Dagen började med en tidig frukost och sen såg vi matte springa runt med en transportbox. Alla vet ju att Wilda var kvällas stjärna sist och Sune R den perfekta sällskapsdamen. Vilken överraskning att jag (Lucia) hamnade i transportboxen. Jag var så sur att jag hade ett litet slagsmål med Wilda innan jag bestämde mig för att resa vidare under kudden som vi hade i transportboxen. Dessutom hade vi det jätteroligt med leken ”kasta snabbt så mycket hö som mögligt ur transportboxen” Det tyckte husse inte om så vi stannade strax efter Gävle på en parkeringsplats. Där blev vi tillsagda att sätta oss ovanpå kudden i stället för under den och vi fick halva höet tillbaka i transportboxen. Matte upptäckte att hon hade glömt en t-shirt under Polotröjan… Så hon blev bara av-höad. När vi lämnade parkeringsplatsen såg vi 2 hö-högar (vänster och höger) på den platsen var bilen stannade.
Efter 3 timmar bilresa var vi äntligen framme. Wilda fick sin taxi och sen träffade hon en snäll person som undersökte henne från tand till tå eller sånt. Jag var inte med, eftersom jag gömde mig i transportboxen. Jag hörde bara att Wilda upptog sina gamla kunskaper. Boxning, klaga och den här gången tand och halskontroll. Sen vet jag inte mer eftersom Wilda försvann. Jag såg bara att matte och husse städade efter Wilda. Jag säger bara 1 liter vatten på bordet under Wildas tält! Wilda var produktiv!
Ja det var jag (Wilda), men det hjälpte inte. Den där människan tog mig till ett annat rum som såg konstigt ut. Där var jag ensam utan Lucia och matte. Dom tog ett blodprov och jag blev röntgad. Efter det ringde dom matte och berättade att jag var stenrik och att veterinären ville ha min urinsten. Matte stod i en bokhandel när dom ringde och hade precis lugnat ner sig efter hon hade lämnat mig. I alla fall fick jag en en mask på näsan. Sen vet jag ingenting längre bara att jag vaknade bredvid en värmekudde i en transportbox. Jag hade ont, men dom gav mig smärtmedel. Alla har varit så snälla mot mig. Matte var förstås orolig och kom som ett skott när dom sa att jag var vaken.
Det var så skönt att komma tillbaka till Lucia. Efter 100km på hemvägen hade vi slagsmål och vi lekte samma lek som i morse. Jag hörde också att matte sa att vi väntar på några svar från provtagningen och att jag måste äta. Så vi hade lite extra slagsmål, så att husse skulle köra snabbare. Vi ville nämligen vara hemma när det var matdags.
Vi hann nästan eftersom det finns en järnvägg i närheten och bommen var nerfälld. Så vi väntade 5 minut på SJ. Fantastiskt så kunde vi kasta ut lite mer hö. Jo och hemma igen försvann jag (Wilda) i matskålen och jag (Lucia) gömde mig. Nej vi måste först smälta den här dagen. Ja visste inte matte att den skulle bli så konstig med en lång resa, främmande och att jag blev av med min urinsten. Tror ni att jag har en chans att får den tillbaka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar