Äntligen...

...har jag byggt upp Floras födelsedagspresent. Eller bättre sagt dom sista dagarna har jag väntat på att något marsvin sätter sig i.  Den första dagen har väl alla testat på sitt personliga vis. Wilda var först in i mattan och Lucia var först under mattan. och eftersom Lucia satt under  mattan, så gungade den väldigt mycket med  lilla Wilda och hon blev sjösjuk. Därefter vägrade Wilda att sätta sig i mattan. Lucia hoppade i och sov en liten stund.

Några timmar senare hörde jag en liten rrrrrrrrrrrrrrrr. oj tänkte jag, nu har Sune hittade vägen till hängmattan. Tyvärr såg han inte att Klara satt under hängmattan. Hon hörde Sune och rörde sig. Nu såg Sune bara mattan och han blev så glad. RRRRRRRRRRRR blev ändå högre ( han har faktiskt röstpotential) och rumpan dansade framför hängmattan. oj vad han blev förälskad. Synd att jag inte hade en kamera i närheten. Men nu har han lämnat sin stora kärlek eller begrep han att det är bättre med en marsvinstjej.