När jag träffade Klara första gången hade hon tyvärr inte så mycket tur som sin syster. Klara blev nämligen upplockat av expediten och han var väldig hårdhänt. Klara försökte till och med rymma. Hennes rädsla och panik ser jag fortfarande framför mig. När vi kom hem sprang hon under buren. Hennes syster Lucia blev utplockad av mig och hon är inte als lika rädd.
Nu har det gott ett och ett halvt år. Fortfarande springer hon när man bara vissa sig i dörröppningen. Att hämta gurka ut handen känns hemsk och hon springer med varje bit som hon får långt in i buren. Men hon törs nu att hämtar gurka! Den gången som jag får klappa henne kan jag räkna på en hand. Ändå tycker jag mycket om vår lilla tjej. Hon är den levande bevis att marsvin ha ett bra minne. Att sitter på knä hos matte går bra. Men först måste man bli upplockat. Nej händerna tycker hon inte om.
När det gäller mat finns det direkt bredvid gallret en plats som hon kan gömmer sig under. Så kan hon sitta med sina kompisar och tigga om mat. Man kan säga att marsvinsburen och rummet är specialanpassad till henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar