jag tror faktiskt att Klara hade det trots allt lite roligt. Jag såg henne många gånger att gå långsamt förbi honom och han fick fart igen. Inte heller publiken. Maja och Wilda sprang också många gånger för att sitta på parketten när Toni var i gång. Och idag har jag 5 trötta marsvin. Det är jobbigt för alla när Klara är brunstig ska ni veta.





fredag 16 november 2012

Kärlek är att tömma en talgkörtel



Det finns saker som jag verkligen inte tycker om. Det finns saker som jag säger att det kan jag inte göra. Men sen kommer en liten panikslagen tant och har 2 vackra stora ögon. Jo då springer jag efter sprutor och koksaltlösning. Och med stor glädje sitter jag en timme i vardagsrummet och tömmer Lucias uppspruckna talgkörtel på rumpan.

Det är ju inte hennes fel att det hände. Dessutom kan hon inte göra det själv och jag tycker om henne. Nu i dagsläge har jag spolat ”operationsfältet” 3 gånger och jag är van att göra det. Det är faktiskt inte så farligt. Det finns andra saker som är jobbigare. Och då menar jag inte att rensa Tonis ficka på rumpan. Det är bara äckligt. Alltså inte äcklig att rensa. Det vad Toni gör av situationen är äcklig.

Jag tror vi alla som har husdjur vet att det jobbigaste är att vara med till slutet. När man sitter med sitt älskade lilla djur hemma eller hos veterinären. Jag skulle aldrig lämna någon av mina damer och herre ensam hos veterinären när det är dags. Det är det allra jobbigaste för mig att följa med. Jag sitter där och storgråter, men jag är där.  Jag försöker prata med den stackaren och berättar om gröna ängarna och säger tack för att jag fick träffa ett underbart marsvin. Japp jag gråter och ville helst fly, men man har ansvar när man har djur. Så därför stannar jag och dessutom får han/hon komma hem en sista gång. Kompisar måste kunna säga hej då.

Vilken tur att det är bara en talgkörtel som måste fixas idag. Som sagt det finns saker som är jobbigare. Ibland är det bra att tänka efter vad man tycker är jobbig. Och när man har sorterat prioriteter då är det inte längre en jobbig talgkörtel som måste tömmas, då bli det en fantastisk möglighet att komma närmare Lucia. Kanske bli hon lite tamare. 



tisdag 13 november 2012

Idag träffade jag en ny kille



Och jag tycker inte om killar! Matte, Lucia och jag åkte iväg. Lucia och jag i transportboxen. Matte åkte utanför transportboxen. Jag förstår fortfarande inte varför matte inte sitter i transportboxen.

I alla fall åkte vi igen till den läskiga men snälla tanten. Jag kände igen bordet. Sist var det ju lite roligt där, så jag klättrade ut och in i transportboxen, klättrade på matte och jag visade att jag kunde hacka tänderna igen. Så det blev taxi in i transportboxen direkt.

Medan jag satt där inne och gjorde vad jag måste göra dök en kille upp. Han tittade i transportboxen och störde mig. Matte bestämde att jag måste åka ut med taxin.

Han ville åt mina tänder! Först trodde jag att han bara ville titta, men sen såg jag saxen. Jag bönföll matte att ta mig därifrån. Hon tog upp mig på armen  och jag blev glad att hon lyssnade på mig. Men vad gjorde matte?  Hon hjälpte killen. Det var väl fräckt gjord av matte!

Killen klippte mina tänder och jag är vant att få muta efter något hemskt. Pfui då hade matte glömt elefanterna hemma. Efter proceduren med saxen fick jag bara klättra in i transportboxen. Bra att Lucia var med, hon kissade ut ur transportboxen på mattes byxor. Det kallas solidaritet vet jag. Hemma igen försvann jag under hängmattan och den nästa utflykten kan de göra utan mig!


måndag 12 november 2012

En sorglig dag?



Idag gjorde vi oss av med vår gamla bur. Nu är rummet tomt och väntar på att bli städat. Många minnen dök upp och jag vill ta er med på en liten tidsresa.

Det vår för 6 år sedan. Vi hade på den tiden 4 marsvin. Molly, Anita, Carl-Gustav och Gina. En dag beslöt sig 2 av damerna för att mobba Gina. Vi måste hitta en lösning och så kom vi på att bygga en bur själv. Carl- Gustav, Anita och Molly skulle bo ihop och Gina skulle få sin egen kastrat.

Så började vi bygga en bur. Samtidigt hittade vi en kastrat och vi fick verkligen bråttom. Dessutom mådde Gina inte bra. I 4 dagar byggde vi typ dygnet runt. Men buren blev klart på fredagen som planerat, min man fick sin hjärnskakning pg av sitt önskemål att jag inte skulle lägga verktygen på golvet. Jag lade den på skärbrädan i köket. När han fixade den sista dörren längst ner och gick upp….

I alla fall 3 av marsvinen flyttade in i buren och Gina satt ledsen i den gamla buren. När vi kom hem fick hon flytta också tillsammans med Nils- Bertil den nya kastraten. Dom trivdes väldig bra ihop. Nils- Bertil tyckte dessutom om Carl-Gustav och båda hade långa dueller genom gallret. Nils- Bertil förälskade sig i sin veterinär, han förvirrade en hög med veterinärstudenterna (det är svårt att ta ultraljud på ett marsvin, men Nils- Bertil la sig frivillig på ryggen) och när han dog tog han med sig Carl-Gustav.

Sen flyttade en liten Tofsen in hos damerna. Han var rädd för allting och varje gång det fanns något nytt fick han diarré. När vi flyttade upp hit tog det några timmar innan han flyttade in i buren. Emellan lämnade oss också Anita. Till henne hade jag en speciell bindning och med hennes operationssår underhöll hon ett helt marsvinsforum.  

Tofsen fick inte stanna länge hos oss. Vi hade lite problem med veterinären på den tiden. Hade precis flyttat upp och hittade inte någon veterinär som hade aning om marsvin alternativ trodde på oss att vi faktiskt hade aning om marsvin.

Jag tänkte ge upp men vi hade ju Molly och hon lyckades övertala mig att inte ge upp. Molly och Miss Marple fick en ny kompis Bruno P. Senare kom Maja hit och ändå lite senare flyttade Flora och Wilda in. Lucia och Klara kom också hit och Bruno P blev en stolt adoptions pappa för Eugen på taket. Bruno P förälskade sig här i buren i Flora. Och när Bruno P gick bort flyttade Sune R hit.  Sune R förälskade sig i alla tjejer här som han träffade. Och till sist tog Antonios över hela flocken.

Den där buren har upplevt mycket och jag tycker det är väldigt synd att vi måste bli av med den. Men vi har inte längre plats för den.  Nu ska rummet bli det vad det var tänkt för länge sedan. Och det är ju jätteroligt.  Dock idag är jag ledsen och tänker på alla fina marsvin och stora personligheter som har levt i den.

torsdag 8 november 2012

Besök hos tandläkaren



Wildas berättelse:

Igår kväll hände något helt fantastiskt. Jag hamnade på det nya skrivbordet, matte var där och jag fick kligröt! Underbart!!! Tyvärr blev jag presenterad för Miss nagelfil. Vi blev naturligtvis inte kompisar. Jag har ju aldrig träffat henne förut och hon ville nu åt mina tänder. Matte gav efter ganska snabbt och lämnade mig ifred.

I morse blev det lika fantastiskt som igår. Matte, skrivbord och kligröt, det saknades bara Miss nagelfil. Nej stopp hon saknade jag inte!  Efter en fin förmiddag på skrivbordet och med matte hämtade hon den gråa boxen och jag åkte taxi in i boxen med en ovilligt Lucia.

 När vi var framme fick jag klättra ut ur boxen. Jag anade det nästan eftersom matte var väldigt bestämd med att få i mig i boxen. Japp jag träffade den läskiga tanten Hon är ju egentligen snäll, men jag trivs inte i hennes sällskap. Hon vill alltid så konstiga saker från mig. Idag ville hon titta på mina tänder. Jag fick spola munnen med vatten! Sen tittade hon länge på mina tänder tills hon var nöjd och jag var arg. Jag tycker inte om främmande som stoppar konstiga saker i min mun. Jag var så arg att jag glömde bort att hacka tänder. Det blev en kissattack direkt på mattes jobbyxa. När jag var klar med protestkissande stampade jag tillbaka in i transportboxen. Nästa gång ska jag skicka mina tänder själva!

Mattes berättelse:

Igår lät Wilda lite konstigt och jag gjorde en akut tand- och viktkontroll. 2 sneda tänder hittade jag och alla alarmklockorna ringde. Hoppas att baktänderna är ok! En salig Wilda satt lite senare på skrivbordet och en orolig matte satt framför skrivbordet. Wilda  tuggade på extramaten och matte kollade läget på nätet.

Idag på morgonen ringde jag till veterinären och bokade en tid för damen med den ljuvliga pälsen. Vi fick en på eftermiddagen. Veterinärbesök blev precis som jag trodde. Baktänderna såg bra ut. Resten ville hon inte fixa. Wilda kan ju stänga munnen, så vi ska vänta och vakta Wilda.

Men hon klarade ju inte av sina elefanter sade jag. Dela den då sade veterinären. Ser du hur hon äter gurka sade jag? Inget svar.

Jag är så trött på allt att jag ville flytta 300 km söderut. Jag funderade faktiskt att skicka alla 5 till Monica.  Skulle bli lite tidigare än planerat, men det är det värt. Snart ska dom ju bor 5 eller 7 veckor hos henne. Varför egentligen inte? Kanske skulle man kunna göra reklam i Tyskland och hoppas att någon kunnig veterinär för marsvin hittar hit. Visste ni förresten att det finns veterinär i Tyskland som har specialiserat sig på marsvinständer? Och när jag tänker på det vill jag flytta till Tyskland. För Wildas  skull!

onsdag 7 november 2012

Jag känner mig hemma!



Igår natt tog jag en liten kvällspromenad i buren och hjälpte till alla tanter med att sova. Konstig nog tyckte dom inte att jag hjälpte till, nej dom skrek att jag störde.

Jag är mindre rädd än vanligt och matte får se mig ibland. Och jag kan tydligen uppvakta folk. Igår hörde matte en liten, liten tyst röst som sade rrrrrrrrrrrr. Det var jag!

Wilda hittade den perfekta sovplats och när matte såg vart hon sov upptäckte matte (inte bara vi upptäcker nya saker) att hon sov precis på den plats som förut har stått hennes tält. Hon minns tydligen något i alla fall. Vi är stolta över henne.

Dessutom fick vi tillbaka vårt tiggsten och Wilda använda den flitig när hon är vaken. Hon har en liten lista som hon måste avarbeta. Vi andra gilla den där listan också, eftersom den är bra. Wilda avarbeta sin lista med att skrika flitig efter allt som står på listan. Vi andra skriker efter resten, alltså extra mat som inte står på listan.

Jag måste kanske visa upp listan tro jag:

Frukost
Gurka
Kornkross
Morot

Visst är den fin?  Allt i allt blir jag modigare och modigare. Jag har varit 3 gånger på övre våningen igår och jag var bara en gång rätt när jag skulle gå ner på trappan. Jag kan till och med äta när matte sitter bredvid skrivbordet. Och jag lämnade den trygga sängen för att hämtar 1 bit gurka i morse! Till omväxlingen är till och med Klara räddare än vad jag är. Jo jag tro jag börja gillar mitt nya hem. Men säg det inte till matte. Hon sa det ju hela tiden att jag kommer och vänja mig. Jag hatar när matte har rätt.



 

måndag 5 november 2012

Vi har flyttat! (del 2)



Fortsättningen:








Vi har flyttat! (del1)



Från och med nu är vår nya adress arbetsrummet hos matte.  Det var en jobbig kväll igår. Först försvinner saken från marsvinsrummet och ur buren, sen låter matte hela dagen och till sist måste vi lämna buren. Matte tyckte att vi kan gå själva och det gjorde vi. På vårt sätt!

Wilda raka vägen och kastar sig över maten direkt. Resten var lite långsammare och svårflörtade. När matte tittade på oss när vi satt i hallen sade hon att man kan beskriva oss med en enda mening:” E.T.s hemlängtan är ingenting i jämförelse med våra marsvins”.

Bara att vi inte ville lämna vårt kära hem och vandra i ovisshet och mörkret och dessutom utan kvällsmat det betyder ju inte att vi inte vill. Vi hatar bara nya situationer. Till sist kom vi alla fram efter en lång och livsfarlig vandring.

Vi ber dig kära läsare att ta en extra titt på Klara latmasken. Hon hittade faktiskt ett transportmedel, i alla fall halva vägen. Hon hittade också ett nytt hem efter ¾ delen av vägen. Men matte var väldigt emot Klaras nya hem. Hon babblade om en golvyta på minst 0,5 m²  och det hade Klara tydligen inte i sitt nya hem. I alla fall kunde man Klaras nya hem bära och så flyttade Klara plus hennes nya hem in till oss.

Vi tror att det kommer bli bra. I alla fall när vi har förstått att man också kan leva i buren. Just nu bor vi utanför buren och mattan är tyvärr inte särskilt bekväm. Hö finns tyvärr också nästan bara i buren. I alla fall till 3 av oss. Lucia och Wilda kan hoppa på sängen dom lyckostarna.  Den stackars resten måste tyvärr klättra in i den konstiga buren, äta och klättra ut. Att lära sig den konsten gjorde vi på olika sätt. För en av oss tog det lite längre tid, han var upptagen med att svimma. Men han kommer att lära sig att buren är ofarlig och hans nya hem. Och vi kommer också lära oss så småningom.

Förresten fanns pressen på platsen och vi har många kort på oss. Det blev så många så att vi delar upp det på del 1 och 2.  Och nu i helgen ska vi ha inflyttningsfest. Så alla kära marsvin ni är hjärtligt välkomna till oss. Matte ska fixa lite tårta åt oss!