Nej tack!

Att bo ihop med Sune R är inte så lätt. Det kan jag lova. Först bli man uppjagad tidigt på morgonen och parkerad bredvid gallret. Sune R ville nämligen ha frukost och han kan inte skrika själv. Jo och på kvällen var Wilda brunstig och vi hade den här bilden i olika variationer!

Resten av oss var kloka och försvann när han började uppvakta Wilda. Jag försvann också men tyvärr i fel riktning. Så då satt jag på första parkett bakom transportboxen. Nej tack, jag är ähm var en oskyldig tant tills igår. Nu kan jag inte räkna, men om jag tittar på mina framtassar då kan man säga 2 gånger vänster fot och 2 gånger höger fot det skulle kunna passa. När dom var klara fick jag gå hem och vila.

Vilken tur att Wilda sov i hölådan i natt annars skulle vi inte ha en enda lugnt minut i buren. Men det hade vi egentligen inte. Han letade ju efter henne!
Hälsningar från en upprörd Klara