Besök hos tandläkaren

Wildas berättelse:

Igår kväll hände något helt fantastiskt. Jag hamnade på det nya skrivbordet, matte var där och jag fick kligröt! Underbart!!! Tyvärr blev jag presenterad för Miss nagelfil. Vi blev naturligtvis inte kompisar. Jag har ju aldrig träffat henne förut och hon ville nu åt mina tänder. Matte gav efter ganska snabbt och lämnade mig ifred.

I morse blev det lika fantastiskt som igår. Matte, skrivbord och kligröt, det saknades bara Miss nagelfil. Nej stopp hon saknade jag inte!  Efter en fin förmiddag på skrivbordet och med matte hämtade hon den gråa boxen och jag åkte taxi in i boxen med en ovilligt Lucia.

 När vi var framme fick jag klättra ut ur boxen. Jag anade det nästan eftersom matte var väldigt bestämd med att få i mig i boxen. Japp jag träffade den läskiga tanten Hon är ju egentligen snäll, men jag trivs inte i hennes sällskap. Hon vill alltid så konstiga saker från mig. Idag ville hon titta på mina tänder. Jag fick spola munnen med vatten! Sen tittade hon länge på mina tänder tills hon var nöjd och jag var arg. Jag tycker inte om främmande som stoppar konstiga saker i min mun. Jag var så arg att jag glömde bort att hacka tänder. Det blev en kissattack direkt på mattes jobbyxa. När jag var klar med protestkissande stampade jag tillbaka in i transportboxen. Nästa gång ska jag skicka mina tänder själva!

Mattes berättelse:

Igår lät Wilda lite konstigt och jag gjorde en akut tand- och viktkontroll. 2 sneda tänder hittade jag och alla alarmklockorna ringde. Hoppas att baktänderna är ok! En salig Wilda satt lite senare på skrivbordet och en orolig matte satt framför skrivbordet. Wilda  tuggade på extramaten och matte kollade läget på nätet.

Idag på morgonen ringde jag till veterinären och bokade en tid för damen med den ljuvliga pälsen. Vi fick en på eftermiddagen. Veterinärbesök blev precis som jag trodde. Baktänderna såg bra ut. Resten ville hon inte fixa. Wilda kan ju stänga munnen, så vi ska vänta och vakta Wilda.

Men hon klarade ju inte av sina elefanter sade jag. Dela den då sade veterinären. Ser du hur hon äter gurka sade jag? Inget svar.

Jag är så trött på allt att jag ville flytta 300 km söderut. Jag funderade faktiskt att skicka alla 5 till Monica.  Skulle bli lite tidigare än planerat, men det är det värt. Snart ska dom ju bor 5 eller 7 veckor hos henne. Varför egentligen inte? Kanske skulle man kunna göra reklam i Tyskland och hoppas att någon kunnig veterinär för marsvin hittar hit. Visste ni förresten att det finns veterinär i Tyskland som har specialiserat sig på marsvinständer? Och när jag tänker på det vill jag flytta till Tyskland. För Wildas  skull!