Riktiga kompisar delar allt

Antonios och Maria delar sig hängmattan. Antonios och Klara delar sig uppgiften att jaga Lucia. Tabea och Antonios delar chefposten, eller nästan. Maja, Lucia och Klara delar sig platsen under hängmattan. Om vi ville kan vi fortsätta med listan, men vi vill inte.

Men den som är bäst att delar är faktiskt lillhusse. Han har delat hundkex med grannens hund till exempel. Eller han delade äpple med rådjuren. och då menar vi inte ut påsen! Matte och Lillhusse hänger upp äpple, rådjur plocka ner och börjar äta. Sen bli äpplet kastat i snön. Lillhusse plockar upp den och fortsätter där rådjuren har slutat.

Och här hemma delar han gurka med oss. Han provsmaka och vi fortsätter. det är ju bara bra, då vet man att maten är ätbar. Tyvärr är matte och husse inte så glad över allt som han delar med sina 4beniga kompisar. Här om dagen såg vi matte att kolla upp angående rådjur och sjukdomen. men det ände som hon lärde sig var tydligen att rådjuren hantera bäst färgerna blå och röd. Till information äpplet är röd och pulkan är blå! Vi däremot reagera mest på färgen grönt, särskild när den hamnar mellan våra tänder!

Det är inte bara vi som gillar mat

När snön  har kommit börjar den där tiden på året som man måste dela mat.  Vi ge mat till de som har det lite svårare än vi. Vi kan ju alltid skriker efter mat och den kommer matte springande(oftast). Dessutom har vi något som kallas för fasta mattider.

Men det finns andra som inte kan göra. Framför fönstret till exempel har vi 8 olika sorts fåglar och i skogen finns resten av husdjuren. Allihop får vi mat av matte.

Vi tycker om vårt familj. Vi här hemma låter oss klappa, fåglarna flyger  inte i väg när matte kommer. De sätter sig bara några grenar högre upp. Jo och rådjuren väntar och det finns bara 10 meter avstånd. Så nära får matte och lillhusse gå nu för tiden.  vad tro ni? vem får lillhusse klappa först? Tabea, Maria eller rådjuren?

Vi gjorde lillhusse lycklig idag

Som många vet har vi inte alla samma ägare här i huset.  Två flickor tillhör minstingen i familjen. Nu är det tyvärr de som är räddast. matte försökte tränar upp flickorna så att den rätta ägaren äntligen får bekanta sig med de. Jo och idag var den stora dagen. Om tiden efter den stora upplevelsen kan man bara säger så här: vi hade ett samtalsämnet också för den här kvällen. men det är skönt att det går till rätt hål. Snart får han också klappa de.

En vanlig dag i mitt (antonios) liv

kl 6.00

Jag skriker efter frukost. det är för tidigt.

kl 7.00

Jag använder Maja som stege. Det är förbjuden.

kl.8.00

Jag skriker efter fler mat. det är förbjuden.

kl 9.00

Jag gnager på buren. matta kastar strumpan,. Tro hon vill att jag ska slutar..

kl 10.00

Jag vill att klara bär runt mig på ryggen. Hon vill inte.

kl 11.00

Jag vill sover i huset, men Tabea ligger där. Jag jagar bort henne. Det är förbjuden.

kl 12.00

kissar på höet. det är förbjuden.

kl 13.00

Jag biter matte. det är förbjuden.

kl 14.00

Äter upp hängmattan, smakar inte. det är förbjuden.

kl 15.00

Tackar nej till kloklippning. Det är förbjuden.

kl 16.00

Spelar fotboll med matskålen. Det är för högljudd.

kl 17.00

gnaggar på Majas päls. hon biter mig. Tro hon vill inte att jag fixa hennes frisyr.

kl 18.00

Skriker efter mat. Ser lidande ut.

kl 19.00

kissar i matskålen. Det är förbjuden.

kl 20.00

Skriker efter nattgodis och bevakar matskålen. Det är förbjuden.

kl 21.00

ligger mitt i buren och funderar över mitt liv. allt är tydligen förbjuden.

vårt hjälte

Mycket har hänt under den sista veckorna. Jag kom inte in i bloggen. Idag tittade min man på den och hittade lösningen inom 2 minuter...

Antonios och Maria är kära. Han flyttar sig frivillig ur hängmattan när hon kommer. Hon tvättar honom på näsan.  Han blir rädd då och vet inte om han tycker om det eller inte. Trots allt finns de bara tillsammans. Ibland upptäcker han att hon är en flicka, men på något sätt vet han vad hon tänker angående killar. Så hon blir inte uppvaktad. Om han skulle ha sånt behov går han till någon annan. Men i dagsläget vet alla hur han funkar och att han inte riktig vet vad man kan göra och framförallt vilken sida.

Sist när vi klippte klor hade vi 4 marsvin som tyckte det var jobbigt. Matte var besvärlig, men jag fick klippa klor. Utom Klara. Hon korsade klor. Antonios sjöng för glada livet och visade hur duktigt han kan strida emot och hur högt han kan protestera. Nummer 6 tycker att han är fantastiskt och gjorde likadant.

På den dagen föddes en ny affärsidé hos de båda. Maria lärde sig att gnaga på buren, trappan, huset och golvmattan. Antonios lärde sig att gnaga på hängmattan, handduken och bilen.

Han lärde sig att det är ofarligt när en strumpa kommer flygande eftersom man får inte gnaga på tyg. I stället springer han runt med strumpan på ryggen. Hon lärde sig att man inte ska gnaga på tyg när matte är i närheten.

En sak har de  i alla fall gemensamt. Det är rädslan för allt som bara har två ben. Han kan svimma, men det gör inte hon. Hon vet att hon är ett flyktdjur. Den biten kommer han däremot inte ihåg. Medan hon gömmer sig eller alternativ inte alls visar sig när vi har främmande.

Jag jobbar just nu med hennes flyktinstinkt. Daniel vill ju så gärna klappa sina marsvin. Men det är en lång väg dit. Under den dagliga gurkrundan äter Maria i dagsläget en bit gurka (om det är en bra dag). Förresten har Antonios också börjat  bita folk. Gissa varifrån det kommer. Som sagt de passar väldigt bra ihop. Han kan faktiskt lära sig nya saker. Kan man tänka sig det? Allt i all kan jag säga att det skulle räcker för dem att de bara har varandra. Resten behövs inte. Men det tycker inte matte. Jag tycker det är lagom med  Antonios och 5 flickor.

Och här har vi några kort på kärleksparet.