Sune R och hans tanter: Dag X

Väckarklockan exploderade kl 6.00. Husse tände allt vad man kunde tända i sovrummet, öppnade persienner och satte på musik. Matte kröp först under täcket och sen till vardagsrummet. Japp jag skulle få mat! När matte satt i fåtöljen upptäckte hon att hon glömde en sak – MIG!!!!

När vi var klara gick jag till andra frukosten med tanterna och matte plockade i ordning en stor väska. En timme senare åkte vi i väg. Den här gången blev jag inte bortglömd. Om resan kan jag bara säga att maten mellan Gävle och Söderhamn inte var bättre än hemma. Samma, gamla, vanliga gegga. Bara utsikten var bättre. Sol, E 4, vatten och Wilda med knallröda öron.

Äntligen framme träffade jag en ny veterinär och det var ok. Jag är ju van att träffa dom. Undersökningen kände jag också igen, utom röntgen! Men jag överlevde.. Dessutom blev jag röntgad utan narkos. Precis det vad matte sa hela tiden. Och jag fick en belöning efteråt. Gegga och min älsklingsdryck: Vatten med Bene Bac.

Matte såg förfärlig ut efter matten. Något som kallades blodsocker hade inte bara sjunkit till källaren, nej jag tror den hade sjunkit till Kina. Så jag stannade hos veterinären ensam med Wilda (Jag är en stor kille) och skickade matte till lunchen. För att matte inte skulle glömma mig och veta hur mycket jag älskar henne kissade jag ett stort hjärta på byxorna. Fullträff! Hon hade nämligen inget ombyte med sig.

Till ögonspecialisten gick jag föresten också själv. Matte åt ju lunch. Efter lunchen när matte och husse kom tillbaka pratade dom en stund med veterinären och sen åkte dom till närmaste ängen. Där sov matte en timme och jag sov också men hos veterinären. Veterinären sov inte, hon kollade mina tänder och letade efter felet. Lycka till, varför frågar dom inte bara mig? I alla fall tror alla att jag har en böld bakom ögat och nu får jag leva nerdrogad 3 veckor. Sen ska jag tillbaka till Sigtuna. Om vi har riktig tur måste vi först dit om 3 veckor, om vi har otur måste vi tillbaka nästa vecka. Det finns en medicin som bara veterinären kan ge mig. Och därför måste veterinären här uppe hjälpa till. Så det hela blir spännande.

På vägen hem stannade vi i Gävle Bro och jag fick gegga igen. Den här gången åt jag ¾ delen av maten själv ut sprutan och drack jättemycket vatten. Wilda kastade sig över vattenflaskan som en galning. Hon var så törstig. När vi kom till veterinären ville hon inte dricka och sen gick det inte. Först kan man inte sätta fast flaskan på transportboxen och sen är den där iden med en vattenskål en dålig ide. Vi vet jag hur Wilda är och risken att hon drunknar i skålen är för stor. Vem var det som ramlade sist in CC skålen?

jag är klar