Lucia är en liten pälsboll som inte är ett dugg intresserad av oss. Varför ska jag lyssna på matte? Livet är mycket roligare om jag inte gör det. Att stå med framfötterna på staketet och dessutom titta på matte som står bredvid dörren är bara kul. Att göra tvärsemot vad matte säger är ännu roligare! Det hela såg ut ungefär så här:
Lucia: Står där med fötterna på kanten
Matte: Lucia är du säkert på det här?
Lucia: Hänger en fot över kanten
Matte: Lucia vet du vad du gör? Du ska inte hoppa över staketet
Lucia: Tittar på matte
Matte: Glöm det vad du vill göra
Lucia: Gör sig bered att springa
Matte: Springer till Lucia och skicka henne till buren
Lucia: Vänta 5 minut innan hon går tillbaka och hoppar
Om vi tar bort stenen kan Sune bryta sig ut. Om vi tar bort huset blir Klara rädd. Rummet är ju anpassat till henne. Kanske skulle vi skicka i väg Lucia? Men vem skulle klara av henne? Nej hon får väl ha det roligt och vi sätter en extra spånskiva framför dörren så att hon inte kan smyga ut i resten av bostaden. Men ni skulle se hennes elegans när hon hoppar. Jag beundrar henne för det. Lite av den elegansen skulle jag gärna ha av henne.
Och nu kommer vi till hennes syster: Klara. Klara har det verkligen inte lätt. En matte som funderar att ta bort hennes tillflyktsplats, hennes rädslor och till sist problemet med maten. Därför är hon så ”mager”. Hur ofta spanar hon på maten och bestämmer sig, att det verkligen är ingenting som hon kan äta. Hon börjar ser ut som en bulldozer och då vet man att nu är det kris. Vilken lycka när hon äntligen hittar någonting att äta. Klara kan dessutom vara lite hjälpsam. Just nu vet hon ju att alla ska vara i buren, så sist försökte hon att få in Herr Tesked (skeden från Wildas matskål med critical care) in i buren. Det gick inte så bra, men hon kom halva vägen. Först störde Sune R henne, sen störde Lucia henne och till sist blev matte rädd om hennes tänder och tog skeden. Tack och lov verkar det så att det finns flera kvällar som hon kan träna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar