Ett mjukare liv

Nu har det gått några veckor och för våra flickor börjar helt enkelt ett nytt liv. Efter första burstäddning fick de mysrulle och 1 kudde tillbaka. Vi hoppa över kortet från Klara som satt surmulen på mysrulle. Det är ju inte så lätt att veta hur man använde den.Men nu har alla förstått det.

Tabea har mer eller mindre flyttat in i den. Mitt nästa projekt blir väll att sy flera kuddar och en mysrulle till. Och om man vill har det extra mjukt så sätta man sin tjocka rumpan på mysrulle när Tabea sitter i den. Tyvärr har jag ingen kort. Men jag vet inte vem som kände sig mer störd. Klara, eftersom mysrulle skrek eller tabea som satt i rullen och plötsligt fick mindre luft och en rumpa framför ögonen.

Maria och Maja är bästa vänner nu och delar hus. Och när Maria är brunstig måste Maja ställa upp. men det stör inte deras vänskap.

Kudden föresten kan man flyttar framför matskålen och bo där tills skålen är tomt. Flickorna är ju så kreativ. Själv saknar jag en liten korkad pälsboll. Det känns så konstig att ingen förstör något. Att mysgreje är tillbaka. Buren ser annorlunda ut. Flickorna är annorlunda och det saknas helt enkelt någon. Men jag trösta mig att någonstans på ängen finns det en Antonios som sitter på en tyggberg och gnager långa gånger i den. 

Jag förstår inte

Jag kommer aldrig glömma dig!

http://www.meerschweinforum.de/gibt-neue-wasserflasche-regenbogenwiese-t309580.html

Killen som inte äter själv Del 2

Under natten fortsatte stödmattningen varje tredje timme. Antonios känner sig störd, illa behandlad och vill inte. Nu på morgonen (kl 4.00) slutade han svälja. Jag får ingen mat in i honom. Men så klart ge jag inte upp. Vi försöker i alla fall.

Däremot är mysstunden med matte en sak som han gillar. och när jag undra mig om vi ska äta mat från Peru då bli han glad och rör lite på nosen.  Om 15 minuter öppnar veterinären och jag vet en som redan sitter med telefonen bredvid sig.

Flickorna är snälle och lämna honom i fred. Inte längre någon överfall när han kommer tillbaka. Han får ju det goda cc och flickorna ville också ha. De hälsar på honom ibland, men på något sätt vet de att han är mycket sjuk. Vikten rasade under natten trots stödmattningen jättemycket. Nej, dagen börjar inte roligt!

Killen är som vanligt, han äter bara inte själv

I morse tyckte jag att Antonios var lite trög med att kommer till frukosten. och de sista dagarna gaggade han faktiskt på ingenting när jag tänkte efter. Sistnämnda kändes inte als bra. Vikten rund 1 kg, precis som vanligt. Maten från Peru tyckte han om som vanligt, men jag tyckte att något fattades. Och precis mot kvällen lagom  när veterinären stängdes började han nyser 2 gånger och kröp ihop i ett hörn.

Och där sitter han nu. Ensam och blängde bara på den dumma matte. Killen vill ha det lugnt och jag tycker inte det. Nej, han har kvalificerat sig på special behandlingen. Viktkontroll, värme och de dumma cc. Det smaka inte gott och varför ska man äta när man mår dålig. Mattes hälsoföredrag fick han höra redan 2 gånger och är inte ett dug intresserat. Vem är intresserat av marsvins matsmältningssystem? Vad är det bra för?

Antonios är den första här som inte vill ha musik när vi sitter och äta. Mer eller mindre frivillig från hans sida. Han bor i extra buren som är öppet med en mysrulle och damerna kan komma in till honom om de vill eller inte är för lat.

Själv fundera jag varför alltid killarna bli sjuk när de är rund 4 år gammal här. Det känns sorgligt och väldig tråkig. Det är en sorgligt dag och det bli inte bättre när jag tänker på mina jobbtider. Samtidigt är Toni ju korkad som vanligt. han valde den sämsta tiden som man kan bli sjuk.  Så egentligen är han som vanligt, han äter bara inte själv.

Det luktar så gott här hemma eller utflykt utan oss

Det finns olika sorters utflykter. Det finns sådana som bara den 2beniga familjen gör. Det finns utflykter som vi får följa med på, det finns sådana som vi måste följa med på. Det finns utflykter som man åker bil eller vandrar iväg.

Igår var det en utflykt som 2ben gjorde med bil. Tack och lov utan oss! Men när de kom hem! En helt underbar lukt omgav lillhusse som sprang genom lägenheten med sina knallgula arbetshandskar.

Och sen, sen kom matte med en stor svart sopsäck full med den underbar lukten av ängens guld. Och ja det var till oss. Visst smakar ingenting bättre än hö. Hö som är nyslaget och har precis kommit hem från bonden. Lördagsgodis på hög nivå.

Ni får såklart också lite vardagsskvaller. Utan hö. Maja hoppar på taket, Tabea har börjat slicka på mattes hand. Vi vet inte vem som var mest chockad. Antonios provsmakade sten och tappade en tand. Marias päls växer och nyskördat hö är det bästa vi vet.

Och det där höet gör många glada. Våra magar och lillhusse som klättrade runt i ladan. Åh det där höet. Vi kunde fylla hela bloggen med hö. Men jag tror vi slutar för idag. Till sist har vi en härlig bild med hö och lillhusse. Visst är hö gott?

Plan Z

Nästan hela familjen var/ är sjuk med olika sjukdomar. 2/3 är förkyld och 1/3 var magsjuk. Alla är trötta och vi göra bara det som är nödvändigt. Klippa klor är tyvärr nödvändigt och att städa kisshörnan i buren. Men städa hela buren tyckte vi kunde väntar ett par dagar.  Och det inkl öppna fönstren skulle vi inte har gjort. Tonis kära lilla söta flygande husdjur har kommit tillbaka. Jag spenderade en kväll med sanering och nu hoppas vi på det bästa.

Plan c är att köra flyttlastet till inte vet jag bara ut härifrån och sen öppna fönster och frysa ut allihopa inkl insektsmedel. Sen städpass med kokhet vatten och förhoppningsvis blir vi av med dem.

Om det inte funkar har vi plan K, som  vitlök (Knoblauch på tyska). Mycket Knoblauch!!!  Plan Z är att vi måste bygga en ny bur. Och nej det vill jag inte. Killen som har ansvar för att det är kaos sitter just nu på taket och äter på buren. Han ser väldigt oskyldig ut och förstår inte varför den goda maten hela tiden försvinner.

Hans enda kommentar till städorgien igår? Jo han började gnaga på sopborsten. Varför ville vi ha honom tillbaka? Skulle han ha flyttad hem igen om jag visste vad som väntar oss? Bara för den som inte kommer ihåg: 3 hängmattor och minst 4 mattor har han förstört (tuggat sönder).  Vi fick byta golvmatta i buren och använder extra mycket kuttspån nu för tiden. Hus, plast, sandpapper på trappan, handdukar, mysgrejer och en transportbox blev förstörda. Och nu eventuellt en hel bur om vi har otur. Inkl att han blir 20 år minst.

Jag är förtvivlad och ovan nämnda frågor dyker upp ibland. Och sen kommer kvällen. Man tittar in i buren och då sitter han och väntar. Jag böjer med ner och viskar " ska vi äta mat från Peru?"  Toni börjar trampa med framtassarna, huvudet flyger bakåt och hela marsvinet vibrerar av glädje. "Heja huvudrätten!" och sen är det bara tid för att klia under hakan och jag vet en sak. Plan K hoppar vi över och trots allt är det så skönt att ha honom här.  Vår älskade lilla Antonios. Och jag hoppas för hans skull att han aldrig får ont i magen.

Främmande röster

Då går man förbi arbetsrummet på kvällen och hör väldig konstiga ljud därifrån. Normalt känner jag igen alla marsvin vid sin röst. Men den där djupa rrrrrrrrrrrrrr. Aldrig hört förut och så tände jag lampan och kikade jag in. Då sitter en Antonios på Klara och låter.  Sist när han uppvaktade någon var han 5 veckor och uppvaktade Sune Raket. Det var strax innan Antonios måste flytta eftersom vi hade ingen plats för honom. Men han kom ju hem igen och livrädd för allt och alla.

När han var rund 3år lyckades han kommer bort från sin rädsla angående Lillhusse. Det tog bara 2 år. Och nu upptäckte han varför vi behöver en kastrat. Hoppas det håller sig och förhoppningsvis ta han hand om den flickan som honom behöver mest.

Kan man tänka sig att han kan verkligen uppvakta någon och den där djupa röst?  Och varifrån kommer i so fall den där rösten. Kan ett marsvin kommer in i målbrott?