Lugninflammation

Jaså då åker man till jobbet och när man kommer hem på eftermiddagen har Sune R en ny överraskning till mig. Han låter en hel del upptäckte jag på kvällen. Typiskt det är lördag kväll och ni vet ju alla hur lätt man hittar en veterinär på lördag kväll. Jag upptäckte återigen hur bra det är med ett husapotek till marsvin. Baytril har jag nämligen också hemma. Det räcker i alla fall tills i morgon. Bra jag skulle ju ringa till Sune R:s veterinär. Sune R känner sig tydligt besvärad av mig och att mata honom igår var jättejobbigt. Jag gav upp efter 8 ml tror jag. Det är viktigt att han andas lugnt och inte hetsar upp sig tyckte jag. Kl 22.00 gick det lättare att mata honom. Tyvärr tappar han vikt och i morse lät han återigen hemskt. Jag är helt övertygad att han hörde väckarklockan och gömde sig. Tanterna var nämligen också uppe och väntade på mat.

Sune R gömde sig i transportboxen och jag måste bara gå efter hans andning. Den lät hemskt tyckte jag. AB och CC till frukosten blev det för honom. Jag studsade tillbaka till sängen och väcktes av ett telefonsamtal. Nyvaken, chockad att det var redan matdags igen det är en dålig kombination. Nu ska jag jobba natt istället för kväll imorgon. Det är ju bra för stödmatningen, men för min sömn är det dåligt. Det sista vad jag gör att mata Sune R. Min man tar honom kl 22.00; kl 02.00 och kl 6.00. Jag tar över när jag kommer hem. Matning och samtal med veterinären. Sova? Glöm det! En hopplös situation?

Nej absolut inte!!! Sune R mår inte bra. Han behöver hjälp. När han sitter framför mig och tittar på mig med stora ögon, då vill jag helst gråta. Jag förstår honom så väl och jag har sagt säkert 100 gånger förlåt att jag tvingar honom att äta. Jag ber honom att inte ge upp, att kämpa och för allt att äta. Tanterna behöver honom och jag tycker så mycket om honom. Vi har vilopauser på min axel, lyssnar på solosånger av en kvinnligt sångerska . Jag kryper runt på uteplatsen mitt i regnvädret under bordet eftersom där finns torrt maskros. Jag berättar hela matsmältningssystem för honom. Nej jag ge inte upp! Det kan han glömma! Samtidigt får han bestämma vad han vill och jag försöker vara lyhörd.  Han får sitta på axeln och klaga, torka munnen på mitt hår och djupt i mig vet jag att han vet att jag gör all det här för att jag tycker så mycket om honom.

Hur jag vet det? Jag har matat marsvin hur många gånger som helst och jag ser det på hans blick, att han inte strävar mot mig på riktig (jag hade brottningsmatch med Maja när hon var sjuk). Han sitter där och vi försöker göra det bästa av situationen. Det enda som han verkligen hatar och börja brottas är att torka munnen efter maten. Så vi struntar nästan i det. Lite försöker jag ändå men annars får han vandra runt med CC på hakan. Så jag vet hur han ser ut när han brottas. Dessutom kommenterar han varje steg när han gå tillbaka till buren och ibland kommer han tillbaka och nosar på min hand. Tack matte för allt vad du gör!