Sune R

Och då försvann den här veckan. Lite har hänt här på marsvinsfronten. När jag städade sist hos dom tyckte jag att det var lite rolig. Särskilt med en av dom. När jag städar rummet (den här gången efter jobbet) är det öppet in till vardagsrummet. Mina damer och herre är väldigt kvällsaktiva. Aldrig upplevde jag ett sånt kommande och gående. Först såg jag ett svart streck som försvann till vardagsrummet. Med bestämda och snabba steg! Sen såg man matte springa efter eftersom hon inte ville ha några marsvin på mattan eller i resten av bostaden. Jag lyckades också stänga av allt som jag ville, men Sune kollade väldigt noga om det finns något håll som man kanske skulle använda till ett litet flyktförsök. Alltid med samma tempo såg man springa honom till vardagsrummet. Och han sprang många varv! I alla fall blev det så många att vi satt där och funderade lite. För min del såg det ut så här:

Carl-Gustav hade dubbelnamn. Nils Bertil hade dubbelnamn. Bruno P hade ett andra namn. Och när jag tittade på de där svarta strecken kommer jag att tänka på en raket. Ja varför inte.

Får jag presentera:

Sune Raket

Men vi kallar honom Sune R. Det var den stora händelsen i hans liv. Några dagar senare hade vi ett nytt marsvin som tiggde efter mat här. I alla fall måste hon ha varit ny här, eftersom hon hade lite problem med staketet. Wilda lyckades skada foten på staketet. Jag har ingen aning hur hon lyckades med det, men hon haltade lite efteråt. Några timmar senare gick hon som vanligt utom att hon inte vill vara i närheten av staketet. Det gick så långt att hon nästa morgon vägrade att komma ut ur buren. Man blir förstås glad att hon minns något. Men hur ska vi få henne till maten? Jo då upplevde jag en sak som jag trodde aldrig fanns. Jag grät när jag såg att Sune R lämnade sin matbit, gick till henne och nosade på henne och pratade med henne. Han satt där en stund med henne och sen gick dom tillsammans till matskålen. Han var så kärleksfull till henne och han brydde sig mycket om henne. Det känns nästan som om jag hörde en ”Kom Wilda vi klarar det här tillsamman.”  Vilken fantastisk kille!

I morse var allt som vanligt. Sune R med bestämda steg mot matskålen, på vägen dit ”hälsade” han på 2 tanter och Maja satt i matskålen. Wilda sov förresten. Förhoppningsvis har jag lite mer tid nästa vecka. Jag gjorde inte ett enda kort den här veckan. Men som sagt har jag många minnen. Och jag har en kilometerlång inköpslista innan julen. Jag skrev nämligen en baklista. Det är kanske lite tidigt men jag ville inte handla allt på en gång. Först skrev jag en lista med allt som jag tycker att man måste ha i kakburken, sen försökte jag stryka någonting och sen gav jag upp och fixade inköpslistan. Och den där kilometerlånga listan har jag delat upp lite grann. Det känns ju lite festligt när man veckohandlar och vet att det finns lite saker som man behöver senare. Och jag vet precis vad min man kommer säga när han ser kakburken! ”Älskling du kan försörjer halva staden med julkakor igen!” Visst ska man ha det lite roligt!