Jag och extra-maten

Lucia får lite kligröt varje dag. Historien med hennes cystor och veterinären hoppar vi över. Matte är lite trött på det. Just nu följer vi veterinärens råd och ger Lucia ett bra liv så länge hon orkar med alternativ till hösten. Det där med hösten har matte kommit på själv. Vi letar efter en semesterplats hos någon som kan ta med Lucia till Wildas veterinär och någon som kan ge Lucia vård efter operationen. Att åka 300 km (enkel resa) när man har en lillhusse funkar tyvärr inte. Men vi tycker om lillhusse. Till och med jag!  Jag varken svimmar eller gömmer mig  nuförtiden.

Ok och nu tillbaka till extra maten. Det är förresten i skrivande stund snart dags för det. Alltså: Lucia äter så mycket hon orkar. Sen kommer tant Maja som äter så mycket hon orkar. Hon är gammal och då blir det också bra med kligröt. Oj vad jag längtar efter att bli gammal, för att då får man tydligen äta så mycket man vill.

Sen när damerna är klara får fotfolket som inte är för tjocka resterna. Det är alltså Tabea och jag. Matte ställer tallriken på hustaket så att vi ska kunna äta i fred. Sen kommer den delen som gör mig alldeles unik: Jag äter och äter och letar och letar tills jag ramlar ner från taket. Om man plockar mig ner från taket för tidigt, alltså innan jag ramlar, blir jag förvirrad. Om tallriken ramlar ner och inte jag, blir jag förvirrad. Och nej, jag är inte korkad. Jag är helt enkelt bara jag!!!

kram

Antonios