Vi vill klaga!!

Vi, det är Sune R och Wilda. Där sitter vi i buren och vilar lite, och så kommer husse och sätter oss i transportboxen. Dessutom åkte han bil med oss. I alla fall en liten stund. Sen stannade vi och träffade matte. Jo och då såg jag (SuneR) var vi har hamnat. Mitt minne är nämligen bra ibland!

Jag bönföll Wilda att kolla upp mig om hon hittade några konstiga hål eller bölder men det gjorde hon inte. Samma sak gjorde jag också sen på henne. Jag upptäckte bara att hon är en tant. Innan jag kunde använda mina kunskaper kom matte och sa ”Taxi” Tack gode gud att det var Wilda som var kvällens stora stjärna. En tung sten föll från mitt hjärta. Ni hörde säkert jordbävningen?

I alla fall fick Wilda lämna transportboxen och hon fick träffa en ny människa. Hon klämde på Wildas mage och ställde massor av frågor om henne. Men vad gör man inte för en elefant? När elefanten var slut och hon hade klämt färdigt på Wilda fick Wilda komma tillbaka. Hon var lite upprörd och klagade hela tiden. Medan veterinären (så heter den personen) pratade med någon annan veterinär försökte Wilda övertala mig att byta plats med henne. Men det kunde hon glömma!

När veterinären kom tillbaka fick Wilda åka taxi igen och tänderna blev kollade. Dom var i alla fall gröna! Samma färg som allt hö Wilda hade i munnen. Men efter en liten stund och lite samtal med Wilda visade Wilda upp sina baktänder. Wilda kan 3 grejer samtidigt. Klaga! Boxa! Tandkontroll! När den där delen var avklarad skulle Wilda till röntgen. Jag (Sune R) orkade inte gå med henne dit. Så matte följde med. Med hjälp av 2 skivor gurkor gick det väl bra. Dom fick till och med en bild från Wilda på sidan.

Nu hade det ju gått över en timme sen vi kom hit. Wilda tyckte nu att hon kände veterinären bra och hon måste visa upp vad hon kan. Så hon hackade tänderna. Bra att matte var med och kunde förklara att Wilda måste kissa. Fint, hon kom till mig och kissade framför min näsa (ihhh), sen ville Wilda ut igen och hälsa på sin nya vän. Egentligen ville hon att jag följde med men jag vill inte. Jag ville bara hem.

Det blev föresten 2 fina bilder på Wilda! Dom ska bli undersökta och bedömda och sen vet vi förhoppningsviss vad Wilda har. Vi vet i alla fall vad hon inte har. Det är ju också bra. Dessutom hörde jag att veterinären undrade sig och jag var kastrerad eftersom jag bor ihop med 5 tanter. Jag blev jätterädd men matte sa att jag var det. Tack matte att du hjälpte till att jag slapp det också! Men vad betyder kastration egentligen? 

Nu är vi hemma igen och Wilda berättar för alla hur duktig hon har varit. Förhoppningsvis hämtar matte henne snart till skrivbordet, då kan hon tjata på matte. Jag satt ju med henne i transportboxen och då klagade hon också. Kvinnor!

Vi är faktiskt olika!

Hos oss börjar det med utseendet. Maja till exempel har lång päls, Wilda har lockig päls, Flora är brun, Sune R har svart päls och Lucia och Klara har kort päls. Men det är inte bara utseendet, vi har också olika temperament. Maja älskar att klättra och gnager på allt och för hennes skull finns det barnsäkringar i eluttaget. Matte tycker det är en dum ide att fixa sin päls där. För Klara finns så många gömställen att det inte är klokt och för Sune R finns 5 tanter. Wilda har sitt skrivbord och resten nöjer sig med buren och massor hö. Om det inte räcker så kan man i alla fall leta efter någon som man kan bråka med. Eller om man heter Lucia så kan man bita i mattes tår.

När det gäller maten så är vi också olika. Vårt största problem heter just nu Wilda. Hon äter med oss och hon står på sin älsklingsplats och tigger mat. Det finns bara en sak som matte inte tycker om. Wilda tapper nämligen vikt. Det är inte bra säger matte men vi gillar det! 3 eller 4 gånger om dagen får Wilda till skrivbordet. Där har hon en stor diskussion med matte. Matte säger att critical care är ätbar och Wilda ska äta det. Wilda provsmakar och tycker att kligröt är bättre. Till sist ger matte efter och Wilda får kligröt och en elefant till efterrätt. Sen får hon tälta en stund eller bättre hon måste tälta. Matte ville kolla hur hennes pluttarna ser ut.

Men nu kommer den här biten som vi tycker mest om! På kvällen går matte med kligröt till Wilda. Wilda sitter ofta på 2: våning och får kligröt. Jo och då skulle ni se hur olika vi är. Sune R försöker pressar sig genom en stängd dörr på 3: våning och om det inte funkar har han så bråttom att han ramlar på trappan. Lucia balanserar på ett rör, Flora sitter på taket och ramlar nästan på marken, Maja vet att matte ställer matskålen på golvet (hon är klok) och Klara klättrar på mattes hand! Hon är det oräddaste marsvinet i hela buren! Wilda däremot sitter under trappan. Det är en strategiskt viktig plats! När matte kommer med kligröt kommer vi inte förbi mattes hand. Det är orättvist! Men Wilda gillar det och njuter av gröten. Jo och när gröten är slut och matte har gått måste vi trösta Klara eftersom hon skäms över att har varit så påflugen.

Annars blev matte glad den här veckan över 3kg osaltat smör hos ICA. Mer fanns inte där, men det är en bra början. Hon började nämligen igår med den första sorten julkakor. De står just nu på balkongen och matte får inte gå ut med en kniv i handen. Degen var god i alla fall sa hon och om minst 4 veckor, eller hellre fler, får hon äntligen provsmaka. Vi misstänker starkt att det bli dom 4 längsta veckorna i hennes liv.

Hjälp jag blir gammal

Natten tillbringade Wilda tydligen i matskålen. När jag kom in till marsvinen träffade jag på en nyvaken och ilsken liten pälsboll. Jag plockade upp henne och erbjöd henne att gå till tältet. Hon kastade sig över kligröten som en galning. Sen ville hon sova i tältet och dessutom behövde hon tröst. Allt detta hände före första kaffet. Det är en dålig kombination, det kan jag lova. Min man blev tältvakt och jag fixade frukost till resten av truppen. Självklart gick jag förbi Wildas tält och visade matskålen. Jodå frukost ville hon också ha, men hon glömde helt bort vad taxi betyder. Till sist fick min man henne på golvet och en den här gången skrikande pälsboll kom springande till marsvinsrummet. Jag hjälpte henne över gallret och hon sprang glad till sin favoritplats. Wilda har nämligen ett litet hörn där hon sitter och äter frukost. Var hon äter frukost har hon inte glömt. Men annars….

Wilda är över 5 år nu och glömmer ibland (många) saker. Ibland går hon vilse eller hon glömmer att hon inte kommer ner från hustaket. Dessutom tappar hon vikt och får extra mat. Det tycker hon om! Extra maten får hon på skrivbordet. Än så länge får hon nämligen sitta där. Men om ni frågar Wilda, så är hon helt övertygad om att tältsemestern är snart slut. Wilda har nämligen ett problem till och hon är djupt olycklig över detta. Hon är inte längre rumren. När hon väntar på maten med dom andra kan det hända att hon kissar på mattan. Katastrof!!!! Nu anar matte ju hur det är när man bli gammal och tycker det är absolut inte Wildas fel och sånt kan hända. Mattan kan man tvätta och tältet kan man ju också tvätta. Alltså inget problem. Men för lilla Wilda är det ett problem. Stackars liten. Hur kan jag förklara för henne att hon får tälta varje dag, att hon får sina elefanter och att jag tycker om henne också när hon blir gammal och det händer olyckor? 

Sveriges sötastes städpersonal

Jo då var det dags igen. Absolut onödig tyckte 6 av dom 7 inblandade. Att städa en 4 våningsbur ta lite tid och jag tycker att det är rolig. Wilda har varit sin gamla vanliga jag! Den här gången hamnade hon på hustaket och skrek efter taxi. När hon var klar kom Sune R till hjälp eftersom matte var så elak och tog ut allt gamla kuttspån. När det inte hjälpte försökte Maja och Flora äter upp sopkvasten. Men till sist blev vi klar ändå och nu väntar bara rummet på mig. Konstig nog ligger nu 6 stycken i buren och sover. Det är jobbigt att städar!

Wilda hade 2 fantastiska dagar bakom sig! Ingen rolig eller sorglig historia om henne, men i onsdag var madam helt övertygad att frukosten finns under buren…. 

 Självklart kan vi vänta tills matte kommer med kuttspån och trappan!

Och för alla som undrar sig. Wilda klarade sig så klart inte (bild 8). Hon ramlade ner och ville ha taxi. Flora satt lugnt och still på bottenvåningen och väntade på trappan. Sen såg man henne majestätist  klättra upp. Visst är hon en dam.

Sune R

Och då försvann den här veckan. Lite har hänt här på marsvinsfronten. När jag städade sist hos dom tyckte jag att det var lite rolig. Särskilt med en av dom. När jag städar rummet (den här gången efter jobbet) är det öppet in till vardagsrummet. Mina damer och herre är väldigt kvällsaktiva. Aldrig upplevde jag ett sånt kommande och gående. Först såg jag ett svart streck som försvann till vardagsrummet. Med bestämda och snabba steg! Sen såg man matte springa efter eftersom hon inte ville ha några marsvin på mattan eller i resten av bostaden. Jag lyckades också stänga av allt som jag ville, men Sune kollade väldigt noga om det finns något håll som man kanske skulle använda till ett litet flyktförsök. Alltid med samma tempo såg man springa honom till vardagsrummet. Och han sprang många varv! I alla fall blev det så många att vi satt där och funderade lite. För min del såg det ut så här:

Carl-Gustav hade dubbelnamn. Nils Bertil hade dubbelnamn. Bruno P hade ett andra namn. Och när jag tittade på de där svarta strecken kommer jag att tänka på en raket. Ja varför inte.

Får jag presentera:

Sune Raket

Men vi kallar honom Sune R. Det var den stora händelsen i hans liv. Några dagar senare hade vi ett nytt marsvin som tiggde efter mat här. I alla fall måste hon ha varit ny här, eftersom hon hade lite problem med staketet. Wilda lyckades skada foten på staketet. Jag har ingen aning hur hon lyckades med det, men hon haltade lite efteråt. Några timmar senare gick hon som vanligt utom att hon inte vill vara i närheten av staketet. Det gick så långt att hon nästa morgon vägrade att komma ut ur buren. Man blir förstås glad att hon minns något. Men hur ska vi få henne till maten? Jo då upplevde jag en sak som jag trodde aldrig fanns. Jag grät när jag såg att Sune R lämnade sin matbit, gick till henne och nosade på henne och pratade med henne. Han satt där en stund med henne och sen gick dom tillsammans till matskålen. Han var så kärleksfull till henne och han brydde sig mycket om henne. Det känns nästan som om jag hörde en ”Kom Wilda vi klarar det här tillsamman.”  Vilken fantastisk kille!

I morse var allt som vanligt. Sune R med bestämda steg mot matskålen, på vägen dit ”hälsade” han på 2 tanter och Maja satt i matskålen. Wilda sov förresten. Förhoppningsvis har jag lite mer tid nästa vecka. Jag gjorde inte ett enda kort den här veckan. Men som sagt har jag många minnen. Och jag har en kilometerlång inköpslista innan julen. Jag skrev nämligen en baklista. Det är kanske lite tidigt men jag ville inte handla allt på en gång. Först skrev jag en lista med allt som jag tycker att man måste ha i kakburken, sen försökte jag stryka någonting och sen gav jag upp och fixade inköpslistan. Och den där kilometerlånga listan har jag delat upp lite grann. Det känns ju lite festligt när man veckohandlar och vet att det finns lite saker som man behöver senare. Och jag vet precis vad min man kommer säga när han ser kakburken! ”Älskling du kan försörjer halva staden med julkakor igen!” Visst ska man ha det lite roligt!

Idag drömmer jag mig till regnbågsängen

Förr ett år sedan lämnade oss vår lilla älskade chefkastrat Bruno P. Det är en sorglig dag idag. Jag saknar honom fortfarande och jag tror att han var en speciell liten kille. 2 år skrev han dagbok i tyska marsvinsforumet (halva forumet kände till honom) och dessutom var han en stor ABBA fan. Ni skulle ha sett honom när han skuttade genom rummet när jag satte på ABBA skivan. Det finns så mycket vad jag skulle berätta om honom. Han var så förälskad i sina tjejer att han fick ett andra namn, han blev så glad över Lucias barn och kände sig som pappa till lilla Eugen, eller hans promenader i hallen eftersom han måste banta eller att hans älsklingstjej var Flora. Dom älskade varandra så mycket så att dom delade chefposten. Hans glädje när han fick banan och hur han kunde övertala matte precis till nästan allt vad han ville. I marsvinsrummet finns 2 tavlor som vi fick från Bruno P:s fadder.  Dom sista dagarna med honom med tvångsmatning, olika veterinärbesök och striden om rätt medicin som kom till sist för sent. Fortfarande har jag skuldkänslor eftersom vi inte tog med ABBA skivan till hans sista veterinärbesök (men han fick skivan med på resan till regnbågsängen), fortfarande kan jag inte lyssna på ABBA och jag kan inte säga Sunes tjejer. Nej dom tillhör honom. Jag är glad att Flora inte följde efter honom och att han inte tog med sig en annan tjej.

Men jag tror att han vet precis vad händer här med hans flock. Han valde ut Sune och skickade Sune till oss för att vakta damerna. Bruno P vet hur vi saknar honom och han är glad att vi inte glömmer honom. 

Hur man fixar ett gruppkort (ur marsvins synvinkel)

Ursäkta matte men du stör

 

Jag vill inte sitta bredvid Sune!

Varför ska vi se glada ut?

Klara glömde att borsta tänderna.

Glöm det Flora, du blir inte snyggare än jag!

Här har matte sorterat oss. Glädjeförstörare.

Väntar, nu ska jag göra mig snygg!

Klart, nu kan jag gå härifrån.

Hä??? Varför lämnar ni mig ensam här?