Idag hamnade jag av misstag på 3: våningen. Det var nämligen
fortfarande mörkt när jag vandrade runt i buren. När det blev ljus såg jag var
jag hamnade. Matte upptäckte i morse 4 glada tanter och ett marsvin som inte rörde
sig. Fy vad högt det var. Jag satt där och hon fick fånga in mig utan problem.
Hur kan man bo så högt uppe och dessutom fortfarande röra sig? Det tog nästan en
halv dag tills jag vågade mig upp igen. Den här gången i tryggt avstånd till
gallret! Jag kan föresten klättra upp trappan mellan 2: och 3: våningen! Den
första trappan klarar jag fortfarande inte utan hjälp. Samma sak är det med att
gå ner. Men matte hittade en lösning! Några gånger per dag sätter hon mig helt
enkelt ner på golvet. En timme senare hjälper hon mig upp på 2: våning.
Men slut nu med mina brister. Jag vill också klaga lite. I
morse gick jag förbi fänkål, paprika, zucchini och selleri. När jag kom till
matskålen var den tom. Ingen frukost till oss. Annars trivs jag bra. Jag blir
modigare säger matte och jag kollade upp allt man bara kunde kolla upp. Nerkissad
blev jag också. Allt i allt trivs jag här tror jag.
Kom fram under höet du fegis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar