Man kan uppleva mycket när man reser!

Då var det söndag morgon och vi skulle ge oss i väg. Lucia tyckte det var tråkig att resa och så fick vi leka ”letar efter Lucia”. Men vi hittade henne till sist. Väldig frustrerad stapplade hon in i transportboxen.  Men sen var det ok för henne trodde jag.

Antonios däremot var missnöjd över allt. Bilen, lådan, oss och inte vet jag vad allt.  Och om han var missnöjd, fick vi alla höra det!  Väldigt praktiskt när han börjar skrika efter att bilen började röra sig. Bra att bara 300 km låg framför oss…

Men jag fick tyst på honom till sist. Tyvärr försökte han då klättra ut ur lådan. Och så gick det halva vägen. Då hände nämligen något nytt. Hon lyckades ta några armhävningar och lämnar lådan. Jag fångade in Antonios, han skrek. Tacksam var jag i alla fall att han upptäckte sina nya kunskaper först i bilen och inte några dagar tidigare…

I alla fall han skrek eller försökte ta sig ut. Han klättrade ut andra, tredje, fjärde gången och jag satte honom tillbaka varje gång. Till vänster om mig försökte Sune R övertala sitt ressällskap att bära honom runt på ryggen, men hon ville inte.

Antonios var ute igen och jag tröttnade på honom. Han fick vara ute en stund. Först kissade han på min hand och sen lade han sig på en handduk på mina knä och sov tills vi var framme. Där spelade han snäll kille och satt lugnt och tyst i lådan.

Jag plockade upp alla tanter och Sune R. Wilda kom ut och började äta hö. Hemma skulle hon ha gått och lagt sig! Lucia reste som vanligt under kudden och dessutom var hon helt torr. Jag blev så glad över henne. Hon kollade upp vem det var som plockade ut henne. En ilsken blick. Jo det var den där dumma matte och sen satte hon i gång. Min räddning var att jag skulle visa M en sak på Lucias mage. Det är mycket som rinner ur ett ilsket marsvin som inte har kissat de senaste 3 timmarna!

Och i fall Lucia läser det här så kan jag bara säga att vi tycker om henne och det spelar ingen roll om hon försöker kissar på oss eller icke. Förhoppningsvis blir hemresan lite lugnare. Lucia får klättra ut själv här hemma eller jag sätter regnkläder på mig. Man vet ju aldrig med damen.