Wilda tror ju att hon har bra hörsel. Precis därför missar hon oftast halva maten. Vilken tur att det finns matte som väcker henne. Tyvärr är Wilda också lite äldre och hon får egentligen inte missa maten. Jag är nämligen rädd att hon tappar för mycket vikt. När ett marsvin blir äldre tappa dom ofta vikt och Wilda är ju 5 år. Jag har precis hittat lösningen. Elefanten! Dom hittade jag i Tyskland och varje gång när Wilda sitter på skrivbordet får hon en elefant. Elefanten är jättegott och Wilda älskar dom. Normalt tillhör dom bara Wilda eftersom jag inte hittade elefanter i Sverige. Igår testade jag om Maja har aptit på en elefant. Tyvärr var Maja redan i fas 3. Fas 1 är” jag skriker som en galning; fas 2 är ”jag spottar och biter matte; fas 3 är ”jag flyr!”
Jag kunde bara fånga in henne och vi gick tillbaka till buren. Jag glömde helt att jag hade Maja och Elefanten i handen. Men Wilda märkte det! Hon sprang till gallret som en skott och sen hade jag halva Wilda som hängde utanför buren. Med högra handen satte jag Maja i buren och med vänstra handen höll jag Wilda som nästan ramlade ut. Jag frågade om hon vill ha taxi men nej hon ville bara har sin elefant. Eftersom hela historien utspelades på 2: våningen hade jag inte så mycket val. Wilda krafsade på min hand (jag måste klippa klor hos henne) och nosen försökte också hjälpa till. Hon kom några centimeter till ut buren. Så hon fick sin elefant. Tja nu ville resten (utom Maja) också smaka på elefanten. Wilda stred om sin elefant men mot 4 galningar hade hon ingen chans. Hon skrek väldigt hög och jag hörde henne i sovrummet. Tja och om man hör henne där hörde man säkert henne också i trapphuset. Jag undrar vad grannen tänkte när dom hörde mitt i natten lilla Wilda som slåss. Hon är minst och har den största rösten. Och i morse föredrog Wilda skrivbordet. Då kan man sitta lugnt och i fred och äta sin elefant helt ensam. Vilken lyx!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar