Idag ville jag berätta en historia. Det var den 18. December och en helt vanlig morgon. Jag gick upp och åt frukost som vanligt. Efter frukosten vandrade jag till datorn. Kanske fanns det något nytt i Jennys Blogg, vem vet? Jo det fanns ett nytt inlägg, men det var annorlunda än jag hade väntat. ”Jenny är död” läser jag. En, två, tre gånger läser jag den raden och begriper ingenting. Tårarna började rinna. Hon var ju inte gammal bara 6 år. Dagen innan charmade hon alla som hon träffade på en forumsträff.
Jag fick aldrig träffa henne, men jag hörde så mycket om henne. Jenny var Jenny. Hon såg ut som ett marsvin, men annars… Hon var det enda marsvin som jag kände med 2 bostäder. Hennes huvudbostad var skrivbordet (hennes matte säger tvärtom men varje gång när jag frågade efter henne satt hon på skrivbordet) och andra bostaden var hos fotfolket, alltså bland dom andra marsvinen.
Det finns så mycket att berätta om henne och jag vet inte vart jag ska börja. Jag misstänker att Jenny kan man helt enkelt inte beskriva. Vem sitter i transportboxen på väg till veterinären och pruttar hela vägen? Vem använder sina fötter bara när det är absolut nödvändig? Vem driver marsvinsvakterna till vansinne eftersom dom inte förstår vad man vill? Vem vägrar att gå ut på gräsmattan eftersom man blev biten av en myra? Vem fixar strömavbrott i lägenheten? Japp all det är Jenny och mycket mer. Hon var och är en väldig speciell dam, till exempel tipsade Jenny Wilda om elefanterna.
Och efter allt vad jag har läst om henne var säkert en av de första sakerna som hon gjorde på regnbågssängen att jaga ut vår stackars Carl-Gustav från sin älskade Blimp och sen fixade hon sig massvis med fotfolk. Och precis som hon lyckades här, så har hon säkert folk omkring sig som gör allt åt henne . Och till sist här kommer Jennys Blogg:
http://meerschwein-jenny.blogspot.com/
Vilken härlig tant Jenny verkade vara. Nu kan jag, som sagt, inte ett ljud tyska så jag kunde inte läsa hennes blogg, men jag ser ju på bilderna att det var en STOOOOR själ i en liten kropp. Sorgligt att våra små älsklingar har så korta liv.
SvaraRadera