Historien om en vattenflaska

Wilda flyttar ibland in i hölådan och myser. Men den står på golvet och där finns ju ingen vattenflaska. Efter funderingar och exakt planering tänkte jag att våga mig in i djuraffären. Jag skulle ta flaskan och nästan springa ut igen. Bra tänkt, men så blev det inte. Dom hade ändrat lite i affären och i stället för dom tråkiga burarna såg jag en vit vägg. Bra tänkte jag och blev nyfiken. Men några burar fanns kvar. Jag vänder mig om och ville gå. Då hörde jag en röst som är väldigt missnöjd med situationen. Den där rösten blir ju till och med högre än Wilda!

Den där tanken var ett misstag. Eftersom jag måste ju kolla upp vad det var. I en liten bur satt en hona (står på skylten) och skrek. Jag gick till kassan och tänkte nej jag vill inte, men då frågade personalen mig, eftersom dom såg ju att jag tittade på henne. Tja och jag kunde inte säga nej. Personalen kollade upp (jag tittade över axeln) vad det var. Jag försökte vara lugn. Jo en fint liten tjej. Jag såg det också men eftersom jag fick sätta henne in i lådan kollade jag en gång till. Antonia var missnöjd med situationen. Och sen åkte vi hem. Jag kollade upp henne en gång till! Då smet hon. Lucia som ett skott över staketet och kolla upp vad det var som hoppade runt utanför staketet. Resten följer så småningom efter.  Emellan kollade jag upp damen en gång till först och främst om hon mår bra. Fortfarande en tjej. På kvällen skulle Toni få den stora hälsokontrollen och då presenterade damen mig en kroppsdel som hon definitiv inte visade upp innan.

Jag stirrade på henne. Att det måste hända mig! Jag som kollade ju 4 gånger under dagen! Och nu? Sen tittade jag på Sune R som var förälskad, på mina 5 tanter som tyckte om den där lilla pricken och sen tänkte jag katastrof. Jag/vi grubblade, av Antonia blev Antonius och sen hittade vi en lösning. Det finns ju kastration. Från Tyskland vet jag ju hur det går till. Om han blir kastrerad som liten kan han stanna hos oss.  Jag läste lite om kastration (tyvärr på tyska) och sen var det bestämt. Gammal nog var han, vikt stämde också och han var pigg.

På lördag morgon ringde jag till veterinären. Under dagen lärde jag mig vad kastration i Sverige betyder. Och jag tyckte att vi bor i fel land alternativt i fel stad. Från Skåne kan man nämligen ta färjan till Tyskland! Då har man en liten kille som har fantastiska kompisar, ett fantastiskt hem och kan ändå inte stannar.  Just nu sitter han ensam och alla hälsar på några gånger om dagen. Lucia när hon vill och resten när jag öppnar gallret så att dom kan gå till Tonis bur.

Sune R gömmer sig bakom kutterspånen och Toni gör röstträning med Sune R. Vilken Duo! Om Toni stannar länge då lär Sune sig nya toner! Igår kväll kom han faktiskt entusiastiskt  skrikande ner på trappan. Nya toner ur Sune Rs mun! Vad roligt! Sen satt han chockerad bredvid buringången. Han är inte van att han kan mer än rrrrrrrrrrrrr. 

Toni däremot pratar och pratar. Helst ville han vara med resten men det går tyvärr inte. Det finns i alla fall en bra sak mitt i allt. Jag är glad att en tjej blev räddad från en oönskad dräktighet.  Nämligen den tjejen som Toni kanske skulle ha flyttat dit. Och jag ska beställa vattenflaskan över nätet eller nästa gången när vi är i Sundsvall då går jag till arken! Och vet ni vad jag måste göra på måndag? Då ringer jag till Agria och ändrar försäkringen!