Under natten fortsatte stödmattningen varje tredje timme. Antonios
känner sig störd, illa behandlad och vill inte. Nu på morgonen (kl 4.00)
slutade han svälja. Jag får ingen mat in i honom. Men så klart ge jag inte upp.
Vi försöker i alla fall.
Däremot är mysstunden med matte en sak som han gillar. och
när jag undra mig om vi ska äta mat från Peru då bli han glad och rör lite på
nosen. Om 15 minuter öppnar veterinären
och jag vet en som redan sitter med telefonen bredvid sig.
Flickorna är snälle och lämna honom i fred. Inte längre
någon överfall när han kommer tillbaka. Han får ju det goda cc och flickorna
ville också ha. De hälsar på honom ibland, men på något sätt vet de att han är
mycket sjuk. Vikten rasade under natten trots stödmattningen jättemycket. Nej,
dagen börjar inte roligt!
STOR tröstkram <3 <3
SvaraRadera