Vita hajen fyller år

När Sune sitter på stenen bredvid dörren och väntar på mat ser man ofta bara ena hälften av ansiktet. Om man tittar på hans mungipa då kommer man att tänka på vita hajen. Sune är bara mycket trevligare! Till exempel lämnar han mycket plats till resten bredvid gallret. Dom kan nämligen skrika efter mat och det kan inte han.

I onsdags fyllde han år. Oj vilken kalas det blev. Först fanns det som vanligt tårta till hela gänget. Jag tänkte att det skulle räcka till alla men en av damerna hade lite problem med hörsel. En andra dam hade ett helt annat problem. Hon hittade inget ätbart. Vilken tur att det fanns knäckebröd. Jag såg bara ett litet vitt/brunt streck och en skiva knäckebröd som försvann under sängen. Jaså tänkte jag bra att hela rummet är Klara-anpassat. Knäckebröd tog jag tillbaka eftersom jag inte vill att hon äter knäckebröd. Det tyckte hon inte om.

Sune däremot åt med god aptit och han gjorde det vad han bruka göra. Han uppvaktade tårtan. Tyvärr reagerade den inte som han ville. Det störde honom inte alls, det fanns ju 5 tanter som satt bredvid honom. Maja till exempel och hon vill ju alltid. Inte den här gången eftersom hon kände sig så pass pigg att hon har börjat använda klättertornen igen.  

I morgon åker föresten hela gänget plus 5 omplaceringsmarsvin till Stockholm. För 2 veckor sedan kom Bella och Lizzy hit och i morgon kl 9.00 kommer 3 till. Jag kommer ihåg sist när jag funderade hur vi skulle transportera 9 marsvin och nu har vi 11 stycken. Jag känner mig lugn den här gången eftersom jag vet ju att det finns plats. Jag bli bara lite orolig om vi får plats till våra väskor eftersom vi ska till Sälen nästa vecka. Men den där grejen med att behöva kläder är väl total onödig eller hur?