söndag 13 maj 2012

Lugninflammation


Jaså då åker man till jobbet och när man kommer hem på eftermiddagen har Sune R en ny överraskning till mig. Han låter en hel del upptäckte jag på kvällen. Typiskt det är lördag kväll och ni vet ju alla hur lätt man hittar en veterinär på lördag kväll. Jag upptäckte återigen hur bra det är med ett husapotek till marsvin. Baytril har jag nämligen också hemma. Det räcker i alla fall tills i morgon. Bra jag skulle ju ringa till Sune R:s veterinär. Sune R känner sig tydligt besvärad av mig och att mata honom igår var jättejobbigt. Jag gav upp efter 8 ml tror jag. Det är viktigt att han andas lugnt och inte hetsar upp sig tyckte jag. Kl 22.00 gick det lättare att mata honom. Tyvärr tappar han vikt och i morse lät han återigen hemskt. Jag är helt övertygad att han hörde väckarklockan och gömde sig. Tanterna var nämligen också uppe och väntade på mat.

Sune R gömde sig i transportboxen och jag måste bara gå efter hans andning. Den lät hemskt tyckte jag. AB och CC till frukosten blev det för honom. Jag studsade tillbaka till sängen och väcktes av ett telefonsamtal. Nyvaken, chockad att det var redan matdags igen det är en dålig kombination. Nu ska jag jobba natt istället för kväll imorgon. Det är ju bra för stödmatningen, men för min sömn är det dåligt. Det sista vad jag gör att mata Sune R. Min man tar honom kl 22.00; kl 02.00 och kl 6.00. Jag tar över när jag kommer hem. Matning och samtal med veterinären. Sova? Glöm det! En hopplös situation?

Nej absolut inte!!! Sune R mår inte bra. Han behöver hjälp. När han sitter framför mig och tittar på mig med stora ögon, då vill jag helst gråta. Jag förstår honom så väl och jag har sagt säkert 100 gånger förlåt att jag tvingar honom att äta. Jag ber honom att inte ge upp, att kämpa och för allt att äta. Tanterna behöver honom och jag tycker så mycket om honom. Vi har vilopauser på min axel, lyssnar på solosånger av en kvinnligt sångerska . Jag kryper runt på uteplatsen mitt i regnvädret under bordet eftersom där finns torrt maskros. Jag berättar hela matsmältningssystem för honom. Nej jag ge inte upp! Det kan han glömma! Samtidigt får han bestämma vad han vill och jag försöker vara lyhörd.  Han får sitta på axeln och klaga, torka munnen på mitt hår och djupt i mig vet jag att han vet att jag gör all det här för att jag tycker så mycket om honom.

Hur jag vet det? Jag har matat marsvin hur många gånger som helst och jag ser det på hans blick, att han inte strävar mot mig på riktig (jag hade brottningsmatch med Maja när hon var sjuk). Han sitter där och vi försöker göra det bästa av situationen. Det enda som han verkligen hatar och börja brottas är att torka munnen efter maten. Så vi struntar nästan i det. Lite försöker jag ändå men annars får han vandra runt med CC på hakan. Så jag vet hur han ser ut när han brottas. Dessutom kommenterar han varje steg när han gå tillbaka till buren och ibland kommer han tillbaka och nosar på min hand. Tack matte för allt vad du gör!


4 kommentarer:

  1. Älskade raraste Sune R. Du är ju en kämpe som tar hand om en hel flock med viljestarka tanter, inte ska du bli däckad av en lunginflammation. Kämpa på tillsammans med matte och husse. Vi här på Kringelkroken hejar på och håller tassar. Lilla Bu tycker inte heller om att man torkar hennes haka, men om man lägger ett mjukt papper under hakan när man har ätit, så kan matte säga "hakan" när hon tar tag i båda ändarna och drar den snabbt uppåt så att den sveper upp under hakan och lyfter den mot taken. Då sveps det mesta av på pappret och det går snabbt. det fungerar för oss, kanske för er...

    SvaraRadera
  2. Ooooh nein, Sune. Was machst du denn für Sachen. Werd bloß bald wieder gesund. Wir vermissen dich im Forum.

    Herzlich Wuzzchen-Nanny aus dem Meerschweinforum.

    P.S. hier sind alle Daumen und Pfötchen gedrückt.

    SvaraRadera
  3. Hallo Petra, wenn du das liest. Ich hab jetzt nur soviel verstanden, Sune hat eine Lungenentzündung. Der arme kleine Kerl. Leider funktioniert das blöde Übersetzungprogramm nicht so gut und schwedisch kann ich nicht. Kannst du uns, falls du Zeit hast, mal kurz im Meerschweinforum auf dem Laufenden halten. Drück den kleinen Kämpfer mal, dass er es schafft. Mir sind eben echt fast die Tränen gekommen.

    Liebe Grüße und ich denke an euch.

    Doris (die Wuzzchen-Nanny) aus Deutschland.

    SvaraRadera