Ett gott nytt marsvinsår?

Jag vet inte, jag vet bara en sak som kommer kanske att hända det här året. I alla fall när jag titta på marsvinen.  Jag gick ju ner med stödmaten till Wilda. Att ta bort den helt och hålet funkar inte, då tappar hon vikt direkt. Allt som man kunde kolla upp på henne blev också kollat. Och jag vet hur det ska sluta med henne.  Wilda är som vanligt, går vilse, skriker och ligger i vägen. Tyvärr sover hon också mycket och jag känner helt enkelt vart vi är på väg. Wilda och jag vi vet båda vart vi är på väg. Vi hade ett långt samtal och som vanligt är det Wilda som får bestämma.  Jag bad henne bara om 2 saker. Att hon ska säga till när det är dags och att hon väntar till våren. Men om hon tycker att hon vill gå nu, så får hon. Som sagt Hon får bestämma. Det låter sorgligt och jag är lite rädd och jag hoppas verkligen att jag har fel. Tyvärr stämmer mina känslor ofta. I alla fall gör vi allt för lilla damen och hon stormtrivs med att bestämma över oss. Wilda är kreativ och bortskämd. Det sistnämnda märkte jag när jag hade över 39 feber och min man skulle stödmata henne. Wilda lyckades faktiskt att jag fick dåligt samvete och ställde upp som hennes betjänare igen.  Duktig flicka!

Lucia däremot älskar min väckarklocka. När den börjar kvittra är det dags för henne att gå hem. Det betyder att hon hoppar över staketet och vandrar tillbaka till buren. Där sitter hon framför buren och ser oskyldig ut. Och om ni tror det är bara klockan som kvittrar, så kan jag förkunna med stor glädje att Lucia också kan det. När vi fick besök av Dagmar då hade vi en liten undulat i marsvinsrummet. Lucia tyckte att det var otäckt och hon trivdes inte med situationen. Då började hon direkt. Nyårsnatten däremot tyckte hon om. Till och med Klara vandrade runt utanför buren.  Matte var nämligen vaken och kanske kommer hon med frukost lite tidigare. Eller bättre med ett litet mellanmål kl. 12 på natten.  Varför annars är matte uppe mitt i natten?