God dag kära vänner

Jag heter Antonios Vattenflaska och är äntligen hemma. Hela cirkusen med att flytta ihop får faktiskt Monica berätta. Hon var nämligen med! Varför ska jag anstränga mig, när det finns någon annan i närheten (för Sverige är 300 km inte långt bort!) som kan göra det åt mig? Förhoppningsvis berättar hon inte att jag misslyckades med att motivera Wilda. Jag la mig tydligen bredvid henne eller nästan bredvid och sov….

Igår kväll satt jag som vanligt ihop med tanterna och då började något förskräckligt. Först skällde Märta, sen dök 2 konstiga personer upp. En av dem såg mer död än levande ut.  Tanterna berättade senare att det var mattes normaltillstånd när hon åker bil. I alla fall hamnade vi allihop i transportboxen och sen åkte vi helt enkelt hem. Jag har blivit tillräcklig vuxen att jag visste att man inte ska sitta i transportboxen och skrika. Tydligen hade jag gjort det sist när vi åkte bil.

Matte kröp ur bilen och började bygga upp extraburen. När hon var klart med den tittade hon på mig och sade, ja men ni bodde ju redan ihop några dagar. Så jag fick hoppa in i hagen med resten. Snabbt som en blixt försvann jag under sängen. Resten gömde sig också. Men efter 15 minuter undersökte jag rummet och mattes hand. Sen gjorde jag ett glädjeskutt och hon gick och lade sig.

I morse kom något mystiskt krypande till oss in i rummet. Matte ska till jobbet och hann inte sova ut åksjuktabletten. I alla fall hade vi en konstig morgon. Den såg ut så här:

Jag: förvirrad eftersom Wilda kastade sig över matte

Wilda: förvirrad eftersom jag var/är rädd för matte

Klara: arg eftersom jag tydligen satt på hennes älsklingsplats

Lucia: jag hade mina behov

Maja: chockerad eftersom hon tydligen saknade en trappa (ingen aning vad det är)

Nu på kvällskvisten har jag lärt mig vad städning betyder (man överlever när man trampar på golvet när det inte finns någon mattan där), vad man kan göra med en tjej (man kan bära runt henne på sin rygg), vet hur jag kommer till kvällsmaten utan att anstränga mig för mycket (man tar Klaras mat )och Wilda tycker om mig!

Ja och resten av baletten, alltså klättra upp för en trappa, hämta gurka ut handen, gå till maten direkt när matte ger matsignalen ok matsignalen måste jag också lära mig. I alla fall resten lär jag mig imorgon eller kanske om några dagar. Jag får se hur jag gör. Jag är flexibel.